Alla inlägg i kategori Judefientlighet

”Om Paulus hade haft en son, skulle han inte ha omskurit honom”

Det görs ett intressant påstpående av John Dominic Crossan i en bok som handlar om kristendomens tillblivelse. Teologen Larry Hurtado, som kanske är mest känd för sin forskning om utvecklingen av kristendomens förståelse av Jesus såsom Gud, lyfter fram detta påstående på sin blogg och ifrågasätter det. Påståendet lyder: ”Om Paulus hade haft en son, skulle han inte ha omskurit honom.”

Naturligtvis är det ett kontrafaktiskt påstående, men inte desto mindre intressant. Om man håller med Crossan, eller inte, visar på avgörande skillnader i förståelsen av vad judendom respektive kristendom är i förhållande till varandra.

Det blir också intressanta kontrafaktiska konsekvenser om man bemöter påståendet såsom Hurtado gör. Skulle Paulus omskurna avkommor fått vara med i kristendomens kyrkor några decennier senare? Och i sådana fall på vilka premisser då?

Faktum är att hela kristendomens kyrkbygge skulle ha sett annorlunda ut om Paulus hade haft en son som blev omskuren och som fortsatt i sin fars fotspår. Nu fanns det säkerligen tiotusentals andra jesustroende judar som lät omskära sina söner. Dessa fick höra av de som menade sig vara Paulus och apostlarnas efterträdare ”att de som fortfarande observerade judiska lagar, erkänner att de aldrig fått någon nåd” och att ”de som tidigare hållit sabbaten och fått ett nytt hopp nu slutat med att håll den” och att ”det är monstruöst att tala om Jesus Kristus och leva som en jude”.

Det här skedde redan runt år 100 och det var Ignatius som skrev dessa rader i sina brev. Ignatius och hans likar hade med all sannolikhet menat att Paulus inte skulle ha omskurit sin son om han hade haft någon och så har hela kyrkan och de flesta teologer trott i nästan tvåtusen år, ända tills bara för något år sedan. Denna förändring i synsätt borde få konsekvenser och får konsekvenser idag. Inte för alla kyrkor och dess teologer, men för enskilda människor och för många bibelforskare.

Vi har ett paradigmskifte framför oss och detta paradigmskifte skapar panik på sina håll så att människor flyr åt fel håll. Denna felaktiga flykt kan i sig ses som själva mönstret, men så är det inte. Den är inget annat än en knasig reaktion på det som egentligen håller på att hända.

Länktips:
http://www.dagen.se/opinion/debatt/katolsk-nattvard-en-bekannelse/
http://aletheia.se/2012/02/22/nytestamentligt-ledarskap-biskopsambetet-och-laroambete/
http://www.dagen.se/opinion/debatt/ekmans-konvertering-ar-ett-svek/

 

Lämna en kommentar
by Micael on 27 mars, 2014  •  Permalänk
Publicerad i Judefientlighet, Judendom, Paulus
Märkt , , ,

Publicerat av Micael den 27 mars, 2014

https://memra.me/2014/03/27/om-paulus-hade-haft-en-son-skulle-han-inte-ha-omskurit-honom/

Att förstå kristen antijudiskhet

Lyssna på rabbi Michael Skobac när han talar om hur kristendomen behandlat judarna. Lyssna och känn avsky!

Lämna en kommentar
by Micael on 23 mars, 2014  •  Video  •  Permalänk
Publicerad i Judefientlighet
Märkt , , , , , ,

Publicerat av Micael den 23 mars, 2014

https://memra.me/2014/03/23/att-forsta-kristen-antijudiskhet/

Blood libel och eukaristi

Jag har valt att tala om den judiska högtiden Purim, eftersom den är aktuell nu i mars månad. Denna högtid har vissa farliga traditioner som, utan tvekan, kommer att förskräcka dig, och jag ber om ursäkt om någon läsare skadas på grund av detta.

Idag skulle jag vilja berätta hur man spiller blod så att det kan användas i judarnas bakverk, som används på denna högtid. Blodet är spillt på ett speciellt sätt. För denna högtid måste offret vara en mogen ungdom, som naturligtvis måste vara icke-jude, d.v.s. en kristen eller en muslim. Dennes blod tas till vara och torkas till granulat. Rabbinen bakar sedan in dessa granulat i bakverk, men de kan också sparas till nästa högtid. Till påsk, däremot, så måste det användas kristna eller muslimska barn under tio års ålder.

Låt oss nu undersöka hur offrens blod spills. För detta ändamål används ett fat som är dubbat med nålar. Detta typ av fat har samma storlek som en mänsklig kropp, med mycket vassa nålar på alla sidor. Dessa nålar genomborrar offrets kropp från det ögonblick det placerats i fatet. Dessa nålar gör hela jobbet och blodet droppar från offret långsamt. Offret lider således av en hemsk smärta, en plåga som ger stor glädje till de judiska vampyrerna, som övervakar varje detalj med en glädje och kärlek som är svår att förstå. Efter denna barbariska uppvisning, tar judarna det utspillda blodet till en flaska. Den judiska rabbinen och hans religionsfränder blir av detta mycket lyckliga på högtiden, när de serverar bakverken som blodet blandats ut i.

Dr. Umayma Ahmad Al-Jalahma, King Faysal University i Al-Dammam
Publicerat den 10 mars 2002 i den saudiska tidningen Al-Riyadh

Blood libel – blodsanklagelse är den kanske mest klassiska antisemitiska anklagelsen mot judar. Idag är sådana här historier vitt spridda i den muslimska världen. De förekommer till och med bland muslimska ledare i Sverige idag.

Men varifrån kommer då dessa obskyra anklagelser? Jo, de har naturligtvis samma källa som allt annat judehat – de kommer från kristendomen, från kyrkan. Ett av de tidigaste kända fallen där blodsförtal har registrerats är från 1100-talets England, där en konverterad jude påstod att judar hade kidnappat den 12 år gamla William av Norwich och korsfäst honom. Termen blodsanklagelse antyder att judar mördade kristna och icke judiska barn för att använda deras blod.

En annan närbesläktad beskyllning handlar om hostieskändning. Under mässan utför prästen en liturgisk handling som kallas för konsekration, vilket enligt kristen lära betyder att brödet och vinet förvandlas till Kristi kropp och blod. En hostieskändning är en avsiktlig skändning av den konsekrerade hostian.

Judar anklagades ofta av kristna för att stjäla den konsekrerade hostian och därefter sticka den upprepade gånger med kniv. Detta skulle vara ett sätt för judarna att återupprepa mordet på Jesus och detta skulle ha berett dem någon slags lycka. Det finns till och med vittnesmål om att hostian både har skrikit och gråtit medan judarna upprepade gånger stuckit sina knivar genom den runda oblaten.

Båda beskyllningarna var allvarliga och fick stora men för dem som drabbades av dem. Ingen verkar ha kommit på tanken att det är så strängt förbjudet för en jude att konsumera blod att om det överhuvudtaget förekom att någon önskade äta människors blod, så borde juden vara den sist misstänkte. Därtill är det näst intill en parodi på kristen dumhet att beskylla judarna för att sticka knivar i den konsekrerade hostian. Judar har väl aldrig någonsin trott på transsubstantiationsläran och därmed är det ju löjeväckande att mena att de skulle bete sig på detta viset.

En sak som slår mig när jag skriver om dessa beskyllningar mot judarna är att både blood libel och  hostieskändning har sina utgångspunkter i de kristna lärorna om eukaristin. Varje gång man pekar finger åt någon, så pekar tre fingrar tillbaka på en själv.

Den kristna mässofferläran knyter samman två centrala händelser i Jesu liv: den sista måltiden och Jesu död på korset. Men varför utfäste han befallningen att hans lärjungar skulle äta hans kropp och blod? Prästens roll i mässan är offerprästens roll. Så vilka är det som gång på gång låter Jesu dö på korset?  Det enda historiska korsoffret upprepas visserligen inte, utan närvarandegörs bortom tid och rum, enligt katolsk uppfattning. De troende, som befinner sig i den av Gud skapade tiden, får därmed en glimt av Guds eviga tid. Den troende kan då förena sig och sitt eget lidande med Kristi eget offer. Därför talar katolsk teologi om kommunion (förening) hellre än om nattvard (måltid). Sådana här mystiska läror har frikyrkan varit mer eller mindre förskonade från, men nu är dessa frågor hetare än någonsin i just frikyrkan.

Men varför i all världen tar de kristna beskyllningarna mot just judarna spjärn i den mystiska eukaristin? Tja, den frågan kanske bäst besvaras av judarnas syn på vad som egentligen hände där under den sista måltiden. Det var sannerligen inget mystiskt, det var en klassisk sedermåltid som firats i tusentals år av judarna. Få saker retar nog en kristen mystiker mer än att den sista måltiden inte alls var någon instiftande av nattvarden och således överhuvudtaget inte kan anses ha de mystiska egenskaper som de kristna önskat att den haft.

Länktips:
http://aletheia.se/2014/03/21/peter-halldorf-och-ekumeniska-kommuniteten-skapar-splittring-i-pingstforsamlingen-i-linkoping/
http://www.dagen.se/opinion/debatt/nattvarden-borde-forena-oss/
http://relosam.blogspot.se/2014/03/replik-att-ta-emot-brod-och-vin-ar-att.html

Lämna en kommentar
by Micael on 22 mars, 2014  •  Permalänk
Publicerad i Judefientlighet
Märkt , , , , , , , ,

Publicerat av Micael den 22 mars, 2014

https://memra.me/2014/03/22/blood-libel-och-eukaristi/

Det är inte ett brott mot torahn att tro att någon är Messias

Om man för två tusen år sedan hade mött någon som trodde att Jesus var Messias, så hade man med 100 % säkerhet kunnat säga att den personen var jude. Om man däremot, tvåhundra år senare, hade mött en person som trodde att Jesus var Messias, så var den personen med högsta sannolikhet en hedning. Ungefär så inleder den kanadensiske rabbinen, Michael Skobac, sin analys av vad som egentligen hände när kristendomen kom till.

Han går igenom evangelierna i Nya Testamentet och konstaterar att Jesus var en torah-trogen jude, och det var också hans lärjungar. Jesus var till och med trogen den muntliga torahn enligt Skobac och det bevisar han med några exempel som det krävs viss judisk insikt för att förstå.

Så vare sig Jesus eller hans lärjungar startade någon ny religion. Enligt Skobac så var det först genom Paulus som den nya religionen kristendom kom till. Jesus och hans lärjungar trodde visserligen att Jesus var Messias, men det är inte ett brott mot torahn att tro att någon är Messias eller ens tro att man själv är Messias.

En episod i Apostlagärningarna 5 belyser, enligt Skobac, den situationen mycket väl. Petrus och apostlarna står inför Sanhdrin, det högsta judiska rådet, och vissa av rådets medlemmar är så arga på apostlarna att de vill döda dem. Då ber Gamaliel, en stor torahlärare, att de skall föra ut apostlarna.

Sedan fortsatte han: ”Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades. Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv.” (Apg 5:35-39)

Utifrån det här bibelordet har kyrkan i alla tider pekat finger åt judarna och påmint dem om hur stor och mäktig kyrkan nu är. Men rabbi Skobac ifrågasätter om det ens är samma rörelse som vi ser i Sanhedrin och som sedan blev kyrkan. Om apostlarna hade trott och predikat treenighetsläran, eller att Jesus var Gud, ätit fläsk eller bytt ut sabbaten mot söndagen, så hade Gamaliel och de andra rabbinerna aldrig ens behövt tänka efter. Då hade de redan passerat vad som var otänkbart för en jude. Troligen hade rabbinerna fått hjärtattack om de hade haft sådana människor framför sig. De hade aldrig släppt dem med motivet att de skulle se vad som skulle hända, så att de inte kämpade mot Gud själv. Saken är helt avgjord, enligt Skobac.

Vad kan man då dra för slutsatser av vad rabbi Skobac säger? Jo, om vare sig Jesus eller apostlarna omfattade den lära som kyrkan lär, så bär kristendomen verkligen fröet till sin egen undergång inom sig. Förr eller senare kommer sanningen ikapp och då rasar den verklighet som inte bygger på sanningen. Skobac vill ha det till att Paulus är den som är den egentliga stiftaren av kristendomen eller åtminstone de delar som avisar torahn. Men senare forskning i ämnet Paulus (The New Perspective On Paul) visar att det finns andra möjligheter att tolka Paulus än vad Skobac gör.

Rabbi Skobac har dock flyttat fram de judiska positionerna från att hata Jesus och hans lärjungar till att de är rättrogna judar, möjligtvis är Paulus en svikare. Skobac menar också att de texter i Talmud som tidigare menats syfta på Jesus inte följer vare sig kronologin eller andra fakta för att kunna vara Jesus från Nasaret. Samtidigt fortsätter många kristna ledare att predika att Jesus gjorde uppror mot judendomen och tror att de får stjärnor i himlen varje gång de går emot judarnas tänkande.

Det finns inget som tyder på att kyrkan närmar sig sanningen, samtidigt som judarna gör det med stormsteg. Många tidigare anhängare till kyrkan, som hellre söker sanningen än förtröstar på kyrkans doktriner och traditioner, följer judarnas exempel och detta är och kommer att bli kyrkans slutgiltiga fall. Kristna ledare påstår att två miljarder kristna inte kan ha fel. Treenighetsläran är sann. Men jag och många andra ställer samma fråga som rabbi Skobac gör: Är det verkligen samma rörelse som vi såg i Sanhedrin, som nu är kyrkan? Har kyrkans medlemmar verkligen ”fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten”(Ef 2:20)?

Lämna en kommentar
by Micael on 15 februari, 2014  •  Permalänk
Publicerad i Den historiske Jesus, Judefientlighet, Judendom, Messias
Märkt , , , ,

Publicerat av Micael den 15 februari, 2014

https://memra.me/2014/02/15/det-ar-inte-ett-brott-mot-torahn-att-tro-att-nagon-ar-messias/

Judisk rabbin undervisar ur Nya Testamentet

De första 28 minuterna undervisar rabbi Michael Skobac ur Nya Testementet på ett mycket övertygande sätt. Så långt stämmer hans undervisning med bibelforskarna Flusser och Vermes, som förstod Jesu judiskhet. Då är vi fortfarande på 1970-talets forskning. Därefter har även forskningen runt Paulus ändrat bilden en hel del. Så efter de första 28 minuterna så talar Skobac lite mot åtminstone viss forskning om Paulus. Efter denna session, så går han in på kyrkofädernas antijudiskhet, och där ser i alla fall inte jag några problem med hans slutsatser. De sista minuterna ägnas åt alla kristna som söker sina rötter och sanningen och dessa minuter från en judisk rabbin får ni inte missa. Men lyssna på alltihop för att få rätt behållning!

Lämna en kommentar
by Micael on 12 februari, 2014  •  Permalänk
Publicerad i Den historiske Jesus, Judefientlighet, Judendom, Messias
Märkt , , , ,

Publicerat av Micael den 12 februari, 2014

https://memra.me/2014/02/12/judisk-rabbin-undervisar-ur-nya-testamentet/

Tänk om Jesus varnade oss för kyrkan!

Om kristendomen redan vid slutet av det första århundradet hade förlorat den riktige Jesus ur sikte, såsom jag beskrev i förra bloggposten, så borde väl ett sådant snart och abrupt slut på den sanna läran ha förutspåtts av Jesus och apostlarna. Faktum är att det finns fullt av sådana förvarningar. Problemet är bara att dessa förvarningar tolkas av kyrkan som varningar för olika av henne heresiförklarade villoläror. Anledningen till att tolkningen kommit att bli sådan är inte så svårbegriplig, som alla vet, så är det alltid segraren som beskriver historien.

Så när Jesus varnar sina lärjungar i Matteus 24, så är inte kyrkan på något sätt undantagen och vaccinerad mot att vara föremålet för dessa profetiska varningar. Den vanligaste tolkningen är ju att det är kyrkan som varnas, men den tolkningen är ju inte längre möjlig eftersom Jesus och hans lärjungar vare sig startade någon kyrka eller hade några sådana ambitioner. Så när Jesus säger: ”Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Kristus, och de skall bedra många”, så kan detta inte ses som en varning till kyrkan. Frågan är snarare om det inte är en varning för kyrkan.

För kan vi verkligen tänka oss att Jesu varnande ord är till för att varna de kyrkofäder som utvecklar en antijudisk hållning? Kan vi tänka oss att de som blir varnade är de som bryter sig ur judendomen ihop med Ignatius och hans gelikar? Är det kyrkofädernas dogmer som Jesus har sådan omsorg om att han har dessa i centrum för sitt tal på Olivberget? Eller är det rent av dessa så kallade kyrkofäder som Jesus varnar för?

Ordet många måste nog beaktas på ett särskilt vis. Jag tror personligen inte att ordet många kan syfta på några få gnostiska villolärare eller på några andra obskyra villoläror som predikats av några få. Självklart handlar det om en villolära som predikats av många och i kontinuitet. Helt plötsligt finns det inte så många alternativ att välja emellan.

Lägger vi till ledtråden att de utpekade i första hand skall kalla Jesus för Kristus, så har vi ytterligare ett spår. Jesus varnar alltså för många som skall kalla honom Kristus och vi vet dessutom att det inte är kyrkan som varnas. Kan det bli så mycket tydligare? Tänk om Jesus varnade oss för kyrkan! Om ni frågar mig, så vore det konstigt om det inte var på det viset.

Lämna en kommentar
by Micael on 10 november, 2013  •  Permalänk
Publicerad i Den historiske Jesus, Judefientlighet

Publicerat av Micael den 10 november, 2013

https://memra.me/2013/11/10/tank-om-jesus-varnade-oss-for-kyrkan/

Över floden Tibern

Redan vid slutet av det första århundradet hade kristendomen förlorat den riktige Jesus ur sikte och den ursprungliga meningen och syftet med hans budskap. Jesus hade blivit ersatt av den kristna trons Kristus. Utplåningen av Jesus skedde genom en brådmogen kulturell förändring. På några få decennier så förflyttas budskapet om den historiske Jesus från sin arameisk-hebreiska språkliga kontext, från sin gallileisk-palestinska geografiska scen, och från sin judiskreligiösa inramning till en i första hand grekiskspråkig hednisk Medelhavsvärld med klassisk kulturell bakgrund. Förändringen ägde rum för tidigt. Leran var fortfarande mjuk och formbar och kunde lätt formas av krukmakaren till vilken skepnad som helst. Som ett resultat av detta, förlorade den nya kyrkan, som mest bestod av hedningar, snart sin judiska medvetenhet och blev istället tilltagande antijudisk.

Dessa ord (min fria översättning) kommer av en av världens främsta Jesusforskare, Geza Vermes. Han beskriver sedan hur reformatorerna återuppväckte bibeln som den ultimata källan till gudomlig uppenbarelse, så att de protestantiska troende kom närmare den bibliska religionen och därmed indirekt också närmare Jesus. 

Geza Vermes var inte på något sätt okontroversiell (han dog i våras.) Men han har odiskutabelt varit en av de främste att lägga pussel med texterna i bibeln ihop med den kunskap om Jesu samtid som man kunnat hämta från Dödahavsrullarna, och därtill mangla denna information genom andra historiska och religiösa källor som t.ex. Talmud och Josefus. Även om man inte håller med Vermes i alla hans analyser, så är det mycket svårt att värja sig från faktumet att det sker en förvanskning av vem Jesus är redan innan det första århundradet gått till ända. 

Budskapet om Guds rike som proklamerades av den häftiga mannen från Nasaret betydde snart ingenting för den genomsnittlige rekryten för kristendomen i Alexandria, Antiokia, Efesos, Korint eller Rom. Under det andra och tredje århundradet så var de ledande lärarna i kyrkan tränade i grekisk filosofi. Istället för den omvändelse och underkastelse under Gud som Jesus förespråkade, så införde de ett program som genomsyrades av metafysiska spekulationer om det inkarnerade ordets natur och person samt de existentiella banden mellan de gudomliga personerna i den heliga Treenigheten. Det kunde de processa fram fritt eftersom det med tiden inte längre fanns några judiska röster kvar som larmade.

Kanske kom inte evangeliet till Rom över floden Tibern, kanske gjorde det så. Tibern är i alla fall en flod som, enligt romerska legender, vaktades av Jupiter. Detta gav upphov till den romerska skildringen av floden som en kraftfull flodgud. Floden har en mycket hednisk symbolisk betydelse. Om vi ser evangeliets resa över Tibern som en metafor för hur den sanna berättelsen om Jesus förvanskas, så ser vi att det judiska ursprunget sköljs bort. På andra sidan floden så återuppstår berättelsen om Jesus med hedniska förtecken. Ser man sedan reformationen som ett litet steg närmande den sanna Jesus, så har man kanske tagit sig tillbaka över Tibern igen. Man är fortfarande på främmande mark, någon slags ingenmansland, men med reducerade hedniska förtecken.

Önskan att simma tillbaka över Tibern tillbaka till Rom växer sig nu starkare hos många. Det säger en hel del om det klimat som råder bland den vilsna skara som huserar i ingenmansland. Om valet står mellan att känna sig rotlös eller söka sina rötter på andra sidan floden så väljer idag allt fler att ta sig över floden. De verkliga rötterna finns dock på annat håll. De finns på andra sidan havet. Det är lättare att simma över en flod än att simma över ett hav. Men vem har sagt att man behöver simma?

Länktips:
http://aletheia.se/2013/11/02/ulf-ekmans-son-benjamin-konverterar-till-romersk-katolicism/
http://busy-being-born.blogspot.se/2013/10/att-konvertera-till-katolska-kyrkan.html
http://www.dagen.se/nyheter/jag-kommer-alltid-ha-starka-band-till-livets-ord/
http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/11/05/En-lang-och-personlig-resa/

Lämna en kommentar
by Micael on 7 november, 2013  •  Permalänk
Publicerad i Den historiske Jesus, Judefientlighet
Märkt , , ,

Publicerat av Micael den 7 november, 2013

https://memra.me/2013/11/07/over-floden-tibern/

Satans synagoga

Vad syftar Uppenbarelseboken på när den beskriver Satans synagoga? Vilka åsyftas? Majoriteten av teologer genom historien har tolkat Satans synagoga som den lokala judiska gemenskapen eller möjligtvis judendomen som sådan. Judar och israeliter skall nämligen inte längre ses som just judar och israeliter. Nu när de har förnekat den sanna Messias är de Satans synagoga, de största fienderna till den sanna tron (Haydocks katolska bibelkommentarer).

Vi kan läsa i det andra kapitlet att församlingen i Smyrna smädas av några som kallar sig judar men inte är det utan är en Satans synagoga:

Jag känner ditt lidande och din fattigdom – men du är rik – och jag vet hur du smädas av dem som kallar sig judar men inte är det utan är en Satans synagoga (Upp 2:9).

Vi kan därtill läsa i det tredje kapitlet att några skall komma till Filadelfia från Satans synagoga:

Se, jag skall låta några komma från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Se, jag skall få dem att komma och kasta sig för dina fötter, och de skall förstå att jag älskar dig (Upp 3:9).

Satans synagoga kan alltså syfta på den lokala judiska gemenskapen eller judendomen i allmänhet. De kallar sig judar, men är inte längre det sanna Israel eftersom Kyrkan numera har tagit över den rollen. Det skulle eventuellt också kunna vara jesustroende som fortfarande har en stark judisk identitet.

Men för att få ihop den bilden av Satans synagoga behöver man se sammanhanget med glasögon från den nu förlegade tron att Jesus startade en ny religion eller möjligtvis att Paulus gjorde det. Ingendera är speciellt uppdaterad av modernare forskning. Både den mildare tonen mellan kristna teologer och judiska dito, samt upptäckterna av Dödahavsrullarna har gett oss nya insikter i miljön under Nya Testamentets tid. Vi vet numera också att judendomen och de jesustroende följdes åt betydligt längre än vad man tidigare trott. Först med Justinus Martyren och Ignatius kommer tanken att Israel och judendomen ersatts av en ny religion – kristendomen.

Om vi då läser om Satans synagoga med glasögon från perioden mellan Ignatius och Dödahavsrullarna, så kanske vi lutar åt att Satans synagoga handlar om fientliga judiska inslag i kyrkan. Men om vi läser om Satans synagoga med glasögon från den tiden då Uppenbarelseboken skrevs eller före det så kommer vi troligen att ha en motsatt uppfattning – att de fientliga inslagen är hedningar som utmanar de jesustroende judarna.

Eftersom Uppenbarelsebokens författare klart och tydligt representerar en jesustroende judes ståndpunkt (det kan man lätt förstå om man är någorlunda insatt i judiska seder och bruk) så måste vi ha den utgångspunkten också när vi läser om Satans synagoga. Om det är Johannes som skrivit den, så är saken ännu mer tydlig med tanke på vad han beskriver i sitt tredje brev. Där föreligger en konflikt mellan hednatroende (i det här fallet en man vid namnet Diotrefes) och dem Johannes kallar ”bröderna” d.v.s. judarna som kom till tro på Jesus. Diotrefes försöker ta makten över församlingen, förtala Johannes och andra judar och stöta bort dem (3 Joh 9-10). Att Johannes skulle ha bytt sida och stödja Diotrefes, Ignatius & Co måste trots allt ses som en ganska osannolik utveckling.

Därmed kan vi med all säkerhet avskriva att de som kallar sig för judar men inte är det, är verkliga judar. Frågan återstår alltså vilka som åsyftas med Satans synagoga. Hur var det nu? Vilka var det som kallade sig judar, men inte var det? Vilka ansåg sig ha blivit de nya judarna? Det nya sanna Israel?

Lämna en kommentar
by Micael on 17 september, 2013  •  Permalänk
Publicerad i Judefientlighet
Märkt , , , ,

Publicerat av Micael den 17 september, 2013

https://memra.me/2013/09/17/satans-synagoga/

Johannes problem – Ignatius?

Bloggen busy being born (Henrik Engholm) har skrivit en del om den antijudiska kyrkofadern Ignatius, vilket pingstpastor Mikael Karlendal applåderar. Det får mig att vilja reda ut en del begrepp omkring vad som egentligen hände vid tiden precis innan de sista böckerna i Nya Testamentet skrevs. Ignatius, var ju enligt traditionen lärjunge till både Petrus och till Johannes. Detta gör det extra intressant att utreda dennes resonemang.

Till att börja med så har ingen som helst anledning att tro att vare sig Petrus eller Johannes skulle ha kapat sina judiska rötter genom att sluta observera Mose lag eller att de övergett sitt folks seder och bruk. Tvärtom så var åtminstone Petrus mer rigid än t.ex. Paulus i dessa frågor och ändå kan vi klart och tydligt läsa i Apostlagärningarna att Paulus höll ”fast vid lagen” och levde ”efter den” (Apg 21:24). Ändå menar Ignatius i ett av sina berömda brev att de som fortfarande observerade judiska lagar, erkänner att de aldrig fått någon nåd. Kan Ignatius verkligen ha lärt sig detta från Petrus eller Johannes? Ignatius påstod dessutom att de som tidigare hållit sabbaten och fått ett nytt hopp nu slutat med att håll den. Hade Petrus och Johannes verkligen slutat att hålla sabbaten? Ignatius menar också på fullt allvar att ”det är monstruöst att tala om Jesus Kristus och leva som en jude”. Levde inte alla tiosusentals troende i Jerusalem som judar (Apg 21:20)?

Istället för att se Ignatius som någon som förde en tradition från Petrus och Johannes vidare in i den kyrkliga traditionen, måste vi faktiskt fråga oss om det inte istället föreligger en konflikt mellan vad Ignatius lär och för vidare i den kyrkliga tradtionen och med vad han blivit lärd av Petrus och Johannes. Därtill beskriver faktiskt Johannes i sitt första brev att det uppstått en konflikt med några som utgått från dem. Det brevet författades troligen någon gång mellan år 95 och år 110. Det är ganska exakt samtidigt som Ignatius lever sina sista år, han dog troligen någon gång mellan år 98 och år 117. Konflikten som Johannes beskriver handlar om huruvida Jesus kom i mänsklig gestalt eller inte. Senare har det sagts att striden handlat om doketismen, d.v.s. att Johannes fördömde dem som menade att Jesus endast skenbart var en människa istället för att ha dubbla naturer. Men läser man Johannes text rakt upp och ned så handlar det faktiskt om ett fördömmande mot dem som menar att Jesus inte var mänsklig. Resten måste man hitta på själv för att komma fram till.

Om vi därtill också ser vad Johannes skriver i sitt tredje brev, så inser vi att den konflikt som föreligger är mellan hednatroende (i det här fallet Diotrefes) och dem Johannes kallar ”bröderna” d.v.s. judarna som kommit till tro. Diotrefes försöker ta makten över församlingen, förtala Johannes och andra judar och stöta bort dem. Om vi tror att det är samma författare till de tre epistlarna med Johannes namn, så är det synnerligen besvärligt att påstå att dennes problem inte liknar det vi ser Ignatius göra.

Så istället för att använda Ignatius som starkaste argumentet för att ha enväldiga biskopar som bestämmer över de troende (enligt Henrik Engholm och Mikael Karlendal), så ser det mer ut som om Ignatius var början på en villoväg.

Lämna en kommentar
by Micael on 16 september, 2013  •  Permalänk
Publicerad i Judefientlighet
Märkt , , , , , , ,

Publicerat av Micael den 16 september, 2013

https://memra.me/2013/09/16/ignatius/