För israeliterna i öknen var Torahn muntlig och inte skriftlig

När Mose hade varit på berget Sinai och kom ned med de två stentavlorna lade han dem i förbundsarken. Mose sa att de sedan låg kvar i arken. På slutet av ökenvandringen skrev Mose ned hela Torahn, från början till slut och lade Torahn intill förbundsarken.

”På dessa tavlor skrev han detsamma som förra gången, de tio budorden, som Herren förkunnade för er ur elden, när ni var församlade vid berget. Herren gav dem till mig, och jag gick ner från berget. I arken jag hade gjort lade jag tavlorna, så som Herren hade befallt mig, och där låg de sedan kvar. (5 Mos 10:4-5)

”När Mose hade skrivit ner denna Torah i en bokrulle, från början till slut, befallde han leviterna, som bar Herrens förbundsark: ”Tag denna Torah och lägg den intill Herrens, er Guds, förbundsark. Där skall den vara ett vittne mot dig, Israel.” (5 Mos 31:24-26)

Om ni försöker leva er in i vad det här betyder i fråga om hur folket eller prästerskapet hade tillgång till den skrivna Torahn eller inte, så bör vi ju betänka att den moderna boktryckarkonsten med utbytbara bokstäver kom till först på 1400-talet med Gutenberg. Det är knappast någon slump att Martin Luthers Skriften Allena inte åberopades före Gutenberg. Innan dess var det nog få människor som överhuvudtaget hade kunnat ta del av bibeln på sitt eget språk och därmed var ju en paroll som Skriften Allena närmast meningslös.

Likadant är det ju för Israels folk under ökenfärden. De har inte varsitt exemplar av Torahn på nattygsbordet, som de kan bläddra i på kvällen innan de somnar. Faktum är att inte ens Mose läste Torahn under ökenfärden. Mose skrev den ju först efter att han hållit talet till dem i dalen mittemot Bet Pegor (5 Mos 3:29) och det var i slutet på ökenvandringen.

Så hur kan vi då föreställa oss hur Israels folk förhöll sig till det som kallas den ”Muntliga Lagen” (Oral Torah)? Ja, i ärlighetens namn, så var det ju den enda Torahn de hade. Mose skrev ju som sagt inte ned Torahn förrän de i princip skulle kliva över floden Jordan, och den text som sedan fanns nedskriven hade leviterna tagit hand om och lagt intill förbundsarken.

Så hur såg lagen (Torahn) ut för Israels folk? Jo, den var muntlig och inte skriftlig. Finns det fler indikationer på att lagen var muntlig? Ja. Massvis. Nästan hela tiden så talar Herren till Mose, som i sin tur säger något till prästerna, Aaron eller israeliterna. Det är på detta sätt som lagen (Torahn) förmedlas till de olika delarna av Israels folk. Det är först på slutet av ökenvandringen som detta också sätts på pränt, och då som ”ett vittne”. Här tänker jag på standardmetern som finns undanlagd på Bureau International des Poids et Mesures för att säkerställa att en meter alltid kommer att vara en meter.

Så här går det till om vi synar kapitlen 21-23 i Vayikra (3 Mos):

”Herren sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner: En präst får inte ådra sig orenhet genom att röra vid en avliden …” (3 Mos 21:1)

”Herren talade till Mose: Säg till Aron: Ingen bland dina ättlingar … (3 Mos 21:13-14)

”Herren talade till Mose: Säg till Aron och hans söner … (3 Mos 22:1-2)

”Herren talade till Mose: Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Om någon israelit eller invandrare i Israel vill frambära ett offer …” (3 Mos 22:17-18)

”Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: Herrens högtider som ni skall utlysa …” (3 Mos 23:1-2)

”Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet … (3 Mos 23:9-10)

”Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: I sjunde månaden, på första dagen i månaden … (3 Mos 23:23-24)

”Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: På femtonde dagen i samma månad, den sjunde, infaller Herrens lövhyddefest …” (3 Mos 23:33-34)

”Så talade Mose till israeliterna om Herrens högtider.” (3 Mos 23:44)