Det är inte ett brott mot torahn att tro att någon är Messias

Om man för två tusen år sedan hade mött någon som trodde att Jesus var Messias, så hade man med 100 % säkerhet kunnat säga att den personen var jude. Om man däremot, tvåhundra år senare, hade mött en person som trodde att Jesus var Messias, så var den personen med högsta sannolikhet en hedning. Ungefär så inleder den kanadensiske rabbinen, Michael Skobac, sin analys av vad som egentligen hände när kristendomen kom till.

Han går igenom evangelierna i Nya Testamentet och konstaterar att Jesus var en torah-trogen jude, och det var också hans lärjungar. Jesus var till och med trogen den muntliga torahn enligt Skobac och det bevisar han med några exempel som det krävs viss judisk insikt för att förstå.

Så vare sig Jesus eller hans lärjungar startade någon ny religion. Enligt Skobac så var det först genom Paulus som den nya religionen kristendom kom till. Jesus och hans lärjungar trodde visserligen att Jesus var Messias, men det är inte ett brott mot torahn att tro att någon är Messias eller ens tro att man själv är Messias.

En episod i Apostlagärningarna 5 belyser, enligt Skobac, den situationen mycket väl. Petrus och apostlarna står inför Sanhdrin, det högsta judiska rådet, och vissa av rådets medlemmar är så arga på apostlarna att de vill döda dem. Då ber Gamaliel, en stor torahlärare, att de skall föra ut apostlarna.

Sedan fortsatte han: ”Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades. Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv.” (Apg 5:35-39)

Utifrån det här bibelordet har kyrkan i alla tider pekat finger åt judarna och påmint dem om hur stor och mäktig kyrkan nu är. Men rabbi Skobac ifrågasätter om det ens är samma rörelse som vi ser i Sanhedrin och som sedan blev kyrkan. Om apostlarna hade trott och predikat treenighetsläran, eller att Jesus var Gud, ätit fläsk eller bytt ut sabbaten mot söndagen, så hade Gamaliel och de andra rabbinerna aldrig ens behövt tänka efter. Då hade de redan passerat vad som var otänkbart för en jude. Troligen hade rabbinerna fått hjärtattack om de hade haft sådana människor framför sig. De hade aldrig släppt dem med motivet att de skulle se vad som skulle hända, så att de inte kämpade mot Gud själv. Saken är helt avgjord, enligt Skobac.

Vad kan man då dra för slutsatser av vad rabbi Skobac säger? Jo, om vare sig Jesus eller apostlarna omfattade den lära som kyrkan lär, så bär kristendomen verkligen fröet till sin egen undergång inom sig. Förr eller senare kommer sanningen ikapp och då rasar den verklighet som inte bygger på sanningen. Skobac vill ha det till att Paulus är den som är den egentliga stiftaren av kristendomen eller åtminstone de delar som avisar torahn. Men senare forskning i ämnet Paulus (The New Perspective On Paul) visar att det finns andra möjligheter att tolka Paulus än vad Skobac gör.

Rabbi Skobac har dock flyttat fram de judiska positionerna från att hata Jesus och hans lärjungar till att de är rättrogna judar, möjligtvis är Paulus en svikare. Skobac menar också att de texter i Talmud som tidigare menats syfta på Jesus inte följer vare sig kronologin eller andra fakta för att kunna vara Jesus från Nasaret. Samtidigt fortsätter många kristna ledare att predika att Jesus gjorde uppror mot judendomen och tror att de får stjärnor i himlen varje gång de går emot judarnas tänkande.

Det finns inget som tyder på att kyrkan närmar sig sanningen, samtidigt som judarna gör det med stormsteg. Många tidigare anhängare till kyrkan, som hellre söker sanningen än förtröstar på kyrkans doktriner och traditioner, följer judarnas exempel och detta är och kommer att bli kyrkans slutgiltiga fall. Kristna ledare påstår att två miljarder kristna inte kan ha fel. Treenighetsläran är sann. Men jag och många andra ställer samma fråga som rabbi Skobac gör: Är det verkligen samma rörelse som vi såg i Sanhedrin, som nu är kyrkan? Har kyrkans medlemmar verkligen ”fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten”(Ef 2:20)?

Judisk rabbin undervisar ur Nya Testamentet

De första 28 minuterna undervisar rabbi Michael Skobac ur Nya Testementet på ett mycket övertygande sätt. Så långt stämmer hans undervisning med bibelforskarna Flusser och Vermes, som förstod Jesu judiskhet. Då är vi fortfarande på 1970-talets forskning. Därefter har även forskningen runt Paulus ändrat bilden en hel del. Så efter de första 28 minuterna så talar Skobac lite mot åtminstone viss forskning om Paulus. Efter denna session, så går han in på kyrkofädernas antijudiskhet, och där ser i alla fall inte jag några problem med hans slutsatser. De sista minuterna ägnas åt alla kristna som söker sina rötter och sanningen och dessa minuter från en judisk rabbin får ni inte missa. Men lyssna på alltihop för att få rätt behållning!

Nebukadnessars dröm

Daniels bok har i alla tider sedan den kom till kittlat fantasin hos sina läsare. För att förstå Daniels bok, så måste man förstå att det i hela världshistorien har funnits en konflikt mellan Guds utvalda folk, Israel och de övriga nationerna. Denna konflikt beskrivs troligen aldrig på ett bättre sätt än i Nebukadnessars dröm om den stora statyn.

”Du, konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud har givit riket och makten, styrkan och äran och i vars hand han har lagt alla varelser: människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än vistas, och som han har satt till herre över dem alla – du är det gyllene huvudet. Efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och sedan ett tredje rike av koppar, vars makt omfattar hela jorden. Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera. Tårna, delvis av järn och delvis av lera, betecknar ett rike som är både starkt och svagt. Att järnet du såg var blandat med lera, det innebär att man trots blodsband inte kan hålla samman – liksom järn aldrig kan blanda sig med lera. Under dessa kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt; du såg ju att en sten rycktes loss från berget, utan att någon hand rörde vid den, och krossade järn, koppar, lera, silver och guld. Konung, det är en stor Gud som har låtit dig veta vad som skall ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.”

Denna dröm har tolkats och prövats på många olika vis. Den klassiska tolkningen inom kristendomen är ju att huvudet, som var av guld är Babylon, det av silver är det Medisk- Persiska riket. Därefter skulle det vara Grekland och sedan Rom, som sedan helt krossas av Kyrkan. Den frikyrkliga, lite mer flummiga tolkningen är ju att stenen är Jesus själv, som inte är född av människor – alltså ” utan att någon hand rörde vid den”.

En väsentlig fråga om Sefer Daniel (Daniels bok) är ju hur judarna tolkat den. Som vanligt – och tvärtemot kristendomen – har de alltid tillåtit flera olika tolkningar parallellt med varandra. Kristendomen har kanske en viss differens mellan hur den institutionella kyrkan tolkat profetian och vad frikyrkligare uttolkare kommit fram till.

Så här ser de olika tolkningsnycklarna ut:

  Guld Silver Koppar Järn och lera Stenen
Rashi/Midrash Babylon Medisk- periska riket Grekland Rom Messianska riket
Rabbi Saadia Gaon/Abarbanel Babylon Medisk- periska riket Grekland Rom/Ismael Messianska riket
Ibn Ezra Babylon Medisk- periska riket Grekland/Rom Ismael/Rest- kungar Messianska riket
Kyrkan Babylon Medisk- periska riket Grekland Rom Kyrkan
Frikyrkan Babylon Medisk- periska riket Grekland Rom Jesus

Som ni ser så följs de judiska och de kristna tolkningarna åt rätt väl hela vägen om vi ser ytligt på tolkningarna. Om vi däremot gräver lite djupare i Saadia Gaons och Abarbanels tolkningar, så ser vi att riket av järn och lera utgörs av kristna och muslimer – Rom och Ismael.

För att ytterligare förstå hur vi skall tolka Nebukadnessars dröm, så behöver vi tänka på att han nyligen hade förstört judarnas tempel. Altaret, som var en av de centrala beståndsdelarna av templet hade en speciell förutsättning som beskrivs i Torahn (Moseböckerna):

Där skall du också bygga ett altare åt Herren, din Gud, ett altare av sten som inte bearbetats med järn (5 Mos 27:5).

Att blanda järn och sten var ett tecken på rituell orenhet, att blanda järn och lera var ett tecken på rituell orenhet och svaghet. Stenen som kommer ned från berget har tillkommit ”utan att någon hand rörde vid den”. Den är kosher, alltså rituelt ren till skillnad från fötterna på statyn.

Svagheterna hos fötterna på statyn är att det riket är uppblandat på ett sätt som inte går att förena:

”Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera. Tårna, delvis av järn och delvis av lera, betecknar ett rike som är både starkt och svagt. Att järnet du såg var blandat med lera, det innebär att man trots blodsband inte kan hålla samman – liksom järn aldrig kan blanda sig med lera.”

Detta menade den judiske bibelkommentatorn Isaac Abarbanel (1437-1508) i sin bok Ma’yanei ha-Yeshu’ah (som han skrev någon gång på den Iberiska halvön innan Columbo åkte till Amerika) betydde att riket med fötterna av järn och lera var ett söndrat rike bestående av kristna och muslimer.  Frågan var nog aktuell efter alla korståg och strider mellan kristna och muslimer på den tiden. Sedan har väl konflikten vilat i några hundra år, för nu åter blossa upp med Israel i centrum och en muslimsk invandring utan historiskt motstycke i de kristna länderna.

Denna blandning av kristna och muslimer är alltså enligt Abarbanel den historiska situation som föregår det Messianska riket. Men kanske ändå mer anmärkningsvärt är att Saadia Gaon, som levde i Egypten och Bagdad på 800- och 900-talet hade samma uppfattning. Alltså före korstågens tid.

Denna tolkning framstår som ännu mer självklar när vi kommer till kapitel tre – som handlar om Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Där ser vi hur konflikten mellan Guds utvalda folk, Israel, och de övriga nationerna tar sig i uttryck.

En ny syn på Daniels bok

Jag håller på att studera Daniels bok och kommer fram till det som jag själv tycker är enormt intressanta iaktagelser. Vad har Nebukadnessars staty i kapitel 3 för koppling till Nebukadnessars dröm i kapitel 2? Vilken betydelse har blandningen av järn och lera i judendomen? Hur skall man förhålla sig till kristendomens tolkning av Daniel? Är riket som aldrig någonsin skall gå under verkligen kristendomen? Har inte många nationer som en gång tillhört kristendomen gått över till Islam? Och vad har 5 Mos 27:5 med allt detta att göra?

Jag följer Rabbi Mordechai Torczyner från Yeshiva University’s Torah miTzion Beit Midrash Zichron Dov, Toronto, Canada i hans bibelstudier om Daniels bok. Återkommer snart med superintressanta saker om Sefer Daniel.