I bibelns sista boks sista kapitel, sista vereserna kan vi läsa vad som händer om någon tillfogar något till denna bok eller om någon tar bort något av orden i boken. Bibeln själv är alltså öppen för risken att någon skall lägga till eller ta bort något. Annars skulle det inte stå ”om”. Dessa verser hade aldrig behövt skrivas, om vi kunde ta för givet att Gud beskyddade texterna från förfalskning, men nu finns de där.
Jag vittnar för var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok. Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok. Han som vittnar om detta säger: ”Ja, jag kommer snart.” Amen, kom, Herre Jesus. Nåd från herren Jesus åt alla. (Upp 22:18-21)
Visserligen syftar författaren till denna text inte på hela bibeln när det ordas om att lägga till och ta bort ord. När texten skrevs fanns redan Torahn (Moseböckerna), Nevi’im (profeterna) och K’tuvim (skrifterna). Troligtvis inte systematiserade som vi har dessa skrifter nu, men de var välkända och spridda och därför svåra att förfalska. Nya Testamentets skrifter var vid den här tiden troligtvis endast cirkulerande brev och nedtecknade, tidigare muntliga, berättelser om Jesus.
Om de judiska texterna (Gamla Testamentet) hade innehållit några felaktigheter, som Jesus var medveten om, skulle han ju ha kunnat opponera sig mot dessa texter, men det gör han inte. Därmed skulle vi faktiskt kunna påstå att Jesus godkände dessa texter, vilket naturligtvis är ett enormt starkt argument för dem som vill kalla sig Jesu lärjungar.
Men Nya Testamentets texter har aldrig prövats av Jesus på samma sätt. Det förutsätts istället att kyrkan har förvaltat dessa texter så exemplariskt att vi skall kunna lita på dem ord för ord, från Matteus första vers till Uppenbarelsebokens sista vers.
Måste man då tro att alla ord i Nya Testamentet är sanna och oförfalskade för att bli frälst? Naturligtvis inte. Är det då troligt att alla ord i Nya Testamentet är sanna och oförfalskade? Det är en mycket intressant fråga. Om vi tror att kyrkan har varit fullkomlig i sin förvaltning av texterna, är det naturligtvis lättare att tro att varje ord är sant, men om man inte tror på en fullkomlig kyrka, så blir det hela lite mer problematiskt.
För att ytterligare komplicera frågan, så bör vi ta med i beräkningen att den kyrka som förvaltat Nya Testamentets skrifter inte alls har haft samma syn på dessa texter som de kyrkor som kommit ur reformationen. Den romersk katolska kyrkan jämnställer sin heliga Tradition med den heliga Skrift:
”Den heliga Traditionen och den heliga Skrift står därför i nära samband och samverkan med varandra. Båda har framgått ur samma gudomliga källsprång, flyter på sätt och vis samman till ett och strävar mot samma mål.”
Hur kan de som menar sig endast stå på skriften vara så säkra på att den andra kyrkan, den som jämnställer skriften med sin tradition, har förvaltat texterna på ett sådant sätt att man kan anamma det som kallas Sola Scriptura? Det blir lite som att få ett recept på en maträtt och den som haft receptet säger att man inte kan följa receptet blint, utan måste smaka av och anpassa tillagningen efter råvarorna. Kan man då följa receptet blint och ändå vara säker på en lyckad maträtt? Det beror kanske på, men det blir ju extra knepigt om man dessutom ogillat maträtten såsom den gjorts av den man fick receptet av.
Vi kommer närmare och närmare huvudfrågan. Borde vi räkna med risken att det finns förfalskningar i Nya Testamentet? Svaret på den frågan besvaras ju faktiskt i Uppenbarelseboken. Vi kan faktiskt i texten som jag citerade ovan, läsa innantill att Nya Testamentet är helt öppen med att det finns en risk för att någon skall lägga till eller ta bort något.
Nu blir det ännu mer komplicerat. Hur skall man kunna lita på en text som säger att den kan vara förfalskad? Det är nu som det hela blir riktigt intressant. Hur skall man kunna skilja mellan eventuella förfalskningar och det som eventuellt är äkta? Behövs det en djup teolog för att utröna detta eller räcker det med lite enkelt sunt förnuft a’la Leif GW Persson?
Vi kan ju börja med enkelt sunt förnuft. Vi vet vem som har förvaltat skrifterna och vi vet deras agenda. Från ca år 100 så var det antijudiska argumentet det starkaste argumentet för kyrkan. Allt som talar emot ett antijudiskt synsätt är starka bevis för att åtminstone delar av skrifterna är äkta. Kyrkan skulle aldrig någonsin fabricera ett enda ord som talade gott om judar, det är en sak som är lika säker som amen i kyrkan. Om vi godtar detta argument, så gäller också det omvända. Det betyder dock inte att alla texter som är antijudiska per automatik kan avfärdas som falska, men det är naturligtvis just dessa texter som i första hand skall utsättas för granskning.
Vi skall ta ett exempel som inte handlar om att textfynd pekar i en riktning som tyder på förfalskning, utan där själva innehållet i texten motsäger sig självt eller andra fakta.
Judarna dödade herren Jesus liksom de dödade profeterna, och oss har de förföljt. De trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten, eftersom de försöker hindra oss från att predika för hedningarna och hjälpa dem att bli räddade. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men nu nås de till slut av Guds vrede. (1 Thess 2:15-16)
Innehållet i texten är ett klockrent fall av misstänkt förfalskning. Därför skall vi kontrollera om det kan finnas motsägelser i texten.
Att judarna nu till slut nås av ”Guds vrede” kan rimligen inte betyda annat än antingen templets förstörelse år 70 eller ännu troligen Jerusalems förstöring och fördrivningen av judarna år 135. Eftersom brevet skrevs av Paulus omkring år 50, så var båda dessa händelser helt okända för Paulus. Så antingen skrevs hela brevet efter år 70 eller så är just den här passagen en förfalskning.
Därtill rimmar resonemanget inte alls med vad Paulus skriver i övrigt. Vredens dag är något Paulus menar ligger framåt i tiden och inte något som redan skett (se t.ex. Rom 2:5). Att judarna är fiender till hela mänskligheten stämmer inte heller med vad Paulus skriver i andra sammanhang. I Rom 11:26 skriver han att hela Israel skall räddas. Det är endast i denna text, som vi kan läsa att Paulus skyller Jesu död på judarna. I 1 Kor 2:8 skriver han att det är denna världens makter som dödat honom.
Ytterligare en sak som talar emot att Paulus skrivit versarna 15 och 16 är att han både nämner att judarna dödat profeterna (se 1 Kung 19:10, 14) och att de dödat Jesus. Om Paulus ansett att judarna dödat Jesus, skulle han väl inte i en senare text (Rom 11) nämna att de dödat sina profeter, men helt hålla tyst om att han ansåg att de dödat Jesus. Istället talar Paulus väl om judarna i Rom 11 efter att han nämnt att de dödat sina profeter. Samma författare kan inte ha skrivit både Rom 11 och 1 Thess 2:15-16.
Kan 1 Thess 2:15-16 vara en förfalskning? Ja, mycket talar för att det är så och nu har vi en ledtråd till hur vi kan spåra dessa förfalskningar.
Länktips:
http://www.mikaelkarlendal.se/uncategorized/nya-tider-biskopar-och-lite-till/
http://aletheia.se/2013/09/26/lutherska-forsamlingsradet-alltsa-maste-protesterna-fortsatta-mot-den-romersk-katolska-kyrkan/
http://www.dagen.se/opinion/debatt/frikyrkan-historiskt-forankrad/
memra.me 