”Om Paulus hade haft en son, skulle han inte ha omskurit honom”

Det görs ett intressant påstpående av John Dominic Crossan i en bok som handlar om kristendomens tillblivelse. Teologen Larry Hurtado, som kanske är mest känd för sin forskning om utvecklingen av kristendomens förståelse av Jesus såsom Gud, lyfter fram detta påstående på sin blogg och ifrågasätter det. Påståendet lyder: ”Om Paulus hade haft en son, skulle han inte ha omskurit honom.”

Naturligtvis är det ett kontrafaktiskt påstående, men inte desto mindre intressant. Om man håller med Crossan, eller inte, visar på avgörande skillnader i förståelsen av vad judendom respektive kristendom är i förhållande till varandra.

Det blir också intressanta kontrafaktiska konsekvenser om man bemöter påståendet såsom Hurtado gör. Skulle Paulus omskurna avkommor fått vara med i kristendomens kyrkor några decennier senare? Och i sådana fall på vilka premisser då?

Faktum är att hela kristendomens kyrkbygge skulle ha sett annorlunda ut om Paulus hade haft en son som blev omskuren och som fortsatt i sin fars fotspår. Nu fanns det säkerligen tiotusentals andra jesustroende judar som lät omskära sina söner. Dessa fick höra av de som menade sig vara Paulus och apostlarnas efterträdare ”att de som fortfarande observerade judiska lagar, erkänner att de aldrig fått någon nåd” och att ”de som tidigare hållit sabbaten och fått ett nytt hopp nu slutat med att håll den” och att ”det är monstruöst att tala om Jesus Kristus och leva som en jude”.

Det här skedde redan runt år 100 och det var Ignatius som skrev dessa rader i sina brev. Ignatius och hans likar hade med all sannolikhet menat att Paulus inte skulle ha omskurit sin son om han hade haft någon och så har hela kyrkan och de flesta teologer trott i nästan tvåtusen år, ända tills bara för något år sedan. Denna förändring i synsätt borde få konsekvenser och får konsekvenser idag. Inte för alla kyrkor och dess teologer, men för enskilda människor och för många bibelforskare.

Vi har ett paradigmskifte framför oss och detta paradigmskifte skapar panik på sina håll så att människor flyr åt fel håll. Denna felaktiga flykt kan i sig ses som själva mönstret, men så är det inte. Den är inget annat än en knasig reaktion på det som egentligen håller på att hända.

Länktips:
http://www.dagen.se/opinion/debatt/katolsk-nattvard-en-bekannelse/
http://aletheia.se/2012/02/22/nytestamentligt-ledarskap-biskopsambetet-och-laroambete/
http://www.dagen.se/opinion/debatt/ekmans-konvertering-ar-ett-svek/

 

Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. SÅ Gerdvall

     /  27 mars, 2014

    Orsaken till uppfattningen att Paulus inte skulle ha omskurit sin son, om han haft någon, är uppfattningen att Jesus kom för att befria oss från Mose lag. De som säger detta, vilket är åtskilliga miljoner, tänker inte på att vi ickejudar aldrig befunnit oss under Mose lag.
    Men å andra sidan anses de tio budorden gälla alla kristna. Förhållandet till Mose lag är i högsta grad ambivalent.
    Men när det gäller frågan om judar skall omskära sina söner, så brukar det finnas en ovanligt stor enighet, att de inte skall göra det. Men vi vet utifrån Skriften att ett senare förbund inte upphäver ett äldre. Sinaiförbundet upphäver inte omskärelseförbundet, utan kompletterar det. Bägge dessa förbund gavs till Israels folk, därför skrev Paulus till hedningar som omvänt sig till att tro på israels Messias: ”Om vi låter omskära er, så är ni pliktiga att hålla hela lagen”.
    Logiskt blir det då att de som inte tillhör omskärelseförbundet är inte pliktiga att hålla hela lagen som judarna, men de är pliktiga att leva efter de bud som ger gudsfruktan och gör dem fullt färdiga för varje gott verk. Det förväntas av en hedning som fått del av Israels förbund (plural) och löfte (singular) att han har judarna som förebild för ett helgat liv, inte den hedniska kulturen med dess gudsfrånvända livsstil.
    Tack micaelost att du rotar fram alla dessa tänkvärda saker som får oss att tänka till.

  2. Elisabeth

     /  29 mars, 2014

    Crossan’s uttalande får ju stå för honom själv, men frågan är om den har någon som helst bäring, annat än att vara ett utkast för en lam diskussion med sina kollegor.
    Paulus, en högt studerad farise´, hans föräldrar var fariseér, han “satt vid Gamaliel’s fötter” , som i sin tur var lärjunge till Hillel. Han poängterar på flera ställen om sitt liv som farise´. Apg. 23:6, 26: 5, Fil. 3:5. Han hymlar alltså inte om vem han är, utan undervisar gång efter annan om Lagen för sina fellow-judar.
    Med bakgrund också av alla de faror, mordhot ,skeppsbrott…m.m. som Paulus genomgått, är han en man som inte räds för någonting annat än vad som är emot Guds Torah.
    Paulus skulle aldrig någonsin medvetet gå emot Torahn som skriver i Genesis 17:14 “Men en oomskuren av manligt kön , en som inte fått förhuden bortskuren, han skall utrotas från sitt folk. Han har brutit mot mitt förbund.”
    Så om Paulus fått en son får vi vara bra säkra på ATT han blev omskuren. Ignatius och hans gelikar har varit ute och cyklat förr i sina antaganden, så det kan vi lämna därhän.
    🙂
    Häftigt ämne, micaelost..Tack för det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: