Alla inlägg i kategori Religionen

Att förändra ett helt folks kollektiva minne

Om inte Sinaihändelserna verkligen ägde rum, hur gick det då till när någon kunde lura en hel generation att tro på en falsk nationell historia, en falsk skriftlig Torah, en falsk muntlig Torah och falska traditioner, som dessutom minutiöst förvaltades från föräldrar till barn i generationer och som dessutom i själva texten hävdar att det är så kunskapen överförs. Om någon fabricerat Sinaihändelserna och sedan kommit och påstått till en generation att alla tidigare generationer har följt dessa märkliga stadgar och bud, så finns det en logisk uppförsbacke när det gäller förklaringar.

När skulle någon kunnat inbilla ett helt folk att deras föräldrageneration har trott så här och generationerna innan dem trodde man likadant, men just ni har på något vis tappat bort den här kunskapen och nu skall vi införa denna kunskap igen? Hur går det till? Och om det skedde på det viset, varför finns det inte dokumenterat någonstans, när allt annat dokumenterats så noggrant?

Om en ensam karismatisk religiös ledare påstår att han upplevt ett direkt tilltal från Gud eller på något annat sätt fått insikt i sanningar som vi andra inte kan ta del av, så sker ju ett missionerande som leder till att människor som kommer till tro måste förlita sig på att det den karismatiska ledaren påstår verkligen stämmer.

I fallet med Israel vid berget Sinai, så omfattar den upplevelsen ett helt folk. Hela folket antar sedan stadgar och bud som sedan efterlevs i hela samhället och fortsätter så i generation efter generation. Dessa traditioner bygger på att den som för närvarande förvaltar traditionen vet varifrån han fått den och varifrån den kom i leden innan.

Om vi skulle följa en rabbins kunskap bakåt i tiden, kan denne alltid ange vem han lärt sig detta ifrån och eftersom detta är viktigt, så har han naturligtvis också fått reda på vem hans lärare i sin tur lärt sig detta ifrån, och var denne i sin tur fått detta ifrån. På så vis har alla rabbiner en obruten kedja av kunskapsöverförande ända tillbaka till Mose. Naturligtvis kan man ifrågasätta om alla eller ens några av dessa så kallade obrutna kedjor är helt i överenstämmelse med den exakta sanningen, men om vi skall slå hål på den judiska traditionen så räcker det inte med att finna fel i varje sådan kedja, felet måst i sådana vara vid samma historiska tidpunkt i alla dessa så kallade obrutna kedjor. Enstaka fel kan förekomma, fabriceringar kan förkomma, men summan av ett helt folks tradition om en gemensam upplevelse kan inte införas på annat sätt en samtidigt och för alla.

För hur skulle det annars ha låtit om den judiska traditionen kom till lite här och där? Hur skulle det gå att få ihop med ett enat folk vid Sinai som sedan alla följde stadgar och bud? Alla måste samtidigt börja tro på samma sak eftersom själva upplevelsen var gemensam och att de sedan gjorde gemensam sak av det hela.

Någon kanske då inflikar att judarna inte alltid följt Guds bud och inte alltid varit så lydiga mot Torahn. Vid ett tillfälle så fann man en lagbok och den hade tydligen inte blivit läst på länge. Kan det inte vara så att det skulle kunna vara ett sådant tillfälle där man införde idéerna om Sinai? Nej, inte ens vid ett sådant tillfälle kan man hitta en logisk möjlighet att införa sådana idéer. När folket varit i exil, i fångenskap då? Nej, det finns fortfarande ingen logisk möjlighet till att införa sådana idéer som rör generationer tillbaka. Det tillfället i Gamla Testamentet som kanske bäst lämpar sig för införandet av ett kollektivt minne, skulle möjligtvis ha varit under slaveriet i Egypten, men det var ju före händelserna vid Sinai.

Det kollektiva minnet, den muntliga Torahn och de judiska traditionerna är en barriär som gör det betydligt svårare att förklara bort bibelns sanningar än om de stått för sig själva. Faktum är att den muntliga traditionen utgör det starkaste beviset för de viktigaste händelserna. Det är lättare att förvanska en text – det har vi inte minst sett i Nya Testamentet – än att förändra ett helt folks kollektiva minne.

Länktips:
http://www.theapj.com/the-kuzari-principle-2/
http://philosophyofjudaism.blogspot.se/2011/09/kuzari-principle.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Kuzari
http://aletheia.se/2014/01/22/obruten-apostolisk-succession/

Lämna en kommentar
by Micael on 10 maj, 2014  •  Permalänk
Publicerad i Bibeln, Devarim, Förfalskningar, Judendom, Mose, Religionen, Religioner, Sinai, Sola Scriptura, Torahn

Publicerat av Micael den 10 maj, 2014

https://memra.me/2014/05/10/att-forandra-ett-helt-folks-kollektiva-minne/

Hur vet vi att bibelns religion är rätt?

Vi skall i denna och i ytterligare någon bloggpost utreda den bibliska grunden för hur vi borde se på och förstå bibelns religion. Jag kommer att ta er läsare med på en lite annorlunda färd i bibelns landskap, en färd som ni troligen aldrig tidigare gjort eller ens tidigare föreställt er att man kunde göra. En färd som jag inte heller har gjort, mer än att jag föreställt mig ungefär hur den borde och kunde se ut. Risken är stor att denna resa kommer att förändra både mig, som skribent, och er som läsare, på ett sätt som ni kanske aldrig från början önskat er. Men om det är riktigt, det vi kommer fram till, så har vi ju kommit närmare sanningen.

Vi börjar vår resa från allra första början …

När vi går tillbaka ända till de första människorna som omnämns i bibeln, vet vi ju att de inte hade någon bibel. Vare sig Adam eller Noa hade någon bibel. Sedan kommer Abraham. Abraham hör hur Gud talar till honom om att lämna sitt land, och om hur Gud skall göra honom till ett stort folk. Här har vi alla religioners klassiska början. En människa får en uppenbarelse och den människan är karismatisk och får med sig fler människor. Så långt skiljer sig inte vår bibels religion alls från t.ex. vad som händer Mohammed runt år 610 e.Kr. Då var Mohammed 40 år och ärkeängeln Gabriel visade sig för honom och uttalade ord som kom att bli Koranens första kapitel.

Om vi skall vara ärliga på denna resa – och det är väl själva poängen om vi önskar nå fram till sanningen – så måste vi erkänna att vare sig bibelns religion eller Islam, så långt, inte har mer vederhäftiga bevis än den andre. Islam innesluter ju dessutom Abrahams uppenbarelse, men grundar sedan sin fortsatta genealogi på Ismael istället för på Isak. Hur vet man vem som har rätt?

Siddhartha Gautama, som föddes någon gång runt år 623 f.Kr., satt vid ett träd och mediterade i flera veckor. Detta efter att i sex år sökt sanningen hos de mest berömda lärarna i norra Indien. Till slut hade han nått en total och direkt insikt i sanningen och blev därmed Buddha, den upplyste. Siddhartha Gautama och Mohammed har alltså också, liksom Abraham, varit med om en personlig upplevelse som gett upphov till en världsreligion. Hur vet man vem som har rätt?

Förutom stora världsreligionsstiftare, så finns det också mindre sektledare och samfundsledare som haft sina personliga uppenbarelser. Osäker på vilken kyrka som var den rätta ska Joseph Smith 1820 ha begivit sig ut i skogen för att be för att få veta vilken kyrka han skulle tillhöra. Gud och Jesus ska då ha uppenbarat sig för honom och sagt att han inte skulle ansluta sig till någon av de existerande kyrkorna. Händelsen var enligt Smith en profetisk kallelse från Gud och början till en återställelse av Jesu Kristi evangelium och prästadöme.

År 1823 sade sig Smith fått besök av ängeln Moroni som fyra år senare överlämnade en forntida uppteckning som han översatte och år 1830 gav ut som Mormons bok. Samma år grundade han Kristi kyrka som han 1838 gav namnet Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Mohammed, Siddhartha Gautama och Joseph Smith har alla varit med om personliga upplevelser som gett upphov till antingen olika världsreligioner eller till sekter. Hur vet man vem som har rätt?

Med bibelns religion händer det så småningom något helt annat än med de andra religionerna, men först skall vi också komma ihåg att Abrahams uppenbarelse inte stannade vid Abraham. Abrahams Gud kallas ju inte för intet för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, d.v.s. det finns en Gudsuppenbarelse i minst tre generationer. Det är dock inte det jag syftar på som den stora skillnaden mellan bibelns religion och Mohammed & Co. Den stora skillnaden är vad som efter några hundra år händer vid Sinai. Händelserna vid Sinai skiljer alla andra religioner från bibelns religion. Det finns ingen händelse i någon religion som ens liknar det som sker vid Sinai. Uppenbarelsen begränsar sig inte efter det längre till en Abraham eller en Isak och Jakob, utan till ett helt folk, som enligt ortodox judisk uppfattning kanske handlar om tre miljoner människor.

Det finns de som anser att händelserna vid Sinai kan förklaras med naturliga förklaringar. Det menar att det inte är ovanligt att masspsykos kan ske på ett sådant sätt att en hel folkmassa tror sig uppleva något övernaturligt, som det som sker vid Sinai. Det finns dock ett problem för dem som menar så. Om någonting är naturligt, kan man vara säker på att det upprepas. Ett naturligt fenomen upprepas alltid. Ta tyngdlagen som ett exempel. Om man tar en sten i handen och släpper den, så vet man att den varje gång faller till marken. Så sker med allt som är naturligt. Det upprepar sig, men har något som Sinaihändelsen någonsin upprepat sig? Nej, ingen religion bygger på samma tema som Sinaihändelsen. Framförallt så har inget folkslag som varit med om något som kan liknas vid en Sinaihändelse överlevt i tusentals år. Trots total exil i årtusenden och dessutom en förintelse med industriell frenesi och teknik.

Så skillnaden mellan bibelns religion och de andra religionerna och sekterna handlar till att börja med mest om vad som händer vid Sinai. Därför kommer jag att i nästa bloggpost uppehålla mig mycket om vad som hände vid just Sinai. Dessa händelser är så viktiga även för de som är Jesustroende. Om man vill leva nära sanningen så är Sinaihändelserna avgörande för mycket som kommer senare. De påverkar saker som skiljer mellan protestantism och katolicism. De påverkar saker som handlar om kyrkan. Sinaihändelserna påverkar allt annat vi kan läsa om i både den kristna och den judiska bibeln.

Länktips:
http://www.dagen.se/opinion/debatt/till-den-enkla-trons-forsvar/
http://larryhurtado.wordpress.com/2014/03/23/israel-and-the-people-of-god-wright-response/
http://aletheia.se/2014/04/01/tommy-dahlman-vet-numera-battre-an-martin-luther/

Lämna en kommentar
by Micael on 1 maj, 2014  •  Permalänk
Publicerad i Bibeln, Religionen, Religioner, Torahn
Märkt , , , , , , , ,

Publicerat av Micael den 1 maj, 2014

https://memra.me/2014/05/01/hur-vet-vi-att-bibelns-religion-ar-ratt/

Sekt, falsk religion eller sann religion?

Lawrence Kelemen ger här en mycket intressant analys om vad som skiljer en sekt eller falsk religion från en sann religion. Han systematiserar sektbeteende och refererar bland annat till Marshall Applewhite:

Människor är lättlurade och vill tro något, även på påståenden som kräver smärtsamma eller självmordmässiga beteenden; så länge påståendet inte kan kontrolleras.

I centrum står för analysen står uppenbarelsen vid Sinai, där hela Israels folk fick vara med om en övernaturlig händelse. Hur sannolikt är det att den händelsen är sann?

Lämna en kommentar
by Micael on 17 april, 2014  •  Permalänk
Publicerad i Bibeln, Förfalskningar, Judendom, Mose, Paulus, Religionen, Torahn

Publicerat av Micael den 17 april, 2014

https://memra.me/2014/04/17/sekt-falsk-religion-eller-sann-religion/

Mishna, Talmud och Jesus

I Torahn (Moseböckerna) finns det 613 bud. Om man vill läsa om alla bud som hör till sabbaten, så måste man leta igenom hela Torahn för att vara säker på att hitta alla sådan. Torahn är inte i första hand redigerad enligt ämnesområden utan mer i någon form av kronologisk ordning. Det blir mycket bläddrande eller snarare rullande för att utforska ett ämnesområde. Idag underlättas sådana sökningar för oss moderna bibelläsare genom mer eller mindre pricksäkra datorsökningar.

En av judendomens viktigaste skrifter – Mishna – är en systematisering av den tidigare muntliga lagen. I Mishna har lagarna delats upp i sex olika avdelningar där agrikulturella bud finns för sig, högtiderna, äktenskapsfrågor, civil- och kriminalrättsliga bud, tempelfrågor och renhetslagar för sig. I Mishna kan man därför hitta alla lagar om ett speciellt område samlat.

Mishna nedtecknades någon gång runt år 200. Innan dess hade den varit en helt muntlig tradition. Det fanns ett hårt motstånd mot att nedteckna den muntliga traditionen, relationerna mellan lärare och elever kunde gå förlorad och därmed den bäst ansedda förmedlingen av den judiska traditionen. Men under Bar-Koshba-revolten hade så många lärare dödats att det fanns risk att den muntliga lagen skulle kunna glömmas om den inte nedtecknades. Detta uppdra tog sig rabbi Yehudah HaNasi an. Han anasvarade för redigeringen av det som kom att bli Mishna.

Mishna är alltså en systematisering av buden och de muntliga kommentarerna om dessa, men den innehåller också minoritetsuppfattningar om dessa bud. Dessa är medtagna för att ge vägledning till framtida studier och forskningar i skriften.

Generation efter generation studerade sedan rabbi Yehudah HaNasis redigerade Mishna. Senare började vissa rabbiner nedteckna sina egna diskussioner och kommentarer om Mishna. Detta kom att bli det som idag kallas Talmud. En version skapades i Palestina och kallas Talmud Yerushalmi, en annan version skapades i Babylonien och kom att bli Talmud Bavli.

Talmud är alltså kommentarer och diskussioner om Mishna som har dokumenterats i skrift. Ett bud från Mishna citeras, och följs sedan av ett antal citat av olika rabbiner. Denna diskussion brukar kallas Gemara. I dagligt judiskt tal används Talmud och Gemara om vartannat när man syftar på dessa kommentarer.

De rabbiner eller skriftlärda som citeras i Mishna kallas Tanna’im (arameiska för lärare) medan de rabbiner som citeras i Gemara kallas Amora’im (tolkare). Eftersom Tanna’im levde före Amora’im och därmed hade en muntlig tradition som låg närmare Mose och uppenbarelsen på Sinai, så räknas deras undervisning som mer auktoritativ än den från Amora’im. Av samma anledning håller judisk tradition allmänt undervisningen från Amora’im, i den mån den lägger ut de muntliga buden, som mer auktoritativ än samtida rabbinsk undervisning.

I tillägg till de rent legala diskussionerna, som kallas halacha, så har rabbinerna också lagt in guidning i etiska spörsmål, medicinska råd, historisk information och folklore, vilket tillsammans kallas aggadah.

Inga av dessa skrifter fanns alltså på Jesu tid. Då fanns endast den muntliga lagen som ett komplement till Torahn. För en luthersk Sola Scriptura-troende förefaller den muntliga lagen som ogudaktig och felaktig. Det finns många protestanter som anser att Jesus var emot den muntliga lagen, men då har de vare sig läst sin bibel ordentligt eller tänkt logiskt hela vägen. I Torahn (Moseböckerna) finns endast ett ramverk för de judiska lagarna. Det finns påbud att judarna skall bestämma nya lagar och definiera ramverket i detalj. Detta levde Jesus efter och förhöll sig till under såväl vardag som vid högtider. Att Jesus kom från Galliléen gjorde emellertid att han inte var lika petig som de skriftlärda i Jerusalem i många frågor, men det är en helt annan sak.

