Är Jesus en charlatan som bör ignoreras av oss? Frågan är rest efter att Stefan Gustavsson skrivit boken Skeptikerns guide till Jesus del 1 där han utmanar inte bara läsaren, utan rent av Jesus. Om inte Jesus framfört de anspråk som Gustavsson har byggt sin tro på, så bör han tillsammans med andra charlataner i religionens värld, högaktningsfullt ignoreras av oss (sid 21).
I boken, som till viss del förtjänstfullt ger läsaren en bild av Nya Testamentets historiska trovärdighet, ger Stefan Gustavsson oss de spelregler som bör användas vid ett konsekvent förhållningssätt till olika historiska källmaterial:
Vi bör behandla historiskt material på ett likvärdigt sätt utifrån accepterade historievetenskapliga principer, oavsett vilket material det är. Kristna får finna sig i att texterna i Nya Testamentet behandlas med samma sorts kritiska frågeställningar som andra texter från antiken (sid 43).
När Gustavsson lägger fram den här sortens principer sätter han också ribban för hur vi läsare bör tolka just hans text. Han talar också om olika genrer i litteraturen och hur dessa påverkar kontraktet mellan författare och läsare.
Därför är det närmast obegripligt att han mitt uppe i akademiska resonemang kan skriva att Jesus gör anspråk på att vara Gud själv och att om han inte gjorde det så bör han tillsammans med andra charlataner i religionens värld, högaktningsfullt ignoreras av oss. Inte en enda hänvisning till hur Gustavsson kommer fram till sitt resonemang. Bara så där rakt upp och ned mitt i ett akademiskt resonemang. Jag trodde ärligt talat att det hade blivit ett fel i texten, men efter att ha kontrollerat med Stefan Gustavsson personligen, så verkar detta inte vara fallet. Snacka om att byta genre mitt i en bok. Och snacka om att balansera hela boken på ett enda märkligt påstående. För vad är en bok om Jesus värd om författaren anser att huvudpersonen borde ignoreras?
Att utmana Jesus och utmåla honom som en charlatan om han inte har kommit med de anspråk som Gustavsson gör på honom är ett mycket utmanande grepp, särskilt i en bok som handlar om Jesus som historisk person. Det borde man rimligtvis tycka oavsett vad man personligen tror om Jesus eller inte. Särskilt anmärkningsvärt blir det när man vet att de flesta av de kända bibelforskare som Gustavsson gärna friskt citerar, inte alls skulle hålla med honom i det här påståendet. Och då tror jag mig kunna inbegripa att även de av forskarna som bekänner en tro på treenighetsläran famlar i frågan. Huruvida den historiska Jesus såg på sig själv som Gud är inte så självklart ens för den av trinitarianer så populära teologen, N.T. Wright.
Så vad är det egentligen Stefan Gustavsson säger? Jo, att alla andra möjligheter till den kristologiska utvecklingen i kyrkan än den som just Gustavsson tror på, att Jesus var självmedveten om att han var Gud och gjorde anspråk på det, har en charlatan till mästare, en som skall ignoreras.
Jag är glad att jag inte behöver ha högre krav på Jesus än det vi kan läsa om i evangelierna. Han är min mästare och frälsare oavsett vilka anspråk han gjorde. Stefan Gustavsson förminskar med sina utmaningar den historiske Jesus på ett sätt som borde göra Jonas Gardell grön av avund.
Länktips:
Twitterkonversation med Stefan Gustavsson
https://www.facebook.com/micael.ostlund.3/posts/10152058939253864
memra.me 