Att förändra ett helt folks kollektiva minne

Om inte Sinaihändelserna verkligen ägde rum, hur gick det då till när någon kunde lura en hel generation att tro på en falsk nationell historia, en falsk skriftlig Torah, en falsk muntlig Torah och falska traditioner, som dessutom minutiöst förvaltades från föräldrar till barn i generationer och som dessutom i själva texten hävdar att det är så kunskapen överförs. Om någon fabricerat Sinaihändelserna och sedan kommit och påstått till en generation att alla tidigare generationer har följt dessa märkliga stadgar och bud, så finns det en logisk uppförsbacke när det gäller förklaringar.

När skulle någon kunnat inbilla ett helt folk att deras föräldrageneration har trott så här och generationerna innan dem trodde man likadant, men just ni har på något vis tappat bort den här kunskapen och nu skall vi införa denna kunskap igen? Hur går det till? Och om det skedde på det viset, varför finns det inte dokumenterat någonstans, när allt annat dokumenterats så noggrant?

Om en ensam karismatisk religiös ledare påstår att han upplevt ett direkt tilltal från Gud eller på något annat sätt fått insikt i sanningar som vi andra inte kan ta del av, så sker ju ett missionerande som leder till att människor som kommer till tro måste förlita sig på att det den karismatiska ledaren påstår verkligen stämmer.

I fallet med Israel vid berget Sinai, så omfattar den upplevelsen ett helt folk. Hela folket antar sedan stadgar och bud som sedan efterlevs i hela samhället och fortsätter så i generation efter generation. Dessa traditioner bygger på att den som för närvarande förvaltar traditionen vet varifrån han fått den och varifrån den kom i leden innan.

Om vi skulle följa en rabbins kunskap bakåt i tiden, kan denne alltid ange vem han lärt sig detta ifrån och eftersom detta är viktigt, så har han naturligtvis också fått reda på vem hans lärare i sin tur lärt sig detta ifrån, och var denne i sin tur fått detta ifrån. På så vis har alla rabbiner en obruten kedja av kunskapsöverförande ända tillbaka till Mose. Naturligtvis kan man ifrågasätta om alla eller ens några av dessa så kallade obrutna kedjor är helt i överenstämmelse med den exakta sanningen, men om vi skall slå hål på den judiska traditionen så räcker det inte med att finna fel i varje sådan kedja, felet måst i sådana vara vid samma historiska tidpunkt i alla dessa så kallade obrutna kedjor. Enstaka fel kan förekomma, fabriceringar kan förkomma, men summan av ett helt folks tradition om en gemensam upplevelse kan inte införas på annat sätt en samtidigt och för alla.

För hur skulle det annars ha låtit om den judiska traditionen kom till lite här och där? Hur skulle det gå att få ihop med ett enat folk vid Sinai som sedan alla följde stadgar och bud? Alla måste samtidigt börja tro på samma sak eftersom själva upplevelsen var gemensam och att de sedan gjorde gemensam sak av det hela.

Någon kanske då inflikar att judarna inte alltid följt Guds bud och inte alltid varit så lydiga mot Torahn. Vid ett tillfälle så fann man en lagbok och den hade tydligen inte blivit läst på länge. Kan det inte vara så att det skulle kunna vara ett sådant tillfälle där man införde idéerna om Sinai? Nej, inte ens vid ett sådant tillfälle kan man hitta en logisk möjlighet att införa sådana idéer. När folket varit i exil, i fångenskap då? Nej, det finns fortfarande ingen logisk möjlighet till att införa sådana idéer som rör generationer tillbaka. Det tillfället i Gamla Testamentet som kanske bäst lämpar sig för införandet av ett kollektivt minne, skulle möjligtvis ha varit under slaveriet i Egypten, men det var ju före händelserna vid Sinai.

Det kollektiva minnet, den muntliga Torahn och de judiska traditionerna är en barriär som gör det betydligt svårare att förklara bort bibelns sanningar än om de stått för sig själva. Faktum är att den muntliga traditionen utgör det starkaste beviset för de viktigaste händelserna. Det är lättare att förvanska en text – det har vi inte minst sett i Nya Testamentet – än att förändra ett helt folks kollektiva minne.

Länktips:
http://www.theapj.com/the-kuzari-principle-2/
http://philosophyofjudaism.blogspot.se/2011/09/kuzari-principle.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Kuzari
http://aletheia.se/2014/01/22/obruten-apostolisk-succession/

För israeliterna i öknen var Torahn muntlig och inte skriftlig

När Mose hade varit på berget Sinai och kom ned med de två stentavlorna lade han dem i förbundsarken. Mose sa att de sedan låg kvar i arken. På slutet av ökenvandringen skrev Mose ned hela Torahn, från början till slut och lade Torahn intill förbundsarken.

”På dessa tavlor skrev han detsamma som förra gången, de tio budorden, som Herren förkunnade för er ur elden, när ni var församlade vid berget. Herren gav dem till mig, och jag gick ner från berget. I arken jag hade gjort lade jag tavlorna, så som Herren hade befallt mig, och där låg de sedan kvar. (5 Mos 10:4-5)

”När Mose hade skrivit ner denna Torah i en bokrulle, från början till slut, befallde han leviterna, som bar Herrens förbundsark: ”Tag denna Torah och lägg den intill Herrens, er Guds, förbundsark. Där skall den vara ett vittne mot dig, Israel.” (5 Mos 31:24-26)

Om ni försöker leva er in i vad det här betyder i fråga om hur folket eller prästerskapet hade tillgång till den skrivna Torahn eller inte, så bör vi ju betänka att den moderna boktryckarkonsten med utbytbara bokstäver kom till först på 1400-talet med Gutenberg. Det är knappast någon slump att Martin Luthers Skriften Allena inte åberopades före Gutenberg. Innan dess var det nog få människor som överhuvudtaget hade kunnat ta del av bibeln på sitt eget språk och därmed var ju en paroll som Skriften Allena närmast meningslös.

Likadant är det ju för Israels folk under ökenfärden. De har inte varsitt exemplar av Torahn på nattygsbordet, som de kan bläddra i på kvällen innan de somnar. Faktum är att inte ens Mose läste Torahn under ökenfärden. Mose skrev den ju först efter att han hållit talet till dem i dalen mittemot Bet Pegor (5 Mos 3:29) och det var i slutet på ökenvandringen.

Så hur kan vi då föreställa oss hur Israels folk förhöll sig till det som kallas den ”Muntliga Lagen” (Oral Torah)? Ja, i ärlighetens namn, så var det ju den enda Torahn de hade. Mose skrev ju som sagt inte ned Torahn förrän de i princip skulle kliva över floden Jordan, och den text som sedan fanns nedskriven hade leviterna tagit hand om och lagt intill förbundsarken.

Så hur såg lagen (Torahn) ut för Israels folk? Jo, den var muntlig och inte skriftlig. Finns det fler indikationer på att lagen var muntlig? Ja. Massvis. Nästan hela tiden så talar Herren till Mose, som i sin tur säger något till prästerna, Aaron eller israeliterna. Det är på detta sätt som lagen (Torahn) förmedlas till de olika delarna av Israels folk. Det är först på slutet av ökenvandringen som detta också sätts på pränt, och då som ”ett vittne”. Här tänker jag på standardmetern som finns undanlagd på Bureau International des Poids et Mesures för att säkerställa att en meter alltid kommer att vara en meter.

Så här går det till om vi synar kapitlen 21-23 i Vayikra (3 Mos):

”Herren sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner: En präst får inte ådra sig orenhet genom att röra vid en avliden …” (3 Mos 21:1)

”Herren talade till Mose: Säg till Aron: Ingen bland dina ättlingar … (3 Mos 21:13-14)

”Herren talade till Mose: Säg till Aron och hans söner … (3 Mos 22:1-2)

”Herren talade till Mose: Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Om någon israelit eller invandrare i Israel vill frambära ett offer …” (3 Mos 22:17-18)

”Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: Herrens högtider som ni skall utlysa …” (3 Mos 23:1-2)

”Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet … (3 Mos 23:9-10)

”Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: I sjunde månaden, på första dagen i månaden … (3 Mos 23:23-24)

”Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: På femtonde dagen i samma månad, den sjunde, infaller Herrens lövhyddefest …” (3 Mos 23:33-34)

”Så talade Mose till israeliterna om Herrens högtider.” (3 Mos 23:44)

Vi behöver alltså inte värst mycket inlevelse för att förstå att för israeliterna i öknen var Torahn muntlig och inte skriftlig.

Länktips:
http://www.mikaelkarlendal.se/uncategorized/mitt-svar-till-lembke-2/
http://aletheia.se/2014/04/01/tommy-dahlman-vet-numera-battre-an-martin-luther/

Tabell över profetiorna för 1938-1950

Varje pasuk (vers) i Torahn (Moseböckerna) representerar enligt judisk tro ett speciellt år. Pasuk nummer ett, representerar år ett. Pasuk nummer 100, representerar alltså år 100 och pasuk nummer 1000 representerar följaktligen år 1000 o.s.v. Denna idé finns dokumenterad från 1700-talet och är därför ingen efterhandskonstruktion. Det går att läsa mer om denna profetiska metodik i bloggposten Moses profetior − Pasuk 5708.

Tabellen nedan visar i första kolumnen det gregorianska årtalet som bäst representerar versen. Sedan anges vilken vers som avses; versens innehåll och den sista kolumnen beskriver verkliga historiska händelser.

1938 5 Mos 29:22 När kommande släkten, era egna   avkomlingar, eller Kristallnatten.
främlingar som kommer hit från fjärran länder får se de
plågor och sjukdomar som Herren har låtit drabba detta land –
1939 5 Mos 29:23 svavel och salt, hela landet förbränt, det   kan inte odlas eller 1939-1945 Förintelsen
grönska, inte ett strå växer där, som efter förödelsen i Sodom
och Gomorra, Adma och Sevojim, som Herren ödelade i vrede och raseri –
1940 5 Mos 29:24 då skall både de och de andra folken fråga: ”Varför har Herren
handlat så mot detta land? Varför flammade hans vrede upp
så våldsamt?”
1941 5 Mos 29:25 Och svaret blir: ”Därför att de övergav förbundet med Herren,
sina fäders Gud, det som han slöt med dem när han förde dem ut
ur Egypten.
1942 5 Mos 29:26 De började tjäna andra gudar och tillbad dem,
gudar de inte kände och som Herren
inte hade tilldelat dem.
1943 5 Mos 29:27 Därför flammade Herrens vrede över detta land,
och han lät det drabbas av all den förbannelse
som skrivits ner i denna bok.
1944 5 Mos 29:28 I vrede, ursinne och vilt raseri ryckte Herren
upp dem ur deras jord och kastade dem ända
bort till det land där de lever än i dag.”
1945 5 Mos 29:29 Det fördolda hör Herren, vår Gud, till, och
det uppenbarade tillhör oss och våra barn
för all framtid, denna lag som vi skall lyda i allt.
1946 5 Mos 30:1 När allt detta når dig, de   välsignelser och förbannelser Oroligheter i   mandatet mellan britterna
som jag ställer dig inför, och du besinnar dig, var du än och judiska väpnade grupper.
bor bland alla de folk till vilka Herren, din Gud, har   fördrivit dig, Många kibbutzer bildas.
1947 5 Mos 30:2 så att du vänder tillbaka till Herren, din   Gud, och lyssnar till FN föreslår att det   brittiska mandatet
honom av hela ditt hjärta och med hela din själ, både du Palestina delas i en judisk del och   en
och dina barn, alldeles så som jag i dag befaller dig, arabisk del.
1948 5 Mos 30:3 skall Herren, din Gud, vända ditt öde och förbarma sig David Ben-Gurion   utropar den judiska staten
över dig. Herren, din Gud, skall åter samla in dig från alla de  Israel. Omgivande arabstater går till   angrepp.
folk bland vilka han har skingrat dig.  Majoriteten av araberna i Israel flyr eller   fördrivs.
1949 5 Mos 30:4 Även om du har fördrivits till   världens ände skall Herren, Det   arabisk-israeliska kriget avslutas.
din Gud, samla in dig och hämta dig därifrån.
1950 5 Mos 30:5 Herren, din Gud, skall föra dig till det land som dina fäder Jerusalem utses till   Israels huvudstad.
fick som egendom. Du skall ta det i besittning, och han
skall låta det gå dig väl och göra dig talrik, mer än dina fäder.

Nåt så profetiskt har jag aldrig stött på

Efter att ha studerat en del judiska föreställningar om Torahn (Moseböckerna) i allmänhet och Devarim (5 Mosebok) i synnerhet, så har jag förstått att det föreligger ett mäktigt profetiskt mönster i hur texten är disponerad. Mose sång i slutet på Devrim är också en helt central i bibelns apolyptik. Den återkommer ju i Uppenbarelseboken 15, men då i duett med Lammet. Jag kan utlova mycket spännande läsning i ämnet och kan väl redan nu avslöja att staten Israels bildande finns med i det profetiska mönstret med exakt årtal och med Förintelsen enligt exakta årtal alldeles före.

Jag kan redan nu säga att något så profetiskt har jag aldrig stött på. Har ännu inte bestämt i vilken ände jag skall börja bara ...