Att förändra ett helt folks kollektiva minne

Om inte Sinaihändelserna verkligen ägde rum, hur gick det då till när någon kunde lura en hel generation att tro på en falsk nationell historia, en falsk skriftlig Torah, en falsk muntlig Torah och falska traditioner, som dessutom minutiöst förvaltades från föräldrar till barn i generationer och som dessutom i själva texten hävdar att det är så kunskapen överförs. Om någon fabricerat Sinaihändelserna och sedan kommit och påstått till en generation att alla tidigare generationer har följt dessa märkliga stadgar och bud, så finns det en logisk uppförsbacke när det gäller förklaringar.

När skulle någon kunnat inbilla ett helt folk att deras föräldrageneration har trott så här och generationerna innan dem trodde man likadant, men just ni har på något vis tappat bort den här kunskapen och nu skall vi införa denna kunskap igen? Hur går det till? Och om det skedde på det viset, varför finns det inte dokumenterat någonstans, när allt annat dokumenterats så noggrant?

Om en ensam karismatisk religiös ledare påstår att han upplevt ett direkt tilltal från Gud eller på något annat sätt fått insikt i sanningar som vi andra inte kan ta del av, så sker ju ett missionerande som leder till att människor som kommer till tro måste förlita sig på att det den karismatiska ledaren påstår verkligen stämmer.

I fallet med Israel vid berget Sinai, så omfattar den upplevelsen ett helt folk. Hela folket antar sedan stadgar och bud som sedan efterlevs i hela samhället och fortsätter så i generation efter generation. Dessa traditioner bygger på att den som för närvarande förvaltar traditionen vet varifrån han fått den och varifrån den kom i leden innan.

Om vi skulle följa en rabbins kunskap bakåt i tiden, kan denne alltid ange vem han lärt sig detta ifrån och eftersom detta är viktigt, så har han naturligtvis också fått reda på vem hans lärare i sin tur lärt sig detta ifrån, och var denne i sin tur fått detta ifrån. På så vis har alla rabbiner en obruten kedja av kunskapsöverförande ända tillbaka till Mose. Naturligtvis kan man ifrågasätta om alla eller ens några av dessa så kallade obrutna kedjor är helt i överenstämmelse med den exakta sanningen, men om vi skall slå hål på den judiska traditionen så räcker det inte med att finna fel i varje sådan kedja, felet måst i sådana vara vid samma historiska tidpunkt i alla dessa så kallade obrutna kedjor. Enstaka fel kan förekomma, fabriceringar kan förkomma, men summan av ett helt folks tradition om en gemensam upplevelse kan inte införas på annat sätt en samtidigt och för alla.

För hur skulle det annars ha låtit om den judiska traditionen kom till lite här och där? Hur skulle det gå att få ihop med ett enat folk vid Sinai som sedan alla följde stadgar och bud? Alla måste samtidigt börja tro på samma sak eftersom själva upplevelsen var gemensam och att de sedan gjorde gemensam sak av det hela.

Någon kanske då inflikar att judarna inte alltid följt Guds bud och inte alltid varit så lydiga mot Torahn. Vid ett tillfälle så fann man en lagbok och den hade tydligen inte blivit läst på länge. Kan det inte vara så att det skulle kunna vara ett sådant tillfälle där man införde idéerna om Sinai? Nej, inte ens vid ett sådant tillfälle kan man hitta en logisk möjlighet att införa sådana idéer. När folket varit i exil, i fångenskap då? Nej, det finns fortfarande ingen logisk möjlighet till att införa sådana idéer som rör generationer tillbaka. Det tillfället i Gamla Testamentet som kanske bäst lämpar sig för införandet av ett kollektivt minne, skulle möjligtvis ha varit under slaveriet i Egypten, men det var ju före händelserna vid Sinai.

Det kollektiva minnet, den muntliga Torahn och de judiska traditionerna är en barriär som gör det betydligt svårare att förklara bort bibelns sanningar än om de stått för sig själva. Faktum är att den muntliga traditionen utgör det starkaste beviset för de viktigaste händelserna. Det är lättare att förvanska en text – det har vi inte minst sett i Nya Testamentet – än att förändra ett helt folks kollektiva minne.

Länktips:
http://www.theapj.com/the-kuzari-principle-2/
http://philosophyofjudaism.blogspot.se/2011/09/kuzari-principle.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Kuzari
http://aletheia.se/2014/01/22/obruten-apostolisk-succession/

Hur vet vi att bibelns religion är rätt?

Vi skall i denna och i ytterligare någon bloggpost utreda den bibliska grunden för hur vi borde se på och förstå bibelns religion. Jag kommer att ta er läsare med på en lite annorlunda färd i bibelns landskap, en färd som ni troligen aldrig tidigare gjort eller ens tidigare föreställt er att man kunde göra. En färd som jag inte heller har gjort, mer än att jag föreställt mig ungefär hur den borde och kunde se ut. Risken är stor att denna resa kommer att förändra både mig, som skribent, och er som läsare, på ett sätt som ni kanske aldrig från början önskat er. Men om det är riktigt, det vi kommer fram till, så har vi ju kommit närmare sanningen.

Vi börjar vår resa från allra första början …

När vi går tillbaka ända till de första människorna som omnämns i bibeln, vet vi ju att de inte hade någon bibel. Vare sig Adam eller Noa hade någon bibel. Sedan kommer Abraham. Abraham hör hur Gud talar till honom om att lämna sitt land, och om hur Gud skall göra honom till ett stort folk. Här har vi alla religioners klassiska början. En människa får en uppenbarelse och den människan är karismatisk och får med sig fler människor. Så långt skiljer sig inte vår bibels religion alls från t.ex. vad som händer Mohammed runt år 610 e.Kr. Då var Mohammed 40 år och ärkeängeln Gabriel visade sig för honom och uttalade ord som kom att bli Koranens första kapitel.

Om vi skall vara ärliga på denna resa – och det är väl själva poängen om vi önskar nå fram till sanningen – så måste vi erkänna att vare sig bibelns religion eller Islam, så långt, inte har mer vederhäftiga bevis än den andre. Islam innesluter ju dessutom Abrahams uppenbarelse, men grundar sedan sin fortsatta genealogi på Ismael istället för på Isak. Hur vet man vem som har rätt?

Siddhartha Gautama, som föddes någon gång runt år 623 f.Kr., satt vid ett träd och mediterade i flera veckor. Detta efter att i sex år sökt sanningen hos de mest berömda lärarna i norra Indien. Till slut hade han nått en total och direkt insikt i sanningen och blev därmed Buddha, den upplyste. Siddhartha Gautama och Mohammed har alltså också, liksom Abraham, varit med om en personlig upplevelse som gett upphov till en världsreligion. Hur vet man vem som har rätt?

Förutom stora världsreligionsstiftare, så finns det också mindre sektledare och samfundsledare som haft sina personliga uppenbarelser. Osäker på vilken kyrka som var den rätta ska Joseph Smith 1820 ha begivit sig ut i skogen för att be för att få veta vilken kyrka han skulle tillhöra. Gud och Jesus ska då ha uppenbarat sig för honom och sagt att han inte skulle ansluta sig till någon av de existerande kyrkorna. Händelsen var enligt Smith en profetisk kallelse från Gud och början till en återställelse av Jesu Kristi evangelium och prästadöme.

År 1823 sade sig Smith fått besök av ängeln Moroni som fyra år senare överlämnade en forntida uppteckning som han översatte och år 1830 gav ut som Mormons bok. Samma år grundade han Kristi kyrka som han 1838 gav namnet Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Mohammed, Siddhartha Gautama och Joseph Smith har alla varit med om personliga upplevelser som gett upphov till antingen olika världsreligioner eller till sekter. Hur vet man vem som har rätt?

Med bibelns religion händer det så småningom något helt annat än med de andra religionerna, men först skall vi också komma ihåg att Abrahams uppenbarelse inte stannade vid Abraham. Abrahams Gud kallas ju inte för intet för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, d.v.s. det finns en Gudsuppenbarelse i minst tre generationer. Det är dock inte det jag syftar på som den stora skillnaden mellan bibelns religion och Mohammed & Co. Den stora skillnaden är vad som efter några hundra år händer vid Sinai. Händelserna vid Sinai skiljer alla andra religioner från bibelns religion. Det finns ingen händelse i någon religion som ens liknar det som sker vid Sinai. Uppenbarelsen begränsar sig inte efter det längre till en Abraham eller en Isak och Jakob, utan till ett helt folk, som enligt ortodox judisk uppfattning kanske handlar om tre miljoner människor.

Det finns de som anser att händelserna vid Sinai kan förklaras med naturliga förklaringar. Det menar att det inte är ovanligt att masspsykos kan ske på ett sådant sätt att en hel folkmassa tror sig uppleva något övernaturligt, som det som sker vid Sinai. Det finns dock ett problem för dem som menar så. Om någonting är naturligt, kan man vara säker på att det upprepas. Ett naturligt fenomen upprepas alltid. Ta tyngdlagen som ett exempel. Om man tar en sten i handen och släpper den, så vet man att den varje gång faller till marken. Så sker med allt som är naturligt. Det upprepar sig, men har något som Sinaihändelsen någonsin upprepat sig? Nej, ingen religion bygger på samma tema som Sinaihändelsen. Framförallt så har inget folkslag som varit med om något som kan liknas vid en Sinaihändelse överlevt i tusentals år. Trots total exil i årtusenden och dessutom en förintelse med industriell frenesi och teknik.

Så skillnaden mellan bibelns religion och de andra religionerna och sekterna handlar till att börja med mest om vad som händer vid Sinai. Därför kommer jag att i nästa bloggpost uppehålla mig mycket om vad som hände vid just Sinai. Dessa händelser är så viktiga även för de som är Jesustroende. Om man vill leva nära sanningen så är Sinaihändelserna avgörande för mycket som kommer senare. De påverkar saker som skiljer mellan protestantism och katolicism. De påverkar saker som handlar om kyrkan. Sinaihändelserna påverkar allt annat vi kan läsa om i både den kristna och den judiska bibeln.

Länktips:
http://www.dagen.se/opinion/debatt/till-den-enkla-trons-forsvar/
http://larryhurtado.wordpress.com/2014/03/23/israel-and-the-people-of-god-wright-response/
http://aletheia.se/2014/04/01/tommy-dahlman-vet-numera-battre-an-martin-luther/