Blood libel och eukaristi

Jag har valt att tala om den judiska högtiden Purim, eftersom den är aktuell nu i mars månad. Denna högtid har vissa farliga traditioner som, utan tvekan, kommer att förskräcka dig, och jag ber om ursäkt om någon läsare skadas på grund av detta.

Idag skulle jag vilja berätta hur man spiller blod så att det kan användas i judarnas bakverk, som används på denna högtid. Blodet är spillt på ett speciellt sätt. För denna högtid måste offret vara en mogen ungdom, som naturligtvis måste vara icke-jude, d.v.s. en kristen eller en muslim. Dennes blod tas till vara och torkas till granulat. Rabbinen bakar sedan in dessa granulat i bakverk, men de kan också sparas till nästa högtid. Till påsk, däremot, så måste det användas kristna eller muslimska barn under tio års ålder.

Låt oss nu undersöka hur offrens blod spills. För detta ändamål används ett fat som är dubbat med nålar. Detta typ av fat har samma storlek som en mänsklig kropp, med mycket vassa nålar på alla sidor. Dessa nålar genomborrar offrets kropp från det ögonblick det placerats i fatet. Dessa nålar gör hela jobbet och blodet droppar från offret långsamt. Offret lider således av en hemsk smärta, en plåga som ger stor glädje till de judiska vampyrerna, som övervakar varje detalj med en glädje och kärlek som är svår att förstå. Efter denna barbariska uppvisning, tar judarna det utspillda blodet till en flaska. Den judiska rabbinen och hans religionsfränder blir av detta mycket lyckliga på högtiden, när de serverar bakverken som blodet blandats ut i.

Dr. Umayma Ahmad Al-Jalahma, King Faysal University i Al-Dammam
Publicerat den 10 mars 2002 i den saudiska tidningen Al-Riyadh

Blood libelblodsanklagelse är den kanske mest klassiska antisemitiska anklagelsen mot judar. Idag är sådana här historier vitt spridda i den muslimska världen. De förekommer till och med bland muslimska ledare i Sverige idag.

Men varifrån kommer då dessa obskyra anklagelser? Jo, de har naturligtvis samma källa som allt annat judehat – de kommer från kristendomen, från kyrkan. Ett av de tidigaste kända fallen där blodsförtal har registrerats är från 1100-talets England, där en konverterad jude påstod att judar hade kidnappat den 12 år gamla William av Norwich och korsfäst honom. Termen blodsanklagelse antyder att judar mördade kristna och icke judiska barn för att använda deras blod.

En annan närbesläktad beskyllning handlar om hostieskändning. Under mässan utför prästen en liturgisk handling som kallas för konsekration, vilket enligt kristen lära betyder att brödet och vinet förvandlas till Kristi kropp och blod. En hostieskändning är en avsiktlig skändning av den konsekrerade hostian.

Judar anklagades ofta av kristna för att stjäla den konsekrerade hostian och därefter sticka den upprepade gånger med kniv. Detta skulle vara ett sätt för judarna att återupprepa mordet på Jesus och detta skulle ha berett dem någon slags lycka. Det finns till och med vittnesmål om att hostian både har skrikit och gråtit medan judarna upprepade gånger stuckit sina knivar genom den runda oblaten.

Båda beskyllningarna var allvarliga och fick stora men för dem som drabbades av dem. Ingen verkar ha kommit på tanken att det är så strängt förbjudet för en jude att konsumera blod att om det överhuvudtaget förekom att någon önskade äta människors blod, så borde juden vara den sist misstänkte. Därtill är det näst intill en parodi på kristen dumhet att beskylla judarna för att sticka knivar i den konsekrerade hostian. Judar har väl aldrig någonsin trott på transsubstantiationsläran och därmed är det ju löjeväckande att mena att de skulle bete sig på detta viset.

En sak som slår mig när jag skriver om dessa beskyllningar mot judarna är att både blood libel och  hostieskändning har sina utgångspunkter i de kristna lärorna om eukaristin. Varje gång man pekar finger åt någon, så pekar tre fingrar tillbaka på en själv.

Den kristna mässofferläran knyter samman två centrala händelser i Jesu liv: den sista måltiden och Jesu död på korset. Men varför utfäste han befallningen att hans lärjungar skulle äta hans kropp och blod? Prästens roll i mässan är offerprästens roll. Så vilka är det som gång på gång låter Jesu dö på korset?  Det enda historiska korsoffret upprepas visserligen inte, utan närvarandegörs bortom tid och rum, enligt katolsk uppfattning. De troende, som befinner sig i den av Gud skapade tiden, får därmed en glimt av Guds eviga tid. Den troende kan då förena sig och sitt eget lidande med Kristi eget offer. Därför talar katolsk teologi om kommunion (förening) hellre än om nattvard (måltid). Sådana här mystiska läror har frikyrkan varit mer eller mindre förskonade från, men nu är dessa frågor hetare än någonsin i just frikyrkan.

Men varför i all världen tar de kristna beskyllningarna mot just judarna spjärn i den mystiska eukaristin? Tja, den frågan kanske bäst besvaras av judarnas syn på vad som egentligen hände där under den sista måltiden. Det var sannerligen inget mystiskt, det var en klassisk sedermåltid som firats i tusentals år av judarna. Få saker retar nog en kristen mystiker mer än att den sista måltiden inte alls var någon instiftande av nattvarden och således överhuvudtaget inte kan anses ha de mystiska egenskaper som de kristna önskat att den haft.

Länktips:
http://aletheia.se/2014/03/21/peter-halldorf-och-ekumeniska-kommuniteten-skapar-splittring-i-pingstforsamlingen-i-linkoping/
http://www.dagen.se/opinion/debatt/nattvarden-borde-forena-oss/
http://relosam.blogspot.se/2014/03/replik-att-ta-emot-brod-och-vin-ar-att.html

Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: