När Freud förklarar hur man kan höra Gud tala

En sak jag var med om för snart 30 år sedan påverkar mig än idag, särskilt i orostider och när jag har nära till depression. Jag tänker berätta saken helt subjektivt utan att åberopa vare sig vetenskaplighet eller att garantera att jag uppfattat mina samtalspartners så som de önskade bli uppfattade.

Det började med en depression. Olycklig kärlek, avhållsamhet vad gäller nöjen och kanske även spirituosa och sedan det där med serotonin. Jag var helt enkelt deprimerad.

Eftersom jag var uppfödd i ett frireligiöst hem – mina föräldrar och vi syskon var pingstvänner – så hade jag läst bibeln tidigare. Och låt er nu inte skrämmas av några raders bakgrund innan vi kommer in på det riktiga intressanta!

Jag skall erkänna att jag som barn var rätt duktig på bibeln. Jag kunde hela berättelse från Adam till Jesus på mina fem fingrar. Nu tänkte jag att jag skulle läsa bibeln igen. Hade inte gjort det på flera år. I alla fall inte systematiskt. Jag bestämde mig nu – för snart 30 år sedan – för at läsa hela Nya Testamentet igen och se om det kunde hjälpa mig. Men det var helt träaktigt och sa mig inte något. Inte ett dugg. Inte förrän jag kom till ett brev av Paulus till Filipperna. Det ligger ganska långt bak i bibeln. Då fullkomligt studsade två verser ut från bibeln.

”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Messias Jesus.” (Fil 2:6-7)

Eftersom jag var deprimerad, så testade jag naturligtvis formeln. Jag bad till Gud och lät honom få veta alla mina önskningar. Alla mina önskningar. Då skulle han – Gud alltså – med sin frid, som är mera värd än allt – allt – vi tänker, ge våra hjärtan och våra tankar beskydd i Messias Jesus. Jag var nu något på spåren rent teoretiskt. Så jag ville veta vad det där med att ge vårt hjärta och våra tankar ”skydd” betydde i den ursprungliga grundtexten. Så här förklarade Strongs det hela (min översättning till svenska): ”att vakta genom skydd av en militär vakt, antingen för att förhindra fientlig invasion, eller för att hålla invånarna i en belägrad stad från flykt”

Alltså, formeln är så här: Om jag låter Gud veta alla mina önskningar – alla – Så skall hans ”shalom” (frid) ge mitt – MITT – hjärta och mina – MINA – tankar ett militärt skydd, antingen för att förhindra en fientlig invasion av mina tankar eller för att tankarna skulle fly när de blev angripna.

Min studie ledde mig självklart vidare till att experimentera med denna teori. Jag provade att likt en jonglör bolla med många bollar i luften när jag bad till Gud. Alla mina önskningar var dessa bollar och så länge jag höll på med detta bollande – alltså att jag dagligen lät Gud veta alla – ALLA – mina önskningar, så mådde jag så bra. Jag flöt ovanpå hela livet kändes det som. Men om det gick ett par, tre dagar utan att jag jonglerade mina önskningar i luften, så kom depressionen tillbaka. Men då började jag ta upp bollarna som låg på marken och snart hade jag alla bollar i luften igen.

På den här tiden bodde jag i Midsommarkransen. En av mina ungdomsvänner höll på att läsa till psykolog och bodde högt upp i höghuset med studentbostäder i Marieberg. Han var, som jag minns det nästan klar, och jag ville väldigt gärna diskutera min erfarenhet som jag berättat om här, för honom. Men så snart jag börjat berätta, så började jag ana att han skulle förklara allt med Freud eller något sådant. Och när jag hade kommit lika långt i berättelse för honom, som jag kommit för dig, min läsare, så säger han just det: ”Det här låter som Freud”.

Jag blir naturligtvis upprörd och tänker att nu kommer hela raddan av förklaringar på hur mitt psyke fungerar och jag tänker inte ta någon skit alls. Men det han säger gör mig förundrad. Han menade att Freud inte kom någonvart om han inte lyssnade på sina patienter och att de måste förstå att han lyssnade och var intresserad. Annars fungerade inte metoden. Och det betydde att när jag bad till Gud, så trodde jag verkligen – TRODDE VERKLIGEN – på att Gud lyssnade  – ATT GUD LYSSNADE. När andra går till sina psykologer på en bestämd tid en gång i veckan och betalar 500 kr (det kostade inte mer då) så har du tillgång till samma terapi dygnet runt utan kostnad. (Lägg märke till att även psykologen tänker merkantilt före kurering!) Men det är sedan det riktigt intressanta kommer.

”Trauman”, säger han. ”Trauman kan man inte leva med. Trauman måste hindras från att komma upp i medvetandet. Annars tänker man bara på trauman. Därför lägger vi människor lock på våra trauman. Och bra är väl det. Annars skulle vi inte kunna fungera. Så en människa med många trauman har många lock. Och där finns ett problem. Ett stort problem. För när en människa med många lock över trauman skall få sina innersta tankar upp till ytan så måste de passera många lock. Och för många lock innebär till slut perversion av tankar och känslor. Tankarna och känslorna kan inte bara passera obemärkt förbi dessa lock. Men här påstår du att ditt hjärta och dina tankar skall vaktas av Messias Jesus! Det borde innebära, som jag förstår saken, att du kan få dina trauman – alla dina trauman om du låter Gud veta dem – få ett militäriskt beskydd i Messias Jesus. Då borde du enligt vad jag förstår – om du tillämpar detta – få ett rent medvetande utan perversion. Och om det nu finns en Gud, så borde en människa med ett sådant rent medvetande kunna höra honom tala.

Paulus och Or la’Goyim

Jag har snöat in på en liten bagatell som kanske inte är en bagatell, utan kanske rent av en peripeti som vänder upp och ned på mycket av det vi tagit förgivet när det gäller kristendomens första år. Denna lilla bagatell handlar om att Paulus faktiskt gjorde en resa innan de stora missionsresorna, dessa stora missionsresor, som ofta finns illustrerade med kartor i slutet på många biblar.

Då frågade jag inte någon av kött och blod till råds, inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. I stället begav jag mig till Arabien, och därifrån vände jag tillbaka till Damaskus. (Gal 1:16-17)

Har ni hört om Paulus missionsresa till Arabien? Nej, inte jag heller. Inte förrän nu. Men i denna resa ligger några oerhört intressanta detaljer som kan ge oss ledtrådarna som vänder upp och ned på mycket.

Paulus beger sig alltså mer eller mindre omedelbart iväg till Arabien. Det har alla som läst sin bibel noggrant alltid kunnat se  (men jag har inte tidigare noterat detta). Men förklaringarna på vad han gjorde i Arabien är nog ofta minst sagt lite krystade och väldigt få har väl ens menat att det var någon missionsresa. Han var vid Sinai berg och fick uppenbarelser, säger någon; andra har förklaringar med att Paulus var selot och likt Elia sökte sig till berget Horeb, som skulle vara Sinai, som i sin tur enligt Paulus låg i Arabien (Gal 4:25).

De här krystade förklaringarna behövs om det skall bli trovärdigt att Paulus efter sin uppenbarelse på vägen till Damaskus bytte religion och blev en kristen missionär istället för en judisk rabbin.

Men … och det är nu det blir intressant. Finns det någon bättre förklaring på varför Paulus reser till Arabien? Och det gör det. Och det handlar om den lidande tjänaren och att judarna skall var ett ljus för nationerna Or la’Goyim. Pauli resa till Arabien kastar oss in i det kanske värsta teologiska getingboet – det om Ebed Yahweh songs. Inte hört talas om detta? Då är du inte ensam. Deuterojesaja eller om man så vill, Jesaja 40-55, innehåller fyra sånger som kyrkan vill ha till att de handlar om Jesus Kristus och judendomen att de handlar om deras Messias eller kanske om nationen Israel.

Den lidande tjänaren är också den som skall bli ett ljus till nationerna Or la’Goyim.

Men nu sätter kanske Paulus det här på ända. Paulus ger sig nämligen själv in i just geografibeskrivningarna i Deuterojesaja av den lidande tjänaren genom att åka till Arabien. Och det handlar om att Paulus börjar sin mission hos Ismael söner – de som idag är muslimer. Där börjar Paulus sin mission, inte i Romarriket eller i Mindre Asien. För de geografiska platser som nämns först i Jesaja är alla arabiska platser. Först därefter nämns platser som beskrivs i Paulus missionsresor.

Om vi skall följa den plan Paulus har, så räcker det långt att läsa Jesaja 40-55. Paulus uppdrag ser ut att vara den lidande tjänarens uppdrag.

Hör vad han och Barnabas säger om sig själva i Pisidien: Ty så har Herren befallt oss: Jag har gjort dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns. (Apg 13:46)

I Jesaja 42:6 som kanske är den viktigaste versen  i Ebed Yahweh songs, så ser man att det finns en dualitet när ljuset till nationerna skall spridas. Dualiteten är mellan förbundet med folket (Israel) och med den som skall genomföra detta: Jag, Herren, har i min trohet kallat dig, jag tar dig vid handen och skyddar dig. Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk till ett ljus för de andra folken.

Min teori är att Paulus verkligen ville att hans uppenbarelse om Jesus som Messias skulle resultera i ett Or la’Goyim. På många vis fick han också rätt. Den judiska monoteismen och dess sensmoral kom att spridas över hela världen. Polyteismen utrotades så småningom i alla vitala delar i hela Romarriket. Men ungefär samtidigt kom kejsar Konstantin och gjorde politik av Jesajas den lidande tjänaren.

Fortsättning följer …

Länkar:

http://whiterosereview.blogspot.com/2013/04/the-apostle-paul-as-isaianic-servant.html
https://www.jstor.org/stable/3152973?seq=11#metadata_info_tab_contents
https://www.questia.com/library/journal/1P3-52419515/paul-between-damascus-and-antioch-the-unknown-years

Klicka för att komma åt BBR_2002a_04_Hengel_PaulInArabia.pdf

https://www.amazon.com/Gentile-Mission-Testament-Citations-Acts/dp/0567033805
https://books.google.se/books/about/The_Jewish_World_Around_the_New_Testamen.html?id=zKUwQzUITCwC&redir_esc=y

 

Sekt, falsk religion eller sann religion?

Lawrence Kelemen ger här en mycket intressant analys om vad som skiljer en sekt eller falsk religion från en sann religion. Han systematiserar sektbeteende och refererar bland annat till Marshall Applewhite:

Människor är lättlurade och vill tro något, även på påståenden som kräver smärtsamma eller självmordmässiga beteenden; så länge påståendet inte kan kontrolleras.

I centrum står för analysen står uppenbarelsen vid Sinai, där hela Israels folk fick vara med om en övernaturlig händelse. Hur sannolikt är det att den händelsen är sann?

Sola Scriptura och katolsk tradition tillintetgjorda

Det pågår en debatt mellan den protestantiska linjen Sola Scriptura och den katolska linjen där traditionen också spelar en viktig roll. Här tillintetgör rabbi Michael Skobac båda dessa sidors argument. Det är inte Sola Scriptura som gäller, det visar Skobac genom att endast läsa bibeln. Därtill kan vi som är någorlunda listiga, förstå att den tradition som då fattas Sola Scriptura är långt ifrån den tradition som katolska kyrkan gör anspråk på. Detta är – med möjligt undantag av Skobacs förståelse av Paulus – den bästa förklaringen av feltänket med Sola Scriptura.

Länktips:
http://aletheia.se/2014/04/01/tommy-dahlman-vet-numera-battre-an-martin-luther/
http://blogg.varldenidag.se/dahlman/2014/03/30/protestantismens-5-solar-behover-revideras/
http://www.mikaelkarlendal.se/uncategorized/ett-svar-pa-min-artikelserie-om-katolsk-och-evangelisk-tro/
http://www.stefansward.se/2014/04/12/vad-katoliker-och-protestanter-ar-overens-om/
http://busy-being-born.blogspot.se/2013/12/fran-tron-allena-till-trons-fullhet.html
http://www.dagen.se/nyheter/paret-ekman-halsade-pa-paven/

 

 

”Om Paulus hade haft en son, skulle han inte ha omskurit honom”

Det görs ett intressant påstpående av John Dominic Crossan i en bok som handlar om kristendomens tillblivelse. Teologen Larry Hurtado, som kanske är mest känd för sin forskning om utvecklingen av kristendomens förståelse av Jesus såsom Gud, lyfter fram detta påstående på sin blogg och ifrågasätter det. Påståendet lyder: ”Om Paulus hade haft en son, skulle han inte ha omskurit honom.”

Naturligtvis är det ett kontrafaktiskt påstående, men inte desto mindre intressant. Om man håller med Crossan, eller inte, visar på avgörande skillnader i förståelsen av vad judendom respektive kristendom är i förhållande till varandra.

Det blir också intressanta kontrafaktiska konsekvenser om man bemöter påståendet såsom Hurtado gör. Skulle Paulus omskurna avkommor fått vara med i kristendomens kyrkor några decennier senare? Och i sådana fall på vilka premisser då?

Faktum är att hela kristendomens kyrkbygge skulle ha sett annorlunda ut om Paulus hade haft en son som blev omskuren och som fortsatt i sin fars fotspår. Nu fanns det säkerligen tiotusentals andra jesustroende judar som lät omskära sina söner. Dessa fick höra av de som menade sig vara Paulus och apostlarnas efterträdare ”att de som fortfarande observerade judiska lagar, erkänner att de aldrig fått någon nåd” och att ”de som tidigare hållit sabbaten och fått ett nytt hopp nu slutat med att håll den” och att ”det är monstruöst att tala om Jesus Kristus och leva som en jude”.

Det här skedde redan runt år 100 och det var Ignatius som skrev dessa rader i sina brev. Ignatius och hans likar hade med all sannolikhet menat att Paulus inte skulle ha omskurit sin son om han hade haft någon och så har hela kyrkan och de flesta teologer trott i nästan tvåtusen år, ända tills bara för något år sedan. Denna förändring i synsätt borde få konsekvenser och får konsekvenser idag. Inte för alla kyrkor och dess teologer, men för enskilda människor och för många bibelforskare.

Vi har ett paradigmskifte framför oss och detta paradigmskifte skapar panik på sina håll så att människor flyr åt fel håll. Denna felaktiga flykt kan i sig ses som själva mönstret, men så är det inte. Den är inget annat än en knasig reaktion på det som egentligen håller på att hända.

Länktips:
http://www.dagen.se/opinion/debatt/katolsk-nattvard-en-bekannelse/
http://aletheia.se/2012/02/22/nytestamentligt-ledarskap-biskopsambetet-och-laroambete/
http://www.dagen.se/opinion/debatt/ekmans-konvertering-ar-ett-svek/