Det finns många som menar sig älska Jesus, de påstår till och med att de har en relation med honom. De ber till honom som till en Gud och de anser att meningen med livet handlar om att göra Jesus känd. Men det finns ett gigantiskt problem med många av dessa människors logik. De är oftast helt ointresserade av ta reda på fakta om Jesus.

I den mån någon vardaglig beskrivning av Jesus av någon anledning behöver göras, så brukar man nöja sig med att beskriva honom som snickare eller timmerman. Sedan är man snart inne i sin egen fantasibild av Jesus igen, vilken i mångt och mycket egentligen är helt i avsaknad av vem denne Jesus egentligen var.

Faktum är att Jesus troligen inte alls var någon timmerman och inte någon snickare heller. Med all sannolikhet var han en välstuderad skriftlärd och hade troligen utbildat sig i olika yeshivot under decennier. Anledningen till att kyrkan lärt att Jesus var timmerman är ett av närmast oräkneliga exempel på missförstånd som har sitt ursprung i att Nya Testamentet är skrivet på grekiska, medan de flesta dialoger som beskrivs har först på en regional variant på arameiska. Omskrivningar och metaforer i det språk som talades av Jesus och hans omgivning verkar ofta ha gått förlorade i översättningar och tolkningar.

Så fanns t.ex. ett talesätt som löd ungefär: ”Detta är ingenting som en timmerman eller en timmermans son kan förklara” eller ”Det finns ingen timmerman eller timmermans son som kan förklara det här”.

Han kom till sin hemstad, och där undervisade han i synagogan så att man häpnade och sade: ”Varifrån kommer den mannens visdom och underverk? Är det inte snickarens son? (Matt 13:54-55)

När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: ”Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? Är det inte snickaren … (Mark 6:2-3)

Som ni ser så finns det tydliga kopplingar mellan just Jesu undervisning och kommentarer om att han är snickare eller snickarens son. Anledningen till det är just att det arameiska ordet naggar (kraftman som jobbar med trä eller metall) också användes om en skriftlärd. Att det skulle ha syftat på en snickare eller timmerman är ganska långsökt då trä var en bristvara i dåtida Palestina, men inte på andra sidan Medelhavet där tolkningarna gjordes.

Detta är bara ett litet exempel på en missuppfattning som beror på okunskap om arameiska metaforer. Ett annat, betydligt mer väsentligt missförstånd, handlar om begreppet Bar Nasha, som är det arameiska ord som användes i de dialoger vi kan läsa i Nya Testamentet och som översatts till Människosonen. Begreppet Människosonen har kyrkan vanligtvis betecknat som uttryck för Jesu mänskliga natur, och därmed en av Jesu titlar. Guds son och Människosonen blir då två titlar som vittnar om Jesu dubbla natur.

Men begreppet Bar Nasha var inget ovanligt begrepp på Jesu tid. Det användes både om människor i allmänhet och om första personen singularis. Det senare användandet var ofta förknippat med ett slags ödmjukt förhållningssätt till sig själv eller i samband med något negativt om sig själv.

Vi kan t.ex. läsa i Talmud om rabbi Simeon ben Yohai: Inte ens en fågel förstörs utan himlens vilja, hur mycket mindre Bar Nasha (ySheb 38d), vilket i just det här fallet avser rabbi Simeon själv, även om det skulle ha kunnat betyda människor i allmänhet.

Nu finns det ytterligare en faktor som skulle kunna utgöra en svårighet i hur man skall tolka just uttrycket Bar Nasha i Nya Testamentet och det är kopplingarna till Daniels bok. Uttrycket en som liknade en människoson i Daniel 7:13 skall dock inte förstås som någon form av titel, då det från början inte avsågs beskriva en enskild individ utan syftade på just det som vers 27 förklarar – det folk som är den Högstes heliga. Det finns anledning att komma tillbaka, i en egen bloggpost, till både uttrycket Bar Nasha och tolkningarna av Daniel 7:13.

Ytterligare ett uttryck som ofta feltolkats är Bar David (eller möjligtvis Ben David), Davids son. Det finns kopplingar mellan Bar David och Messias, men när vi t.ex. läser om uttrycket Davids son i Matteusevangeliet, så syftar det på något helt annat än Messias eller förväntningar på en sådan. Istället handlar det om demonerna, men mer om detta i nästa bloggpost.

Huvudsaklig källa: Geza Vermes, Jesus the Jew, A Historian´s reading of the Gospels, 1973