Människan är skapad till Guds avbild, har vi lärt oss.  Till intäkt för detta påstående så brukar man främst anföra 1 Mos 1:26-27: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden. Som man och kvinna skapade han dem.” Likaså anförs 1 Mos 9:6: Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor, ty Gud gjorde människan till sin avbild.

Men om vi läser noggrant – och det gjorde de gamla fariséerna – så kommer vi se att det finns två tillfällen där bibeln talar om skapandet av människan. Det första var ju i 1 Mos 1:26, men sedan kommer en ny berättelse i 1 Mos 2:7: Då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. Den stora skillnaden mellan hur skapandet av människan är beskriven i kapitel 1 respektive i kapitel 2, kunde inte undgå fariséernas uppmärksamhet. För dem var ju bibeln föremål för väldigt detaljerade studier.

För att kunna förklara dessa skillnader så började man resonera i termer av att den första människan skapades som man och kvinna, alltså en närmast androgyn varelse, och att skillnaden mellan könen uppstod först i samband med ingreppet i Adams kropp.

Den först skapade människan är enligt den judiska traditionen Messias. Han existerade före skapelsen för hans ande var redan närvarande då. Han skapades till Guds avbild. Men han är på ett annat vis också den andre Adam, då den köttsliga delen av honom skall komma till först efter Adam.

Rabbi Akiba (ca 40-137 v.t.) menade att 1 Mos 9:6 inte alls skulle läsas som att Gud gjorde människan till sin avbild. Istället argumenterade han för att Gud gjorde människan efter avbilden. Den förste människan är Messias, som är en avbild av Gud och därmed också alla andra människors idealbild. Människan är alltså – enligt rabbi Akiba – inte skapad efter Guds avbild, utan skapad efter idealbilden, den första människan, Messias. Mystiken lär sedan att originalet splittaras i miljardtals själar. Dessa själar når inte perfektion förrän de uppnått Messianskt medvetande. Då återförenas de och bildar Den siste Adam.

Det är svårt att förklara mystik. Det ligger i sakens natur. Men en fråga som är berättigad att ställa sig är huruvida denna mystik på något sätt präglat lärorna i Nya Testamentet?

Svaret på den frågan är förbluffande. Paulus refererar ständigt till Jesus som Den siste Adam och omfamnar detta koncept i princip helhjärtat. Eller vad ska vi säga om 1 Kor 15:45-49?

Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.

Eller 2 Kor 3:18:

Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.

2 Kor 4:4-6:

Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Messias, Guds avbild. Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Messias: han är herre, och jag är er tjänare för Jesu skull. Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Messias ansikte skall sprida sitt ljus.

Ef 4:23-24:

Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.

Kol 1:15-20:

Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för församlingen, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

Kol 3:9:10:

Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare.

Paulus verkligen vräker sig i de mystiska lärorna för att nå fram med evangeliet. Men håll med om att med den judiska mystiken så får alla dessa texter av Paulus en klar och tydlig innebörd. Utan kunskap från den judiska mystiken så finns det ju i princip fritt spelrum att tolka Paulus på vilket sätt som helst. Nu vet vi vad den judiska mystiken säger och vi förstår – om vi är det minsta öppna för sanningen – att det i princip är den tidiga kabbalan som ligger till grund för Paulus läror. Vad för konsekvenser kan det få för oss idag? Tja, … det är ju en intressant fråga i sig själv.

Men en sak kan vi ju tydligt se, Paulus menar ju att det är Messias som är en avbild av Gud. Vi andra skall sedan likna Messias.

Länktips:
http://blogg.varldenidag.se/dahlman/2013/04/25/bringa-klarhet-i-fragor-om-andens-liv/
http://aletheia.se/2013/04/25/9-daliga-karismatiska-vanor-vi-behover-sluta-med/
http://www.kolportoren.com/2013/02/vem-var-jesus-eller-nu-kor-vi.html