Det har varit stor uppståndelse om shemittah på senare tid. Vart sjunde år är ett sabbatsår (shemittah) och de två senaste gångerna (2001 och 2008) har den sista dagen i det judiska året – den 29:e Elul – inneburit de historiskt största rasen på börsen i USA. Ett slags straff verkar ha utverkats för att lagarna om shemittah inte har hållits av judarna. Det är ju i huvudsak judiska företag som drabbats på dessa dagar. Lehman Brothers konkurs 2008 och flera våningsplan den 11 september med de viktigaste affärsmännen på Goldman Sachs 2001. I år skulle det kanske bli den tredje gången detta skulle hända, men det hände inte. Varför då?

Ja, just nu sitter en och annan som Jona under sin kurbits och surar över att inte domen slog in. Jag skall erkänna att jag varit i sådana tankar själv.

Ni vet kanske att båda de judiska templen förstörts på samma dag. Den 9:e Av efter ett shemittah-år. Två gånger har ett finger satts på det sättet att shemittah inte efterlevs. Två gånger har judarnas moderna tempel (börsen) rasat, på samma sätt. Och på samma sätt sätts ett finger på att de inte sköter sina åtaganden gentemot shemittah.

Men shemittah har ingenting med börsen att göra. Inte med templet heller. Faktiskt absolut ingenting. Shemittah – lagarna om det sjunde sabbatsåret – är först och främst lagar som handlar om agrikultur – om jordbruk. Man kanske skulle kunna se det som att det som fått fokus istället för det som lagarna handlar om, blir det som drabbas.

Ingen utmäter straff om lagar följs. Har då shemittah iakttagits den här gången? Säkert inte av många i sådana fall. Men kom ihåg vad Abraham och Gud förhandlade om när det gällde Sodom! Om det fanns tio rättfärdiga, så skulle han inte förgöra staden.

Därför leker vi med tanken att lagarna med shemittah har iakttagits den här gången. Det intressanta är ju verkligen inte vad som händer när lagar inte alls iakttas, utan när de verkligen iakttas.

Under sex år sår man och skördar som vanligt. Den stora festival för skörden är högtiden Sukkot eller Chag Ha-Asif (skördefestivalen), som den ibland också kallas. I sex år åker man till Jerusalem, firar och är lycklig över att skörda det man sått på våren. Men på sabbatsåret (shemittah) har man ju inte sått något alls. Hur skall man kunna bli lycklig över någon skörd ett sabbatsår? Ska man åka till Jerusalem helt olycklig?

Under sabbatsåret (shemittah) fick jordbrukaren tid över. Precis som under veckosabbaten, skulle den tiden ägnas åt andlig förkovran genom att läsa Torahn (Moseböckerna). I ett perfekt fungerande sabbatsår skulle alltså kunskapen och visheten relaterad till Torahn ha ökat markant i hela befolkningen. Inga börskrascher ett sådant år, jag lovar. Inga förstörda tempel heller.

Så här sa Mose till Israels folk:

Och Mose gav dem dessa anvisningar: ”Vart sjunde år, vid den bestämda tiden, under avskrivningsåret, vid lövhyddefesten, då hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut, skall du läsa denna lag, så att hela Israel får höra den. Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt som står i denna lag. Även barnen, som ännu inte känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att frukta Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni tar i besittning när ni går över Jordan.” (5 Mos 31:10-13)

Till att börja med så kan ni se att ”avskrivningsåret” (shemittah) av någon anledning anses sträcka sig över det judiska nyåret (Rosh Hashanna) förbi Yom Kippur ända till Sukkot. (Ni som inte är bekanta med den judiska kalendern kan läsa lite här här eller googla). Hur kan shemittah sträcka sig ända till Sukkot (Lövhyddohögtiden)? Jo, jag sa ju tidigare att shemittah framförallt är lagar om agrikultur. Lagar om agrikultur följer naturligtvis det agrikulturella året och det är inte slut för än man skördat.

Nu trodde nog en del av er att jag försöker vinna tid för att kunna förklara varför det inte blev en börskrasch den 13 september (när börsen var stängd) och jag kan endast ge svaret att inget tempel heller förstördes (för det fanns inget tempel heller). Men det är större än så. Fortsätt att läs så får ni se.

Om du vill kan du läsa om texten från 5 Mosebok ovan. Stanna vid meningen som börjar med ”Samla då hela folket …”. Läs sedan: Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt som står i denna lag. Det var inte tanken att folket skulle resa till Jerusalem olyckliga detta år, De skulle vara extra lyckliga. Istället för att som under arbetsveckorna vara upptagna av det egna, skulle man nu bli uppfylld av det gemensamma.

Året efter sabbatsåret hade ju inget såtts så ingen skörd fanns att samla. Istället för skörd skulle man samla människor. Samla då hela folket …

På hekhel – det betyder insamlande – skulle översteprästen räcka en torahrulle till kungen. Kungen läste sedan torahn för hela folkets som hade insamlats (hekhel). När det inte fanns någon skörd att samla in, så samlades folk. Vart sjunde år, vid den bestämda tiden …

Ett år då inte lagarna om shemittah iakttagits så är alla upptagna av sin skörd. Därför firas av naturliga orsaker inte hekhel ett sådant år. Men ett år då hekhel firas, så kan man utgå ifrån att förberedelser gjorts för detta och då är det också troligt att åtminstone de som förberett sig har iakttagit lagarna om sabbatsåret på något sätt. Tänk på de tio rättfärdiga …

Den här avslutningen av året med shemittah verkar det planeras för hekhel på ett sätt som är större än det någonsin varit. Det planeras för ett globalt firande på platser som Buenos Aires, Johannesburg, London, Leeds, Moskva, Paris, S:t Paulo, New York, Chicago, Houston, Toronto, Pittsburg, Los Angeles och i Israel. Allt knyts ihop med ett timslångt gemensamt interaktivt möte över Internet.

Rimligtvis så borde ett firande av hekhel visa att man inte misslyckats helt med iakttagelserna av shemittah. Och om det händer ett Jubelår (som är var sjunde cykel på sju år – som nu) så vet vi inte hur långt detta tar oss i år. Kanske får vi också se frukten av ett riktigt Jubelår.