Daniels bok har i alla tider sedan den kom till kittlat fantasin hos sina läsare. För att förstå Daniels bok, så måste man förstå att det i hela världshistorien har funnits en konflikt mellan Guds utvalda folk, Israel och de övriga nationerna. Denna konflikt beskrivs troligen aldrig på ett bättre sätt än i Nebukadnessars dröm om den stora statyn.

”Du, konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud har givit riket och makten, styrkan och äran och i vars hand han har lagt alla varelser: människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än vistas, och som han har satt till herre över dem alla – du är det gyllene huvudet. Efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och sedan ett tredje rike av koppar, vars makt omfattar hela jorden. Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera. Tårna, delvis av järn och delvis av lera, betecknar ett rike som är både starkt och svagt. Att järnet du såg var blandat med lera, det innebär att man trots blodsband inte kan hålla samman – liksom järn aldrig kan blanda sig med lera. Under dessa kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt; du såg ju att en sten rycktes loss från berget, utan att någon hand rörde vid den, och krossade järn, koppar, lera, silver och guld. Konung, det är en stor Gud som har låtit dig veta vad som skall ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.”

Denna dröm har tolkats och prövats på många olika vis. Den klassiska tolkningen inom kristendomen är ju att huvudet, som var av guld är Babylon, det av silver är det Medisk- Persiska riket. Därefter skulle det vara Grekland och sedan Rom, som sedan helt krossas av Kyrkan. Den frikyrkliga, lite mer flummiga tolkningen är ju att stenen är Jesus själv, som inte är född av människor – alltså ” utan att någon hand rörde vid den”.

En väsentlig fråga om Sefer Daniel (Daniels bok) är ju hur judarna tolkat den. Som vanligt – och tvärtemot kristendomen – har de alltid tillåtit flera olika tolkningar parallellt med varandra. Kristendomen har kanske en viss differens mellan hur den institutionella kyrkan tolkat profetian och vad frikyrkligare uttolkare kommit fram till.

Så här ser de olika tolkningsnycklarna ut:

Som ni ser så följs de judiska och de kristna tolkningarna åt rätt väl hela vägen om vi ser ytligt på tolkningarna. Om vi däremot gräver lite djupare i Saadia Gaons och Abarbanels tolkningar, så ser vi att riket av järn och lera utgörs av kristna och muslimer – Rom och Ismael.

För att ytterligare förstå hur vi skall tolka Nebukadnessars dröm, så behöver vi tänka på att han nyligen hade förstört judarnas tempel. Altaret, som var en av de centrala beståndsdelarna av templet hade en speciell förutsättning som beskrivs i Torahn (Moseböckerna):

Där skall du också bygga ett altare åt Herren, din Gud, ett altare av sten som inte bearbetats med järn (5 Mos 27:5).

Att blanda järn och sten var ett tecken på rituell orenhet, att blanda järn och lera var ett tecken på rituell orenhet och svaghet. Stenen som kommer ned från berget har tillkommit ”utan att någon hand rörde vid den”. Den är kosher, alltså rituelt ren till skillnad från fötterna på statyn.

Svagheterna hos fötterna på statyn är att det riket är uppblandat på ett sätt som inte går att förena:

”Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera. Tårna, delvis av järn och delvis av lera, betecknar ett rike som är både starkt och svagt. Att järnet du såg var blandat med lera, det innebär att man trots blodsband inte kan hålla samman – liksom järn aldrig kan blanda sig med lera.”

Detta menade den judiske bibelkommentatorn Isaac Abarbanel (1437-1508) i sin bok Ma’yanei ha-Yeshu’ah (som han skrev någon gång på den Iberiska halvön innan Columbo åkte till Amerika) betydde att riket med fötterna av järn och lera var ett söndrat rike bestående av kristna och muslimer.  Frågan var nog aktuell efter alla korståg och strider mellan kristna och muslimer på den tiden. Sedan har väl konflikten vilat i några hundra år, för nu åter blossa upp med Israel i centrum och en muslimsk invandring utan historiskt motstycke i de kristna länderna.

Denna blandning av kristna och muslimer är alltså enligt Abarbanel den historiska situation som föregår det Messianska riket. Men kanske ändå mer anmärkningsvärt är att Saadia Gaon, som levde i Egypten och Bagdad på 800- och 900-talet hade samma uppfattning. Alltså före korstågens tid.

Denna tolkning framstår som ännu mer självklar när vi kommer till kapitel tre – som handlar om Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Där ser vi hur konflikten mellan Guds utvalda folk, Israel, och de övriga nationerna tar sig i uttryck.