En basun, ett moln och ett uppryckande

Basunen har vi hört mycket om, men har ni hört någon lägga ut texten om molnet någon gång? Jag tänker naturligtvis på när Jesus talar om att han skall komma på himlens moln och om ljudet av en stor basun (Matt 24:30-31). Det där molnet och basunen hänger nämligen ihop lite mer än man kanske föreställer sig. Så är det också när Mose går upp på Sinai för att ta emot Torahn.

Då sade Herren till Mose: ”Jag skall komma till dig i ett tätt moln, så att folket kan höra när jag talar med dig. Sedan kommer de alltid att lita på dig.” När Mose hade talat om för Herren vad folket hade sagt sade Herren till honom: ”Gå till folket och se till att de renar sig i dag och i morgon. Låt dem tvätta sina kläder och göra sig beredda för i övermorgon. Ty i övermorgon skall Herren stiga ner på Sinaiberget i hela folkets åsyn. Du skall dra en gräns runt omkring berget och varna folket för att gå upp på berget eller komma för nära dess fot. Den som rör vid berget skall straffas med döden. Men ingen hand får vidröra honom: han skall stenas eller skjutas. Ingen sådan får leva, vare sig det är ett djur eller en människa. När vädurshornet ljuder skall de gå upp på berget.” (2 Mos 19:9-13)

Shekinah (Guds härlighet) kom till Sinai i ett moln och berget blev så heligt att ingen ens fick vidröra det. Sinai var inget heligt berg innan dess och är det inte nu heller. Så när vädurshornet ljudit, och därmed berättat att Shekinah inte längre var kvar, så hade berget återigen blivit neutralt och folket fick gå upp.

Nu blev ju historien om Sinai lite mer komplicerad än så. Mose gick upp på berget och fick stentavlorna. När han sedan kom ned lite i förtid eftersom Gud skickade honom, så hade folket gjort sig en guldkalv. När Gud då ville förgöra folket bad Mose Gud förlåta folket. Sedan gick han återigen upp på Sinai och kom tillbaka en andra gång. Molnet visar på Guds närvaro och basunen signalerar när det är fritt för folket att gå upp. Intressant att Mose fick göra en andra vända uppe hos Gud innan Israel var redo.

För att fördjupa oss ytterligare något i betydelserna för molnet och basunen eller vädurhornet, som B2000 översätter det, så ska vi söka första gången dessa ord dyker upp i Torahn. Så gör rabbinerna när de söker betydelsen av något. Molnet dyker upp första gången i samband med att Gud sluter ett förbund (1 Mos 9:13) med alla levande varelser genom regnbågen. Men något som skulle kunna vara ett moln dyker upp redan i 1 Mos 2:6: ”ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken”. När detta flöde vällde fram, då skapade Gud människan. Molnet har alltså viktiga symboliska betydelser för Guds förbund med oss levande varelser.

Vädurshornet kallas för shofar bland judarna. Ordet dyker första gången upp i 2 Mos 19:13 – alltså det bibelord vi läste – men det skrivs som yowbel och det har klara kopplingar till jubelåret. Vädurshornet ansågs vara från den vädur som ersatte Isak som offer när Abraham var på Moria berg. Men förutom kopplingen till Akida, så påminde man även om människans skapelse genom blåsandet i shofaren. Gud blåste ju in liv genom hennes näsborrar (1 Mos 2:7).

En liten parantes om historien på Moria berg kan i och för sig vara på sin plats. Gud själv hade ju sagt åt Abraham att han skulle offra sin son som ett brännoffer. Vem sa till Abraham att han inte behövde offra Isak? Var det Gud som sa det till Abraham? Nej, det var en malach (ängel). Hur kan en ängel ändra på det som Gud har sagt? Jo, enligt judisk halacha, så är det bara Gud som kan avgöra om man skall döda någon. Men för att rädda någon behöver man inte vara Gud. Kanske ett gott argument för att Jesus kan vara vår frälsare utan att vi behöver tro att han är Gud.

Om vi nu vänder tillbaka till Jesu ord i Matt 24 om att han skall komma på himlens moln och om ljudet av en stor basun så är det nog viktigt att vi funderar om vi skall koppla dessa ord till vad som hände med dessa symboler på Sinai eller vi bara ska ta dem som bokstavliga positionsbeskrivningar av hans ankomst. Tänk också på att Gud sa till Mose att efter Sinai skulle folket alltid lita på honom. Gjorde de verkligen det? Nej, inte enligt Jesus i alla fall. Han säger ju att om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev (Joh 5:46). Alltså skedde det inte en fullständig förlossning vid Sinai och det återstår alltså en sådan. Genom att använda sig av molnet och basunen som symboler, så gör han det fullkomligt klart för judarna att han skall fullgöra det Mose inte fullgjorde.

Sedan har vi ett begrepp till som är centralt för Jesu återkomst. Vi brukar ibland (i alla fall förr) tala om ett uppryckande. Även det begreppet uppfattas av oss som positionsbestämmande. Det grekiska ord som används för att beskriva detta i 1 Thess 4:17 är ἁρπάζω [harpazô]. Det ordet används på fler ställen i NT och syftar ibland på att tas upp till Guds tron och i andra fall på något helt annat. Men det finns ju inget som talar för att NT:s teologi bygger på grekiska begrepp. Istället bör vi söka efter ett likartat begrepp i hebreiskan.

Nu visar det sig att händelsen vid Sinai faktiskt har ett begrepp som syftar på ungefär samma sak som det grekiska ordet som används i NT. Vi kan läsa i 2 Mos 19:13: ”När vädurshornet ljuder skall de gå upp på berget.” Det hebreiska ordet עָלָה [`alah] betyder att gå upp, men även att komma upp inför Gud. När basunen ljuder skall vi alltså gå upp inför Gud.

För kontinuitetens skull så skall vi naturligtvis också undersöka var någonstans ordet `alah uppträder första gången i Torahn. När vi gör det kan vi ju hoppas att det åtminstone finns en liten koppling till molnet eller basunen. Och det gör det. Ett flöde vällde fram [`alah] och vattnade jorden – då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar (1 Mos 2:6-7). Vi har både flödet som förekommer molnet och vi har också Guds blåsande som förekommer basunen.

När Jesus kommer på molnet och basunen ljuder, skall vi på något sätt föras tillbaka till tiden före molnet och basunen. Vi skall föras tillbaka till tiden före syndafallet – till Eden.

Länktips:
http://aletheia.se/2013/09/02/basunhogtiden-snart-har/

Messias är död, men han bodde i New York

Messianska förväntningar är ingenting att leka med. Ur judisk utgångspunkt har dessa hittills alltid slutat med katastrof. Förutom kristendomen så har de erfarit det katastrofala upproret mot Rom med Bar Kochba. Sabbatai Zevi, var en sefardisk rabbi, som trodde han var Messias. Det slutade med att han konverterade till Islam tillsammans med sina följare. Så där kan vi hålla på.

Den absolut största kandidaten till att vara Messias finns betydligt närmare oss i tiden. Han dog i New York 1994. Hans anhängare vägrar att tro annat än att han antingen fortfarande lever eller att han kommer att återuppstå. Det handlar om Menachem Mendel Schneerson. Den sjunde rebben för Chabad Lubavitch. Och det är inte en liten sekt vi talar om nu. Chabad Lubavitch är troligen den största judiska rörelsen genom alla tider.

De har en utåtriktad verksamhet som inbegriper mer än 3000 läroanstalter i mer än 65 länder. Det finns knappast något sammanhang inom judendomen som inte starkt påverkats av rörelsen. Den grundades i 1700-talets Ryssland och staden Lubavitch var centrat som också gett rörelsen sitt namn. Ordet Chabad är en förkortning av de hebreiska orden chochma, bina och daat – visdom, insikt och kunskap. Idag ligger högkvarteret i Brooklyn, New York. Närmare bestämt på 770 Eastern Parkway.

Därifrån sköttes ledarskapet av den sjunde rebben i rörelsen, Rabbi Menachem Mendel Schneerson, fram till dennes död. Messianska förväntningar har varit absolut drivande och är förklaringen till rörelsens enorma genomslag. Menachem Mendel Schneerson fick så stora messianska förväntningar på sig att han efter sin död inte fått någon efterträdare. Under några årtionden förvandlade han rörelsen från en liten chassidisk sekt till den stora rörelse vi ser idag.

Till och med en av hans främsta motståndare, David Berger, menade att (med undantag av Bar Kochba) har judendomen aldrig haft en bättre messiansk kandidat. Detta för att Schneerson uppfyllt praktiskt taget alla punkter som behövs på ett messianskt CV. Han etablerade ett världsomspännande religiöst imperium av anhängare, spred ortodox tro till platser där den aldrig varit känd, startade omfattande utbildningar och han ledde betydande skaror av sekulära judar tillbaka till judisk tro och efterlevnad av Torahn.

En sak som dock tydligt saknades i Schneersons messianska CV var återuppbyggandet av templet. Men de kreativa människorna på 770 Eastern Parkway, skrev 1992 att ”den mindre helgedomen är vår rabbins hus Babylon”. De menade att Shekinah (Guds härlighet) under exilen har bott hemma hos varje generations ledare. Detta utgör den mindre helgedomen. Under exilen är inte Tempelberget i Jerusalem den heligaste platsen utan den plats där exilens andlige ledare bor. Precis som de hade ordnat för sig i Babylon. Med andra ord menade de att Guds härlighet bor på 770 Eastern Parkway, New York, Menachem Mendel Schneersons hem.

Yechi Adoneinu Moreinu v’Rabbeinu Melech haMoshiach l’olam vo’ed!” är den fras som används när det förkunnas att Schneerson är Messias. Det betyder ”Länge lever vår mästare, vår lärare och vår Rabbi, kung Messias, i evighetes evighet.”

En viktig fråga för judendomen i allmänhet och Chabads efterföljare i synnerhet är om de kommer att fortsätta att rymmas inom judendomen eller om de kommer att gå sin egen väg. Det finns inte hur stort utrymme som helst för hyllningar till en rabbi som om han vore en Gud. Eller som en rabbin uttryckte det nyligen: ”Varför låter de inte honom få vara en stor rabbi istället för att göra honom till en misslyckad Messias.”

Källor:
http://soc.qc.cuny.edu/wordpress/wp-content/uploads/2010/04/Tomer-Persico-Chabads-Lost-Messiah-English.pdf
http://www.yutorah.org/lectures/lecture.cfm/794834/Rabbi_Ari_Kahn/A_Dead_Messiah