Original och förfalskningar

Den metod som används för att avgöra om en gammal historisk text är en förfalskning eller inte handlar om att undersöka hur många kopior av texten som finns, samt hur lång tid det är mellan kopiorna och originalen. Om det finns fler kopior så jämförs dessa med varandra och ju fler avvikelser som finns däremellan desto mindre trovärdighet för dessa kopior. Om kopiorna liknar varandra så är de förmodligen kopierade från grundtexten.

Det är därför intressant att göra jämförelser mellan kända historiska texter och Nya Testamentet. Resultatet blir helt enkelt förkrossande.

Författare

Titel

Originalets ålder

Antal kopior

Kopiornas ålder

Platon

Tetralogier

300-talet f.v.t.

7

900-talet

Julius Ceasar

Om kriget i Gallien

50-talet f.v.t.

10

900-talet

Tacticus

Annales

100-talet e.v.t.

20

900-1200

 

Nya Testamentet

90 e.v.t.

5000

130-350

Samtidigt som Nya Testamentet har en mycket hög trovärdighetsfaktor som historisk text betraktat, så skall vi också veta och förstå att det ställs oerhört höga krav på det som anses vara helig skrift i världens största religion – kristendomen. Hur säker kan man vara att Nya Testamentet vi har idag verkligen överensstämmer med hur Nya Testamentet en gång såg ut som original?

Den frågan borde framförallt oroa protestanter mer än den gör. Att katolikerna litar på sin tradition och att kyrkan omsorgsfullt tagit hand om sina heliga texter är begripligt, men det är lite svårare att förstå att protestanterna litar så blint på den katolska kyrkans förvaltning.

Anledningen till detta är nog mycket enkel. Utan ett pålitligt Nya Testamente så skulle det knappast finnas några protestanter. De kan inte såga av den gren de sitter på. Därför gick aldrig reformationen till botten med alla frågor. Hade man reformerat längre än till Augustinus, så hade man troligtvis hamnat i knäet på judendomen.

Så hur väl kan man lita på den katolska kyrkans kärlek till sanningen? Ett bra exempel på hur rymligt kyrkans samvete är när det gäller förfalskningar är den så kallade Konstantinska donationen, ett dokument som ansågs vara författat på 300-talet av den romerska kejsaren Konstantin. I dokumentet framgår att kejsar Konstantin överlämnade romarriket till den katolska kyrkan och inte till kommande kejsare, vilket hade varit brukligt. Dokumentet användes sedan av påvedömet under medeltiden som ett bevis för deras rätt att styra Europa. Den italienska historikern Lorenzo Valla bevisade på 1400-talet att den Konstantinska donationen var upprättad på 700-talet och därmed ett falsifikat eftersom kejsaren hade varit avliden i över 400 år när dokumentet skrevs. Dialekten som innehållet i dokumentet var skrivet på avslöjade när det var författat.

Hur ser det då ut i själva texterna i Nya Testamentet? Finns det några direkta felaktigheter i dessa? Det är ett mycket känsligt ämne. Eftersom kristendomen håller skrifterna för heliga, så är den allmänna hållningen att det inte finns några fel i texterna, samtidigt så känner alla lite mer initierade till att det åtminstone finns massvis av något som kallas interpolationer. Det är små upputsningar av texten (interpolo betyder putsa upp) där det kanske saknas ett ord eller där det förekommer ord som är svåröversatta.  Det kan säkert gömma sig en och annan direkt felaktighet bakom dessa interpolationer, men många teologer föredrar nog ändå att klassa en avvikelse som interpolation snarare än som en förfalskning.

Fram till för några hundra år sedan förstod man inte heller koinegrekiska, det språk som Nya Testamtet skrevs på, lika väl som idag. Översättarna ända fram till 1600-talet hade därför svårare än dagens bibelforskare att få till de rätta översättningarna.

Så frågan om Nya Testamentets äkthet, är en svårbesvarad fråga med många bottnar. Avser man då att kyrkans förvaltning av Nya Testamentet på något vis är gudagivet äkta? Eller påstår man att originalskrifterna en gång varit äkta och att de kopierade handskrifterna endast eftersträvar denna äkthet? Eller är det endast de händelser som det berättas om som är äkta och att varje författare har präglat sin historia och adderat nya detaljer och perspektiv? Frågan om Nya Testamentets äkthet är alltså inte så enkel, särskilt inte om man vill lägga till en helighetsprincip i frågan.

Personligen skulle jag påstå att tillräckligt, ja mer än tillräckligt med stöd finns för att Nya Testamentet verkligen innehåller skrifter som existerade och flitigt användes redan under det andra århundradet, dock inte som en sammansatt kanon. Evangeliernas bild av Jesus är också, åtminstone i sina ramverk, så pass övertygande att vi kan utesluta tanken att Jesus inte varit verksam i Galiléen på ungefär det sätt som beskrivs. Om vi utesluter vissa övernaturliga delar i inledningen och avslutning av vissa evangelier, så har vi nog även med oss en majoritet av historieforskarna i detta.

Därmed har vi också tillräckliga historiska belägg för att den i evangelierna beskrivne Jesus också tillämpade och levde genom de judiska skrifterna i Tanakh, det vi kallar Gamla Testamentet. Genom detta faktum kan vi sedan undersöka Nya Testamentets skrifter och se om dessa stämmer överens med Tanakh. De har ju förvaltats av judarnas motståndare  – kyrkan, så det föreligger verkligen ingen risk att de smugit in partier som kräver en underliggande judisk förståelse. Varje upptäckt av sådana partier talar alltså för att texterna i grunden är äkta. Däremot så är inte upptäckten av det motsatta – en text som talar emot Tanakh – något bevis för att evangelierna i sin helhet är oäkta. En sådan upptäckt bevisar endast att just detta stycke kan vara en förfalskning.

Jag hoppas att vi framledes kommer att kunna undersöka ovanstående sak lite närmare. Kom också ihåg att Nya Testamentet självt inte alls utesluter att någon skall komma att ta bort någonting eller lägga till någonting. Om så vore skulle följande text aldrig ha behövts i Bibelns sista kapitel:

Om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok. Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok. (Upp 22:18,19)

Länktips:
http://aletheia.se/2013/10/14/larostrider/

Lämna en kommentar

15 kommentarer

  1. En bra utläggning/utredning. Min ståndpunkt är att Bibeln (av år 1917 el likv) är Guds Ord – från pärm till pärm. Varje författare har givetvis ”färgat” sin bit i det stora men har ändå skrivit under inspiration av Guds Ande. Så även Markus och Lukas även om undertecknad anser att dessa (mestadels Markus) till stora delar citerar apostlarnas evangelium d v s Matteus och Johannes evangelier. Å andra sidan har vi omistliga liknelser m m i Lukas evangelium som inte återfinnes i apostlarnas böcker. Vi kan nog bara lugnt och stilla sätta oss till ro och bara läsa – Guds Ord från pärm till pärm…

  2. Jag vet ärligt talat inte om jag ska besvara ovanstående kommentar och få en diskussion om huruvida just 1917-års översättning är inspirerad av Guds Ande, eller helt enkelt strunta i den kommentaren eftersom den inte kan anses vara skriven av någon med en hiss som går hela vägen upp.

  3. Att hissen går hela vägen upp kan du lita på 🙂
    Vad är problemet (eller problemen ) med min kommentar?

  4. Micael, de uppgifter du ger om NT´s manuskript och åldrar är alltför kortfattat för att ge någon som helst vägledning. De äldsta från 200-talet är bara små fragment eller delar av någon av böckerna. Det är först på 300-talet som något så när ett komplett NT finns, det s k Sinaiticus.

    Det är tämligen vedertaget att avskrivarna av de grekiska texterna inte vara lika noggranna som de judiska soferim som gjorde tevilah (dop) varje gång de skulle skriva den Eviges namn. Inte det minsta fel accepterades och man räknade bokstäverna för att se att inget fattades. Därför finns det mycket få avvikelser i den hebreiska bibeln mot det stora antal (ofta mycket små) avvikelser som finns i NT. De flesta av dessa skillnader mellan manuskripten är nog bara missförstånd eller slarv, men det finns andra som uppenbart ändrats eller anses bättra på textens förståelse som kommer från en teologisk agenda. Ett typiskt exempel på det sistnämnda är de olika manuskripten av Apg 20:28.

    När det gäller varningen att ta bort eller lägga till något enligt Upp 22:18,19, så tror jag att det avser endast Uppenbarelseboken. Det betyder inte att det är tillåtet att addera eller subtrahera i de övriga skrifterna.

    Men NT´s trovärdighet vad gäller kopiorna är långt större än de klassiska verken.

  5. Stig-Åke Gerdvall,
    Det finns ett fragment från Markus som dateras till år 50. Detta är dock väldigt omdiskuterat. Profetiorna om Jerusalems förstöring skulle då kunna dateras till före år 70 (då de ägde rum). Men som sagt, det är ett omdiskuterat fynd.

    Tanken med att visa hur många manus man har hittat, är att vi så småningom skall se om innehållet har förändrats på något sätt. Comma Johanneum, slutet på Markus och Matteus är ju sådana texter som inte finns med i vissa tidiga kopior. Men det är kanske inte främst dessa jag tänkte på, utan några verser hos Paulus, som inte alls passar in i Nya Testamentet utan högst troligen är fabricerat av någon annan. I det fallet stöds inte teorin genom olika textfynd, utan helt och hållet av att innehållet inte passar in.

  6. Vilka verser av Paulus tänker du på?

  7. Återkommer om det i en egen bloggpost.

  8. annorzzz

     /  4 december, 2013

    Michael

    Tänk vad smidigt att ha en egen standard att klippa o klistra runt…
    Med eller utan hissar som går ändan opp… 🙂

  9. annnorzzz,
    Jag tror det är mer smidigt att bara ta rygg på Kyrkan. Skönt att inte behöva ifrågasätta. Ungefär som i lumpen.
    Om man en gång tagit steget ut ur Kyrkan med stort K – och det har alla protestanter vare sig de vet om det eller inte – så ligger det på var och en att söka sanningen – eller ska vi säga ta emot kärleken till sanningen …

  10. Annorzzz, de troende i Berea studerade Skrifterna själva för att se om den förkunnelse de hört var sann. Det är ett bra exempel på hur vi skall handla. Studera och ifrågasätt och framför allt se till att du har kärlek till sanningen.

  11. Sam

     /  8 december, 2013


    Menar du att Bererna studerade Tanach när du säger att de studerade Skrifterna?

  12. annorzzz

     /  18 december, 2013

    Michael

    Varför skulle det vara mindre sanningstörst hos en katolik?

    Skillnaden mellan mig o mitt förra protest-jag, är att jag vågade konfrotera fördomarna. En tvättäkta protestAnde tror att jag i ensamhet kan uppfinna de teologiska hjulen igen o igen o igen.

    Vincit omnia Veritas!

  13. annorzzz,
    Du frågar: ”Varför skulle det vara mindre sanningstörst hos en katolik?”
    Jag tror jag ifrågasatte hur mycket man kunde lita på katolska kyrkans kärlek till sanningen. Vi kan skippa ordet ”katolska” och bara ifrågasätta kyrkans kärlek till sanningen.

  14. annorzzz

     /  20 december, 2013

    Michael

    Ärligt talat så har du problem med kyrkan. Sånt går att bota, om man vill. Vill man inte det, får ditt uttalande bara en boomerangeffekt och säger mer om dig o dina problem, än något annat.

    Vincit omnia veritas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: