Om man för två tusen år sedan hade mött någon som trodde att Jesus var Messias, så hade man med 100 % säkerhet kunnat säga att den personen var jude. Om man däremot, tvåhundra år senare, hade mött en person som trodde att Jesus var Messias, så var den personen med högsta sannolikhet en hedning. Ungefär så inleder den kanadensiske rabbinen, Michael Skobac, sin analys av vad som egentligen hände när kristendomen kom till.
Han går igenom evangelierna i Nya Testamentet och konstaterar att Jesus var en torah-trogen jude, och det var också hans lärjungar. Jesus var till och med trogen den muntliga torahn enligt Skobac och det bevisar han med några exempel som det krävs viss judisk insikt för att förstå.
Så vare sig Jesus eller hans lärjungar startade någon ny religion. Enligt Skobac så var det först genom Paulus som den nya religionen kristendom kom till. Jesus och hans lärjungar trodde visserligen att Jesus var Messias, men det är inte ett brott mot torahn att tro att någon är Messias eller ens tro att man själv är Messias.
En episod i Apostlagärningarna 5 belyser, enligt Skobac, den situationen mycket väl. Petrus och apostlarna står inför Sanhdrin, det högsta judiska rådet, och vissa av rådets medlemmar är så arga på apostlarna att de vill döda dem. Då ber Gamaliel, en stor torahlärare, att de skall föra ut apostlarna.
Sedan fortsatte han: ”Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades. Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv.” (Apg 5:35-39)
Utifrån det här bibelordet har kyrkan i alla tider pekat finger åt judarna och påmint dem om hur stor och mäktig kyrkan nu är. Men rabbi Skobac ifrågasätter om det ens är samma rörelse som vi ser i Sanhedrin och som sedan blev kyrkan. Om apostlarna hade trott och predikat treenighetsläran, eller att Jesus var Gud, ätit fläsk eller bytt ut sabbaten mot söndagen, så hade Gamaliel och de andra rabbinerna aldrig ens behövt tänka efter. Då hade de redan passerat vad som var otänkbart för en jude. Troligen hade rabbinerna fått hjärtattack om de hade haft sådana människor framför sig. De hade aldrig släppt dem med motivet att de skulle se vad som skulle hända, så att de inte kämpade mot Gud själv. Saken är helt avgjord, enligt Skobac.
Vad kan man då dra för slutsatser av vad rabbi Skobac säger? Jo, om vare sig Jesus eller apostlarna omfattade den lära som kyrkan lär, så bär kristendomen verkligen fröet till sin egen undergång inom sig. Förr eller senare kommer sanningen ikapp och då rasar den verklighet som inte bygger på sanningen. Skobac vill ha det till att Paulus är den som är den egentliga stiftaren av kristendomen eller åtminstone de delar som avisar torahn. Men senare forskning i ämnet Paulus (The New Perspective On Paul) visar att det finns andra möjligheter att tolka Paulus än vad Skobac gör.
Rabbi Skobac har dock flyttat fram de judiska positionerna från att hata Jesus och hans lärjungar till att de är rättrogna judar, möjligtvis är Paulus en svikare. Skobac menar också att de texter i Talmud som tidigare menats syfta på Jesus inte följer vare sig kronologin eller andra fakta för att kunna vara Jesus från Nasaret. Samtidigt fortsätter många kristna ledare att predika att Jesus gjorde uppror mot judendomen och tror att de får stjärnor i himlen varje gång de går emot judarnas tänkande.
Det finns inget som tyder på att kyrkan närmar sig sanningen, samtidigt som judarna gör det med stormsteg. Många tidigare anhängare till kyrkan, som hellre söker sanningen än förtröstar på kyrkans doktriner och traditioner, följer judarnas exempel och detta är och kommer att bli kyrkans slutgiltiga fall. Kristna ledare påstår att två miljarder kristna inte kan ha fel. Treenighetsläran är sann. Men jag och många andra ställer samma fråga som rabbi Skobac gör: Är det verkligen samma rörelse som vi såg i Sanhedrin, som nu är kyrkan? Har kyrkans medlemmar verkligen ”fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten”(Ef 2:20)?