Lär dig grunden för kvantfysik på tio minuter

Varde ljus!”, är öppningsrepliken av Gud i bibeln, men vad är egentligen ljus? Om detta tvistades det en hel del på 1600-talet. Christiaan Hutgens och Isaac Newton föreslog konkurrerande teorier om vad ljuset skulle bestå av. Hutgens menade att ljuset bestod av vågor, medan Newton ansåg att ljuset bestod av partiklar. Det skulle visa sig att denna tvist ledde till experiment som några hundra år senare omkullkastade grunderna för den mekaniska världsbild som härskat och alltjämt – felaktigt – härskar i vår värld.

Det som kallas kvantmekanik eller kvantfysik sätter hela den mekaniska världsbilden på ända. Att den fortfarande härskar i vår tid beror på okunnighet eller ovilja att tillägna sig en ny förståelse av universum. Det är ungefär som att fortfarande tro att jorden är platt.

Redan den 24 november 1803 presenterade Thomas Young sitt enkla, men revolutionerande experiment  för Royal Society of London. Experimentet kallades Double Slit Experiment. Young visst det inte då, men detta experiment ledde småningom fram till förståelsen av det vi idag kallar kvantmekanik. Kvantmekaniken skiljer sig i väsentliga delar från den klassiska mekaniken, vilket i sin tur öppnar upp för en helt ny förståelse av vårt universum och hur det är beskaffat.

Kanske låter det lite svårförståeligt, men det är inte så svårt att sätta sig in i som man skulle kunna tro. Jag törs nog utlova att alla som är intresserade kan tillägna sig grunderna i kvantmekaniken på några minuter.  För att göra det riktigt enkelt för oss överlåter vi till en tecknad film att förklara det mest elementera.

Vart leder oss då detta till synes enkla experiment? Jo, det händer något radikalt med verkligheten när den observeras. Verkligheten består av vågrörelser, som blir partiklar först när de observeras. Man talar om att vågrörelserna kollapsar vid observation. Detta sätter hela den klassiska mekaniska världsbilden ur spel. Men eftersom det är svårt att hitta praktiska handfasta tillämpningar för denna nya kunskap och eftersom den gamla världsbilden fortfarande bekräftar och vidimerar sig själv (förutom i detta experiment), så får inte kvantmekaniken något egentligt genomslag i vårt vardagliga tänkande. Däremot så är det en  självklar grund för de mest framstående fysikerna i deras forskning.

Vad får då kvantmekaniken för praktisk betydelse för oss människor som är intresserade av existentiella frågor och som vill förstå vår verklighet? Jo, otroligt mycket. Allting pekar på att det finns någon slags manus som vår verklighet följer, ett manus som består av olika möjligheter tills de observeras. På samma sätt som vågrörelserna kolappsar och blir partiklar, så kollapsar våra möjligheter till verklighet i samma ögonblick som de observeras.

Det här är grunderna i kvantmekaniken. De är inte så svåra att förstå även om vårt tänkande inte är programmerat för detta. Hittills kan vi dock konstatera att …

1) Verkligheten består av vågrörelser innan den blir observerad.

2) När verkligheten blir observerad så kollapsar vågrörelserna och blir partiklar.

Från den utgångspunkten kan vi ta oss vidare till nya resonemang, men det får bli i en annan bloggpost.

Länktips:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article17266983.ab

Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. Ulrika Andersson

     /  23 mars, 2014

    ”1) Verkligheten består av vågrörelser innan den blir observerad.”

    Det beror helt på vilken nivå observationen (interaktion är en mer korrekt beskrivning av händelsen) sker. Sker den på kvantnivå så, ja då är det våg/partikel-dualiteten så härskar. Men sker observationen på makronivå så existerar den inte. En planet rör sig inte i vågor som kollapsar till en partikel när någon interaktion sker.

    ”2) När verkligheten blir observerad så kollapsar vågrörelserna och blir partiklar.”

    Jag förstår inte vad du menar med ”verkligeheten”?. Allt i universum är verkligt.

    ”Allting pekar på att det finns någon slags manus som vår verklighet följer, ett manus som består av olika möjligheter tills de observeras. På samma sätt som vågrörelserna kolappsar och blir partiklar, så kollapsar våra möjligheter till verklighet i samma ögonblick som de observeras.”

    Det där får du hemskt gärna komma med något exempel på.

  2. Ulrika Andersson,
    Först vill jag markera att jag inte är ute efter att briljera i ämnet kvantfysik. Bloggposten var främst avsedd för att lägga en intressant bakgrund till en bloggpost som aldrig skrevs (då). Därmed är det högst sannolikt att de av mig använda begreppen inte är de mest korrekta, Ni läsare får leva med det, men jag är tacksam att du förtydligar saken.

    Återstår den tredje punkten.

    Nu var det ett tag sedan jag skrev detta, men jag har för mig att det var något med Leonard Susskind som jag utgick ifrån. Detta ”manus” skulle i sådana fall vara den information i ”två dimensioner”, som han menar ligger till grund för det som vi uppfattar som ”verkligheten” (med reservation för att jag återigen använder fel termer).

    Det mest intressanta i sammanhanget (som jag ser det) är kanske inte exakt hur och när vågrörelser kolapsar och blir partiklar. Det mest intressanta är att denna ”tvådimensionella” information som finns någonstans bortanför det vi uppfattar som vår verklighet, i mångt och mycket liknar den judiska uppfattningen om universum. (Kanske är det ingen slump att just judar är mycket överrepresenterade i denna forskning – de är i stort sett på hemmaplan).

    I den judiska mystiken, så är det Guds tio skaparord som upprätthåller hela skapelsen. Om dessa ord togs bort på något vis, så skulle hela skapelsen sluta existera.

    I Johannesevangeliet säger författaren att ”Ordet blev människa och bodde bland oss”. Detta är en vidareutveckling av det kabbalistiska synsättet om Guds skaparord.

    Jag tycker mig se att det finns stora likheter mellan Susskind och den judiska mystiken, även om jag är ganska säker på att Susskind av flera orsaker inte skulle godkänna ett sådant resonemang.

  3. Ulrika Andersson

     /  23 mars, 2014

    Först vill jag bara säga att jag inte på något sätt var ute efter att slå dig på fingrarna eller briljera med mina ynkliga kunskaper i ämnet. Jag reagerar bara reflexmässigt när naturvetenskap i alla dess olika former tas upp i religösa sammanhang. Inte för att religion och vetenskap inte hör ihop, det gör de absolut. Jag skulle vilja säga att de är varsin sida av exakt samma mynt (att beskriva Gud, och vår relation till Honom). Utan därför att den populärvetenskaliga nivån som man lägger sig på är så vansinnigt behäftad med felaktigheter. Felaktigheter som tas för absolut sanning och sedan lägger sig som en oegenomtränglig barriär för korrigeringar, nya data eller till och med slopande av gamla terorier till förmån för nya bättre sådana.

    Jag har läst för lite av Susskind för att känna igen det du berättar. Men spontant förstår jag inte vad du menar med ”två dimensioner”, av den enkla anledningen att vår ”verklighet” är tredimensionell (längd, bredd, höjd).

    Jag gillar en beskrivning av skapelsen som lyder: ett ord har Fadern uttalat och det uttalar han alltjämt. Gud gillar ju sång och musik och jag tänker mig att Fadern sjunger Ordet och denna sång sjunger han fortfarande. Världen skapades ju genom Ordet och skapelsen pågår ju fortfarande vilket tydligt syns på kvantnivå, där partiklar uppstår ur intet existerar bråkdelar av en skund och återgår sedan till intet igen. Detta sker i varje proton i oss miljardtals gånger i sekunden, dag ut och dag in. För att inte tala om att universum verkar expandera med hastigheter som övergår varje människas förstånd.

  4. Ulrika Andersson,
    Jag får väl återkomma om Leonard Susskinds information i två dimensisioner. Men inte den närmsta tiden.

    Jag kan ju alltid lägga in en kommentar i denna bloggpost, och om du följer den, så ser du när det är dags.

    Att jag tagit mig friheten att ta kvantfysikens tänkande in i religionen, beror på att jag följt David Bohm under 1980-talet och han gjorde det tillsammans med Krishnamurti.

    Efter ett besök i Israel förra året stötte jag på Chabads syn på skapelsen och kort därefter såg jag ett TV-program med Leonard Susskind, som är generationen efter Bohm & Co. Det fanns helt enkelt för många kopplingar mellan det Susskind presenterade och vad de sa på Chabad för att jag skulle kunna släppa frågan. Men som sagt, jag fullföljde aldrig med den bloggpost jag planerat.

    PS. Leonard Susskind har sagt att han inte tror på en Skapare utan på slumpen. DS.

  5. Ulrika Andersson

     /  23 mars, 2014

    Att Susskind inte tror på en skapare beror nog främst på att de mest högljudda kristna skapelsedebattörerna i USA är de fundamentalistiska skapelsetroende som menar att bibelns skapelseberättelse skall förstås bokstavligt och att detta skedde för ungefär sextusen år sedan. Är man då, som Susskind, djupt involverad i att bena ut skapelsens mysterier är det inte så konstigt att man inte vill sammanblandas med fundamentalisterna och intar en absolut antiposition till dem. Att inte tro på den skapare de tror på är den ultimata antipositionen.

    Att slumpen är en reell faktor ser man tydligt i kvantvärlden. Tydligen vill Herren ha det så.

    Jag ser fram emot en bloggpost där du fördjupar ditt resonemang. Det här är en sida av skapelsen som alltför sällan diskuteras i kristna sammanhang.

  6. Ulrika Andersson,
    Jag får väl skynda på lite då … 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: