Inte Sola Scriptura, utan en tredje väg

Jag skrev nedanstående kommentar på Mikael Karlendals blogg efter att Karlendal fått svar i tidningen Världen idag av Martin Lembke, fil dr i religionsfilosofi, i ämnet Sola Scriptura. Jag tänkte här vidareutveckla den kommentaren något mer än vad jag gjorde på Karlendals blogg.

Lembke skriver i Världen idag:

Vad Karlendal tyvärr inte berättar är att denna evangeliska auktoritetssyn, ”Skriften allena”, i praktiken undergräver sig själv. Betrakta exempelvis följande lärosats, som vi kan kalla ”NT-satsen”, som är i princip oemotsagd i kristna sammanhang alltsedan 400-talets början:
”Nya testamentet innehåller 27 böcker.”
Denna lärosats är naturligtvis mycket viktig, inte minst för evangeliska kristna, ty vad vore poängen med ”Skriften allena” om man inte kan precisera vilka böcker som därmed åsyftas? Dock medför den ett intrikat protestantiskt problem, ty den kan ju utläsas varken direkt eller indirekt, explicit eller implicit, ur någon av de bibliska skrifterna. Med andra ord: NT-satsen kan varken ”stödjas direkt på Bibeln” eller ”ses som en nödvändig och uppenbar konsekvens av vad Bibeln säger”. Således uppfyller den inte heller det krav som enligt ”Skriften allena” gäller för en kristen lära

Jag skrev på Karlendals blogg:

Lembke har ju en poäng här. Det finns en stor skillnad mellan Gamla Testamentet och Nya Testamentet och det är att Jesus har stadfäst det Gamla Testamentet, som text, genom både sina citat och sin livsstil. Åtminstone är det på detta viset om vi kan acceptera ett minimum av sanning även i Nya Testamentet och det tror jag även kritiska bibelforskare kan gå med på.

När vi kommer till Nya Testamentet så har vi inte tillgång till vare sig Jesu syn på detta eller apostlarnas dito, inte som detaljerad text, inte vilka böcker som skall ingå, inte ens existensen av ett Nya Testamente sanktioneras eller berörs av vare sig Jesus eller apostlarna. Återigen får vi utgå ifrån att vi kan acceptera ett minimum av sanning i de skrifter som vi har tillgång till för att kunna konstatera detta.

Därför handlar det till slut ändå om ett förtroende för det läroämbete som valde ut de 27 böckerna i NT eller ett förtroende för traditionen fram till dess läroämbetet gjorde det ”slutliga” urvalet. Någonstans skall detta förtroende landa i Origenes bibliotek och hos den som sedan ytterst kom att förvalta dessa skrifter, nämligen kejsare Konstantins hovpredikant, Eusebius.

Problemet med Eusebius är att han själv påstår att det ändrats i ”Herrens skrifter”: ”När bröderna bett om det, har jag skrivit brev. Men dessa har djävulens apostlar fyllt med ogräs genom att ta bort somligt och lägga till annat. Ve dem! Man kan därför inte förvåna sig över att somliga företagit sig att förändra Herrens skrifter när de gett sig på skrifter av mindre värde.” (Eusebios från Caesarea, Kyrkohistoria 4:23:12)

Därtill ansåg Eusebius själv att man ibland är tvungen att använda fabler som botemedel för dem som inget annat biter på (Praeparatio Evangelica). Så lite problematiskt blir det om man inte förlitar sig på traditionen, utan tror att det går att tillämpa Sola Scriptura. Själv tror jag det finns en tredje väg, men det resonemanget ryms inte i denna kommentar.

Denna tredje väg kräver sin förklaring. Om man logiskt sett inser att Sola Scriptura är en ohållbar ståndpunkt, och det bör man göra, så tycks det endast återstå att tro på den katolska traditionen, om man nu inte helt vill lämna tron. Så tycks i alla fall många av väckelserörelsernas nytillkomna teologer resonera.

Men man kan faktiskt förhålla sig annorlunda till det som Lembke kallar ”NT-satsen”. Som det framkom i min kommentar ovan, så finns det ett och annat att tvivla på när det gäller säkerställandet av denna sats. Därmed inte sagt att NT i sig självt skulle sakna sanning eller relevans, men man kan kanske ifrågasätta om de skrifter, som blivit NT, från början överhuvudtaget var tänkta som en slags databas för kyrkliga doktriner, en databas som miljontals teologer i hundratals år vridit och vänt på för att utforma en systematisk och heltäckande teologi som egentligen ligger utanför det som texterna i NT egentligen beskriver.

Om jag skall förenkla min tanke, så skulle jag våga påstå att Nya Testamentet håller gott och väl för den enskilde människans personliga förhållande till Gud. Nya Testamentet är viktigt för de ickejudar som kommer till tro, eftersom Torahn (Moseböckerna) med alla dess bud i första hand, när det gäller vardagsnära frågor, är ämnat för judarna.

Däremot håller inte Nya Testamentet för att bygga höga kyrkliga doktriner och lärosatser på det sätt som kyrkans teologer genom århundradena gjort. Torahn var skriven för att lägga grunden för en tro. I Nya Testamentet svarar Paulus på frågor som vi inte vet vilka de är, vilket gör att de paulinska breven mest liknar frågesportsprogrammet Jeopardy. Vi får svaret och måste själva gissa frågan. Kan sådana texter vara ämnade för att bygga höga kyrkliga doktriner och lärosatser? Nej, men de kan i sin enkelhet ge mycket vägledning för den enskilda människan.

Faktum är att med detta synsätt, så håller Nya Testamentet även för många av de mest kritiska bibelforskarnas angrepp på vad som kan vara sant eller inte. I värsta fall finns en berättelse om en man som botade sjuka och drev ut onda andar ändå kvar i botten. Lägg märke till att jag skrev ”i värsta fall”, för om vi skall följa Jesu exempel så finns hans exempel kvar även när bibelforskarna rensat som hårdast.

Däremot så faller i princip alla tänkbara argument för hela den systematiska dogmbildning som genomförts av kyrkan och därmed alla kyrkostrider och religionskrig. Nya Testamentet fungerar alltså väl för den personliga andakten, men utgör samtidigt en fälla för de som vill bygga höga kyrkliga doktriner och institutionalisera tron och de troende i hierarkier och system.

Kort och gott: Läs Nya Testamentet hemma eller tillsammans med dina vänner och i din gemenskap, men försök inte använda den för att ett bygga ett nytt Babels torn.

Länktips:
http://aletheia.se/2014/04/01/tommy-dahlman-vet-numera-battre-an-martin-luther/
http://www.dagen.se/opinion/debatt/bibeln-fore-traditionen-piltz/

Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: