Gud som rebell

Det nästan förargligt enkla sättet Gud presenteras på i den första raden i bibeln indikerar ett revolutionerande koncept om Gud som genomsyrar hela Torahn: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Det är som om huvudpersonen i ett skådespel dyker upp på scenen utan någon förklaring eller någon bakgrundsinformation. Vi vet ingenting om Gud. När föddes Gud? Var bor Gud? Hur är Gud? Det som inte sägs är lika viktigt som det som sägs.

Om vi sätter denna bibelns inledande text i sitt historiska sammanhang så blir detta ännu tydligare. Ingen annan gud skulle ha fått en liknande beskrivning på den tiden. Gudarna på den tiden hade en bakgrundshistoria, de var födda och bodde någonstans, kanske med sin familj. Det fanns detaljerade historier om de olika gudarna. Folk berättade dessa historier, men det fanns ingen historia att berätta om Israels Gud.

När Gud uppenbarar sig för Mose i den brinnande busken, så vill Mose veta Guds namn. I den hedniska mytologin var det en avgörande fråga, namnet på en gud var nödvändigt att känna till, för att kunna utöva påtryckningar på guden och kontrollera honom genom magiska besvärjelser. Men Gud svarar Mose: ”Eheyeh asher Eheyeh” (”Jag är den jag är” eller ”Jag är den jag kommer att vara” ). Genom dessa hebreiska ord säger Gud till Mose: Jag har inget namn. Jag är den som existerar. Ingen kan kontrollera mig genom någon magi. Israels Gud har visat sig vara betydligt mer svårflörtad än de polyteistiska gudarna. Eller rättare sagt: det går helt enkelt inte att blidka honom.

Frasen blev senare omarbetad till ett namn bestående av de fyra bokstäverna YHVH, en tredjepersonen form av verbet ”att vara”, oftast översatt till Herren. Men det är mer en beskrivning än ett namn. Som om Guds existens ligger bortom vår förmåga att förstå, men samtidigt är påtaglig. Beskrivningen av Gud visar en Gud som skapar, men inte är skapad, utan förfäder och familj, en Gud som skapar världen genom Ord och inte genom svärd.

Detta ligger så långt ifrån den dåtida föreställningen om de olika gudarna som inte kom överens och där det inte fanns någon allsmäktig makt att ty sig till. Polyteismen närde en kaotisk världsbild, medan det ”nya konceptet” med en enda Gud lade grunden för tankarna om en harmonisk tillvaro där en enda allvetande och allsmäktig Gud kunde råda.

Det handlar alltså inte enbart om en reducering av numerären i ett pantheon. Det är en total förändring i synen på det Gudomliga. Israels Gud är inte en del av naturen, utan skaparen av naturen. Han har inga behov och kan inte manipuleras. Han interagerar inte med andra gudar och därför finns det inte längre några berättelser att föra vidare om dessa gudar. Istället förflyttar sig händelserna från berättelser om gudar till hur den ende allsmäktige Guden interagerar med oss människor, trots att han har en ställning som står över naturen. Gud är inte en människa.

Detta är den grund varpå hela bibelns undervisning om Gud vilar. Israels Gud är en Gud som inte har någonting med de andra gudarna att göra och därmed omintetgör han inte bara dessa gudars historik, utan också dessa gudars existens och berättigande i våra medvetanden. Samtidigt minimerar sig Gud ur en religiös synvinkel. Han vägrar att låta sig avbildas. Han tolererar inga andra offerplatser än den enda som han själv valt ut (Tempelberget i Jerusalem). Han väljer ut ett folk som inte på något sätt passar in i den övriga polyteistiska världen. Vare sig bland egyptier eller bland mesopotamier. Vare sig hos greker eller hos romare. Inte ens i den monoteistiska världen passar de in. Vare sig kristna eller muslimer har anammat judarna. Dessa har däremot stulit deras historia och deras gudskoncept och transformerat om dessa till sina egna behov av historicitet och unikitet.

När vi får en riktig och sann uppfattning om Gud, så förstår vi alltså att Gud agerar på ett sätt som närmast kan beskrivas som rebelliskt mot oss människor. Men eftersom han är allsmäktig och allvetande, så kan ju knappast rebellen vara hans sanna jag. Gud kan ju inte i sitt innersta väsen vara en rebell. Däremot kan ju emanationer av Gud uppträda rebelliskt mot våra etablerade sanningar. Denna blogg är ämnad att särskilt belysa en viss rebellisk emanation av Gud: Det gudomliga Ordet som blev människa och bodde bland judarna.

Länkar:
http://larryhurtado.wordpress.com/2013/04/19/early-christian-monotheism/
http://www.andersgerdmar.com/blog/the-christian-canon-is-early/629/
http://www.stefangustavsson.se/?p=1728
http://www.dagen.se/nyheter/varannan-svensk-jag-tror-pa-gud/
http://aletheia.se/2009/09/18/abraham-forstod-vem-gud-var/