En annan reflektion som bör göras är den om auktoritet. Jesus undervisade ju enligt Mark 1:22 med makt och inte som de skriftlärda: Alla överväldigades av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som de skriftlärda. Då ska vi förstå att de skriftlärda hänvisade till den och den skriftlärde, som i sin tur hänvisade till den och den, som i sin tur hänvisade till någon och så småningom om det var riktigt bra hamnade saken hela vägen tillbaka till Mose. Detta var auktoritet enligt de skriftlärda. När Jesus talade så lydde till och med demonerna honom. Det var en annan slags makt än den som de skriftlärda höll för högt.

Kanske är det just i det ögonblick där auktoritet genom muntlig tradition möter makt att driva ut demoner som bäst beskriver för oss vem vår Mästare är. Han är inte emot dessa traditioner, han är en del av dem och lever genom dem, men han ser människorna runt omkring sig och använder sin makt att befria dem en och en.  

Lämna en kommentar
by Micael on 24 november, 2013  •  Permalänk
Publicerad i Den historiske Jesus, Judendom, Religionen
Märkt , , , , , , , , ,

Publicerat av Micael den 24 november, 2013

https://memra.me/2013/11/24/mishna-talmud-och-jesus/

Hur kan vi veta om bibelns budskap är sant?

Hur vet vi om bibelns budskap är sant? Finns det någon speciell metod för att ta reda på sanningshalten i de texter som vi kan läsa i vår bibel? Eftersom jag är uppväxt i den karismatiska pingströrelsen så borde jag använda argumentet att man vet att bibeln är sann genom sina upplevelser. Om man har upplevt Jesus och den helige Ande, så vet man och är förvissad om att bibeln är sann. Det finns bara ett problem med just den karismatiska argumentationen. Den är inte speciellt biblisk och den är inte speciellt övertygande för den som inte vill underställa sig den karismatiska suggestionen. Det gäller dessvärre de flesta människor förutom en liten, försumbar grupp, åtminstone om vi skall hålla oss till den utvecklade västvärlden och dess kultur, och eftersom det är här vi bor och verkar så kommer vi aldrig runt det faktumet.

Utifrån naturvetenskaplig horisont ser det inte heller speciellt ljus ut. Hur skall man kunna förklara att Gud skapade världen på sex dagar? En fundamentalistisk tro som gör uppror mot vetenskapliga upptäckter uppfattas ofta som någon form av haverister och kristendomen har aldrig gett något riktigt bra svar på skapelseberättelsens berättigande i förhållande till naturvetenskapen. Här är bevisläget som sämst sett ur kristendomens perspektiv.

Psykologiskt finns det inte heller några uppmuntrande ord att ge dem som vill förklara vare sig stark tro eller övertygande religiösa känslor. Det finns psykologiska förklaringar på nästan allt sådant.

Historiskt sett kunde det ha funnits starka, ja mycket starka argument för den bibliska tron sett ur ett kristet perspektiv. Det fanns en segerargumentation som var svår att motbevisa, som byggde på kristendomens överhöghet gentemot judendomen. Styrkan i argumenten försvann dock i takt med kyrkans splittring på 1500-talet och jämnades sedan med marken i och med Förintelsen på 1940-talet. När sedan Israel fick tillbaka sitt land 1948 efter nästan 2000 år i exil, så hade i princip hela den kristna argumentationen pulveriserats. Det enda som saknades var att judarna också skulle ha makt över Jerusalem, vilket inträffade 1967. Därefter är den kristna segerargumentationen inte mer trovärdig än vilken charlatan som helst. Vi skall inte förminska betydelsen av detta fallna argument. Detta argument – kristendomens överhöghet över judendomen – uppehöll tron i hela Europa under nästan två tusen år. Kristendomens styrka bygger på dess överhöghet över judendomen. Spår av detta hittas i de flesta katedraler och kyrkor.

Men det finns en metod för att ta reda på om bibeln är sann och den metoden inbegriper vissa obehagliga till-korset-krypande för de kristna. Jag skall berätta mer om denna metod i nästa bloggpost. Men så mycket kan jag berätta redan nu, att den kräver en någorlunda insikt i två olika religioner. Naturligtvis handlar det om kristendomen och judendomen. Utan kunskap om den judiska religionen och dess världsbild och umbäranden kommer vi aldrig att förstå om bibeln är sann och vad den i sådana fall handlar om. Men även kristendomen har historiskt burit med sig vissa väsentliga fakta som saknas i judendomen.

Mer om detta framöver …

Länktips:
http://www.dagen.se/kronikor/gastkronika/hasse-bostrom-jesus-ar/

Lämna en kommentar
by Micael on 14 juni, 2013  •  Permalänk
Publicerad i Religionen

Publicerat av Micael den 14 juni, 2013

https://memra.me/2013/06/14/hur-kan-vi-veta-om-bibelns-budskap-ar-sant/

Ateism – en sekt mer besläktad med Abraham än med Nimrod

Om den stora religiösa skiljlinjen går mellan Nimrod och Abraham så får man nog betrakta ateismen som en sekt som är mer besläktad med Abrahams tro än med Nimrods. I alla fall i dess mest högresta skepnad. Nimrod anses ju vara grundare av både det babyloniska och det asyriska riket. Babel och Babels torn var andra skapelser från Nimrod. Han var ättling till Noa i tredje led. Det påstås att Babels torn byggdes på jordens lägsta punkt, det som nu är Döda havet. Byggnadsmaterialet bestod av de människor som dött i Syndafloden. En tidig parallell till det Tredje riket.

Människorna vid tiden för byggandet av Babels torn verkade inte ha en aning om vem Gud var, och hade de det, så var de i uppror mot honom. Tornet byggdes rent av för att kunna revoltera mot Gud om han kom med ännu en syndaflod. Därför är det rätt motsägelsefullt att det byggdes på jordens lägsta punkt.

En allsmäktig monoteistisk Gud ter sig alltså avlägsen i Abrahams miljö vid den tiden. Till och med hans far var insyltad i den överallt förekommande avgudadyrkan genom att tillverka avgudabilder.

Det berättas att en gång när Abrahams far hade gått hemifrån, så slog Abraham sönder alla avgudabilder utom en. När hans far sedan kommer hem så frågar han Abraham vad som har hänt. Abraham säger att avgudarna började bråka, de knuffade varandra och började att slå på varandra, de blev osams och började förgöra varandra. En stor avgud tog en hammare och slog sönder de mindre avgudarna. Så gick alltsammans till, sa Abraham. Fadern sade då till Abraham: ”Vad i hela världen pratar du om? De kan inte göra sådant.” Abraham svarade då sin far: ”Jag misstänkte samma sak. Hör dina öron vad din mun säger? Om du verkligen förstår att dessa är ickelevande objekt, så hur i hela världen kan du tillbe dem?”

En annan historia handlar om när Nimrod kontaktade Abraham och föreslog att de skulle tillbe elden tillsammans. Abraham säger då till Nimrod att han skulle tycka om att tillbe elden, men varför inte tillbe vatten eftersom vatten besegrar elden? Så Nimrod säger, ok, låt oss då tillbe vattnet. Då säger Abraham att om vi skall tillbe vattnet, så borde vi kanske istället tillbe molnen, eftersom vatten kommer från molnen. Ok, säger Nimrod, låt oss istället tillbe molnen. Men Abraham säger att kanske vi ändå inte skall tillbe molnen, utan vinden, eftersom vinden kan flytta molnen. Så Nimrod säger att de skall tillbe vinden. Så där håller de på ända tills Nimrod blir frustrerad och säger att de skall återvända till idén om att tillbe elden.

Vi ser att en högrest ateistisk hållning är mer lik Abrahams tro än Nimrods tro. Frågan man kan ställa sig är om ateismen är en förädling av Abrahams hållning eller ett sekteristiskt villospår. Personligen är jag övertygad om det senare. Däremot så kan ju även ateismen – precis som kristendomen  – vara en förberedelse för en Messias som predikar fred och kärlek. För vem skulle ha accepterat en Messias som predikade fred och kärlek på Nimrods tid? Abraham, ja. Men vem mer? Här har mänskligheten verkligen förädlats i syfte att motta den utlovade Messias.

Lämna en kommentar
by Micael on 12 maj, 2013  •  Permalänk
Publicerad i Religionen

Publicerat av Micael den 12 maj, 2013

https://memra.me/2013/05/12/ateism-en-sekt-mer-beslaktad-med-abraham-an-nimrod/