Vi såg tidigare att den judiska metoden att se varje vers (pasuk) som representant för ett år, leder till att vers 5708 således representerar det judiska året 5708. Just vers 5708 (5 Mos 30:3) talar om att Israels folk skall samlas igen, vilket också sker 1948, som är just år 5708 i den judiska tideräkningen. Bibelns mattematik pekar alltså mot att judarnas återvändande till Israel 1948 är sanktionerat av Gud. Nu stannar inte den bibliska matematiken med bara ett enda sådant pekande på just år 1948.

Vi skall ta hjälp av två olika rabbiner, som kommer från två helt olika tidsepoker. Först är det Rabbi Johanan ben Hanina, som uttalar sig I Sanhedrin 38b. Han levde troligen någon gång runt år 200-300 e.Kr.

R. Johanan b. Hanina said: The day consisted of twelve hours. In the first hour, his [Adam’s] dust was gathered; in the second, it was kneaded into a shapeless mass. In the third, his limbs were shaped;  in the fourth, a soul was infused into him; in the fifth, he arose and stood on his feet; in the sixth, he gave [the animals] their names; in the seventh, Eve became his mate; in the eighth, they ascended to bed as two and descended as four; in the ninth, he was commanded not to eat of the tree, in the tenth, he sinned; in the eleventh, he was tried, and in the twelfth he was expelled [from Eden] and departed, for it is written, Man abideth not in honour.

Fritt översatt blir det ungefär:

Dagen består av tolv timmar. I den första timmen, samlades Adams stoft; i den andra, knådades detta till oformlig massa; i den tredje skapades hans lemmar; i den fjärde, fylldes en själ in i honom; i den femte, restes han och stod på sina fötter; i den sjätte, gav han djuren sina namn …

Vi kan konstatera att enligt denna midrash i Talmud, så restes Adam upp ur stoftet den femte timmen. Sedan tidigare vet vi att Adam skapades på den sjätte dagen. Vi vet också att det judiska dygnet börjar på kvällen, så när den första timmen (kl 6) kommer, har det redan passerat tolv timmar på dygnet.

På 1700-talet så levde en rabbin i Vilnius, som kalladas Geniet i Vilnius, Vilna Gaon. Enligt viss judisk mystik, så symboliserar Adam även Messias. Det talas om en triad, som återfinns i namnet Adam: ADM: Adam – David – Messias. Därför tänkte Vilna Gaon att tidpunkten för när Adam reste sig ur stoftet, måste han någon åsyftning på den kommande Messias och återkomsten till det heliga landet.

Han började räkna. En dag är för Gud som tusen år, läser vi ju i Psaltaren, men också Petrus skriver det och syftar då på Messias tillkomst:

Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. (2 Petr 3:8-9)

Om en dag är som tusen år, så är de fem första dagarna innan Adam skapades femtusen år. Sedan börjar det judiska dygnet på kvällen innan, så det går ytterligare en halv dag, alltså femhundra år till. Om Adam restes ur stoftet den femte timmen, så behöver vi räkna ut hur lång tid en timme är för Gud. Om en dag är tusen år, så skall vi dela tusen i dygnets tjugofyra timmar och får då fyrtioett, komma sex.

Vi gör samma ekvation, men nu med siffror:

5 dagar = 5000 år

½ dag = 500 år

5 timmar x 41,6 = 208

Summa: 5708

Om Adam reser sig ur stoftet det judiska året 5708, så måste något mycket speciellt hända då, menade Vilna Gaon på 1700-talet. Vad hände då det judiska året 5708? Jo, judarna fick tillbaka sitt land efter nästan 2000 år i exil. Det skedde det judiska året 5708, eller enligt vår tideräkning år 1948. Vilna Gaon levde på 1700-talet och visste inget om Theodor Herzl eller den sionistiska rörelsen. Johanan ben Hanina levde ytterligare 1400-1500 år tidigare.

Någonting i bibeln pekar starkt på det judiska året 5708 och vårt år 1948. Detta är såväl politisk som religiös sprängstoff.

Länktips:
http://aletheia.se/2013/09/02/basunhogtiden-snart-har/