Jubelår i FN med påven och erkännande av Palestina?

Ni har redan hört spekulationerna om avslutningen på det judiska sabbatsåret och det annalkande judiska jubelåret. Om inte så får ni läsa på genast. Det här handlar om politik på allra högsta tänkbara nivå, med konsekvenser som kan komma att drabba hela världen.

Från och med måndag (den 14 september) börjar ett jubelår. Ett jubelår är ett speciellt år. Det inträffar direkt efter en tidscykel om sju gånger sju år – sju så kallade shabuim. Dessa sju tidscykler om sju år avslutas var och en med ett Shemittah-år – ett sabbatsår. Den sista dagen i ett sådant sabbatsår är enligt den judiska kalendern den 29:e dagen och också den sista dagen i månaden Elul. Sist det hände var den 29 september 2008 och dessförinnan var det den 17 september 2001. Båda dessa dagar slog rekord på börsen i de dittills största börsrasen på Dow Jones Index under en enda dag.

Imorgon är det dags igen, det är den sista dagen i en shabuia, men det är söndag och det blir lite svårare att sia om vad som kan hända en söndag, NYSE (New York Stock Exchange) är ju stängt, men tidsskillnader och olika beräkningar av när ett dygn börjar kan påverka saken.

Men denna bloggpost skall i första hand inte fokusera på de ekonomiska frågorna som verkar dyka upp vart sjunde år, utan vad som händer året efter att det gått sju sådana shabuim – nämligen ett jubelår. Sabbatsåret handlar mest om pengar – shemittah kesafim – medan jubelåret mer handlar om landshemittah ḳarḳa’ot.

Vi kan inte helt säkert veta om det är ett jubelår som kommer eller inte. Det finns flera olika åsikter om hur man räknar fram ett jubelår. Även inom judendomen är man oense om detta. Därtill anser judarna att det inte går att fira jubelår om inte samtliga tolv Israels stammar lever inom Israel. Jubelårets syfte var (och är) att upprätthålla gränserna mellan Israels stammar. Alla – stora som små – skulle få tillbaka sitt land oavsett om de sålt det på grund av fattigdom eller något annat. Landet var Guds eget land, men hade satts att brukas av de olika stammarna. Själva syftet med ett jubelår är alltså att återställa ordningen i Israel med rätt land till rätt stam. Jubelåret handlar alltså inte, till skillnad mot sabbatsåret, om pengar, jubelåret handlar om land.

Någonstans verkar det dock som om hela världen just nu tävlar i något slags mästerskap i jubelår eller jubileum.

Påven utlyste nyligen ett jubelår från den 8 december 2015 till den 20 november 2016, med lite lagom avstånd till de största judiska högtiderna. Han skall före detta besöka FN-skrapan den 25 september. FN fyller då 70 (!) år och firar med ett stort jubileum, som startar den 15 september. Det är alltså redan nu på tisdag detta sker. Stora ledare från hela världen väntas komma och det verkar som om även Vladimir Putin kommer att hålla tal. Mycket jubelår i år alltså.

Under detta jubileum väntas FN avhandla erkännandet av en palestinsk stat. Efter det att Sverige erkänt Palestina har nämligen Frankrike röstat i parlamentet om frågan och deras utrikesminister, Laurent Fabius, väntas nu föreslå att FN erkänner Palestina. Men de har sagt att de inte kommer att förslå detta om USA lägger in sitt veto. Frågan är om någon tror att Obama skulle lägga in ett veto i den frågan om han själv fick bestämma.

Ett jubelår handlar om att den rättmätige ägaren av land skall få tillbaka det, eftersom hela idén med ett jubelår är att just Israels stammar skall få tillbaka sitt land. Shemittah ḳarḳa’ot praktiseras av en viss anledning endast i Israels land, medan shemittah kesafim praktiserades av judarna även i diasporan. Syftet med ett jubelår är alltså inte att Israel skall ge bort land, de skall säkerställa att de har hela sitt land.

Eftersom påven redan tagit ställning för en palestinsk stat, så kan det faktiskt vara så att FN planerar att proklamera en palestinsk stat med påven som hedersgäst, en påve som har utlyst ett eget jubelår. Därmed aktualiseras begreppet jubelår på allra högsta politiska och religiösa nivå under FN:s jubileumsflagg, men med helt motsatt syfte än vad som var tänkt. Putin, Obama och alla andra stora ledare i världen planerar att proklamera en palestinsk stat under ett jubelår. För den som tror på Gud, framstår detta projekt som helt omöjligt. Jag tror på Gud och tror, om detta händer, att vi får en backlash av en magnitud som ingen kunnat eller vågat tänka.

Men än så länge har inget av detta hänt och inget av detta behöver komma att hända. Detta är ren spekulation, även om det finns detaljer i det som tidigare hänt, som talar för att något liknande kommer att hända även nu. Men håll era ögon öppna!

%d bloggare gillar detta: