Tabell över profetiorna för 1938-1950

Varje pasuk (vers) i Torahn (Moseböckerna) representerar enligt judisk tro ett speciellt år. Pasuk nummer ett, representerar år ett. Pasuk nummer 100, representerar alltså år 100 och pasuk nummer 1000 representerar följaktligen år 1000 o.s.v. Denna idé finns dokumenterad från 1700-talet och är därför ingen efterhandskonstruktion. Det går att läsa mer om denna profetiska metodik i bloggposten Moses profetior − Pasuk 5708.

Tabellen nedan visar i första kolumnen det gregorianska årtalet som bäst representerar versen. Sedan anges vilken vers som avses; versens innehåll och den sista kolumnen beskriver verkliga historiska händelser.

1938 5 Mos 29:22 När kommande släkten, era egna   avkomlingar, eller Kristallnatten.
främlingar som kommer hit från fjärran länder får se de
plågor och sjukdomar som Herren har låtit drabba detta land –
1939 5 Mos 29:23 svavel och salt, hela landet förbränt, det   kan inte odlas eller 1939-1945 Förintelsen
grönska, inte ett strå växer där, som efter förödelsen i Sodom
och Gomorra, Adma och Sevojim, som Herren ödelade i vrede och raseri –
1940 5 Mos 29:24 då skall både de och de andra folken fråga: ”Varför har Herren
handlat så mot detta land? Varför flammade hans vrede upp
så våldsamt?”
1941 5 Mos 29:25 Och svaret blir: ”Därför att de övergav förbundet med Herren,
sina fäders Gud, det som han slöt med dem när han förde dem ut
ur Egypten.
1942 5 Mos 29:26 De började tjäna andra gudar och tillbad dem,
gudar de inte kände och som Herren
inte hade tilldelat dem.
1943 5 Mos 29:27 Därför flammade Herrens vrede över detta land,
och han lät det drabbas av all den förbannelse
som skrivits ner i denna bok.
1944 5 Mos 29:28 I vrede, ursinne och vilt raseri ryckte Herren
upp dem ur deras jord och kastade dem ända
bort till det land där de lever än i dag.”
1945 5 Mos 29:29 Det fördolda hör Herren, vår Gud, till, och
det uppenbarade tillhör oss och våra barn
för all framtid, denna lag som vi skall lyda i allt.
1946 5 Mos 30:1 När allt detta når dig, de   välsignelser och förbannelser Oroligheter i   mandatet mellan britterna
som jag ställer dig inför, och du besinnar dig, var du än och judiska väpnade grupper.
bor bland alla de folk till vilka Herren, din Gud, har   fördrivit dig, Många kibbutzer bildas.
1947 5 Mos 30:2 så att du vänder tillbaka till Herren, din   Gud, och lyssnar till FN föreslår att det   brittiska mandatet
honom av hela ditt hjärta och med hela din själ, både du Palestina delas i en judisk del och   en
och dina barn, alldeles så som jag i dag befaller dig, arabisk del.
1948 5 Mos 30:3 skall Herren, din Gud, vända ditt öde och förbarma sig David Ben-Gurion   utropar den judiska staten
över dig. Herren, din Gud, skall åter samla in dig från alla de  Israel. Omgivande arabstater går till   angrepp.
folk bland vilka han har skingrat dig.  Majoriteten av araberna i Israel flyr eller   fördrivs.
1949 5 Mos 30:4 Även om du har fördrivits till   världens ände skall Herren, Det   arabisk-israeliska kriget avslutas.
din Gud, samla in dig och hämta dig därifrån.
1950 5 Mos 30:5 Herren, din Gud, skall föra dig till det land som dina fäder Jerusalem utses till   Israels huvudstad.
fick som egendom. Du skall ta det i besittning, och han
skall låta det gå dig väl och göra dig talrik, mer än dina fäder.

Moses profetior − Pasuk 5708

Jag har studerat en del judiska föreställningar om Torahn (Moseböckerna) i allmänhet och Devarim (5 Mosebok) i synnerhet, och har jag förstått att det föreligger ett mäktigt profetiskt mönster i hur texten är disponerad. Det finns lite olika åsikter om vissa detaljer, som i och för sig är mycket viktiga. Men jag skall åtminstone till att börja med försöka lyfta frågan lite över dessa detaljer även om vi inte kan undvika dessa helt.

En skillnad i profetiskt synsätt ligger dock i huruvida hela Torahn eller endast Devarim är profetiska utifrån detta synsätt. Detta gör ingen skillnad i stort, men när det gäller direkta årtal kan det fela en hel del.

Grunden för denna modell att utforska det profetiska i Torahn är att varje pasuk, vers i Torahn representerar ett speciellt år. Pasuk nummer ett, representerar år ett. Pasuk nummer 100, representerar alltså år 100 och pasuk nummer 1000 representerar följaktligen år 1000. Olika judiska mystiker har spekulerat i sådana här saker. Så sent som på 1700-talet framfördes ganska detaljerade beräkningsgrunder enligt ovanstående metod.

Nu påpekar troligen vän av ordning att bibelns nuvarande versindelning med nummer inte gjordes förrän på 1500-talet och att kapitelindelningen gjordes först på 1200-talet.

Därför kan det ju kännas lite bakvänt att judarna faktiskt delade in Torahn i pasukim (verser i plural.) redan under de första århundradena. De hade ju sedan tidigt delat in Torahn i så kallade Torahportioner. Varje sådan portion lästes under en vecka och under ett år hann man då med hela Torahn. Torahn bestod alltså av Torahportioner som delades in i pasukim. Troligtvis var texten så disponerad att detta uppdelande kunde göras ganska smärtfritt. Det skulle i sådana fall betyda att själva texten bjöd på möjligheten att dela in de olika Torahportionerna i pasukim.

I en gammal judisk bibel sammanfattades varje Torahportion med hur många pasukim den innehöll. Sedan sammanfattades varje sefer (bok) med hur många pasukim den i sin tur innehöll. Därmed krävdes det inga konstigheter för att komma fram till en uträkning att Torahn består av 5852 pasukim.

Det blir också ganska uppenbart för en vaken jude att en av deras verkliga favoritverser, 5 Mos 30:3 är pasuk nummer 5708:

”Då skall Herren, din Gud, vända ditt öde och förbarma sig över dig. Herren, din Gud, skall åter samla in dig från alla de folk bland vilka han har skingrat dig.”

Det intressanta i sammanhanget är då att pasuk nummer 5708 representerar år 5708 i judisk tideräkning. Det judiska året 5708 är enligt vår gregorianska almanacka år 1948. Året då staten Israel bildades efter att judarna levt nästan tvåtusen år i exil.

Här börjar vi vår undersökning om Moses profetior.

Länktips:
http://www.chabad.org/calendar/1000year.asp?tdate=5/14/1948
http://aletheia.se/2011/09/18/nitsavim-%e2%80%93-%e2%80%9dni-star%e2%80%9d/

Nåt så profetiskt har jag aldrig stött på

Efter att ha studerat en del judiska föreställningar om Torahn (Moseböckerna) i allmänhet och Devarim (5 Mosebok) i synnerhet, så har jag förstått att det föreligger ett mäktigt profetiskt mönster i hur texten är disponerad. Mose sång i slutet på Devrim är också en helt central i bibelns apolyptik. Den återkommer ju i Uppenbarelseboken 15, men då i duett med Lammet. Jag kan utlova mycket spännande läsning i ämnet och kan väl redan nu avslöja att staten Israels bildande finns med i det profetiska mönstret med exakt årtal och med Förintelsen enligt exakta årtal alldeles före.

Jag kan redan nu säga att något så profetiskt har jag aldrig stött på. Har ännu inte bestämt i vilken ände jag skall börja bara ...

Original och förfalskningar

Den metod som används för att avgöra om en gammal historisk text är en förfalskning eller inte handlar om att undersöka hur många kopior av texten som finns, samt hur lång tid det är mellan kopiorna och originalen. Om det finns fler kopior så jämförs dessa med varandra och ju fler avvikelser som finns däremellan desto mindre trovärdighet för dessa kopior. Om kopiorna liknar varandra så är de förmodligen kopierade från grundtexten.

Det är därför intressant att göra jämförelser mellan kända historiska texter och Nya Testamentet. Resultatet blir helt enkelt förkrossande.

Författare

Titel

Originalets ålder

Antal kopior

Kopiornas ålder

Platon

Tetralogier

300-talet f.v.t.

7

900-talet

Julius Ceasar

Om kriget i Gallien

50-talet f.v.t.

10

900-talet

Tacticus

Annales

100-talet e.v.t.

20

900-1200

 

Nya Testamentet

90 e.v.t.

5000

130-350

Samtidigt som Nya Testamentet har en mycket hög trovärdighetsfaktor som historisk text betraktat, så skall vi också veta och förstå att det ställs oerhört höga krav på det som anses vara helig skrift i världens största religion – kristendomen. Hur säker kan man vara att Nya Testamentet vi har idag verkligen överensstämmer med hur Nya Testamentet en gång såg ut som original?

Den frågan borde framförallt oroa protestanter mer än den gör. Att katolikerna litar på sin tradition och att kyrkan omsorgsfullt tagit hand om sina heliga texter är begripligt, men det är lite svårare att förstå att protestanterna litar så blint på den katolska kyrkans förvaltning.

Anledningen till detta är nog mycket enkel. Utan ett pålitligt Nya Testamente så skulle det knappast finnas några protestanter. De kan inte såga av den gren de sitter på. Därför gick aldrig reformationen till botten med alla frågor. Hade man reformerat längre än till Augustinus, så hade man troligtvis hamnat i knäet på judendomen.

Så hur väl kan man lita på den katolska kyrkans kärlek till sanningen? Ett bra exempel på hur rymligt kyrkans samvete är när det gäller förfalskningar är den så kallade Konstantinska donationen, ett dokument som ansågs vara författat på 300-talet av den romerska kejsaren Konstantin. I dokumentet framgår att kejsar Konstantin överlämnade romarriket till den katolska kyrkan och inte till kommande kejsare, vilket hade varit brukligt. Dokumentet användes sedan av påvedömet under medeltiden som ett bevis för deras rätt att styra Europa. Den italienska historikern Lorenzo Valla bevisade på 1400-talet att den Konstantinska donationen var upprättad på 700-talet och därmed ett falsifikat eftersom kejsaren hade varit avliden i över 400 år när dokumentet skrevs. Dialekten som innehållet i dokumentet var skrivet på avslöjade när det var författat.

Hur ser det då ut i själva texterna i Nya Testamentet? Finns det några direkta felaktigheter i dessa? Det är ett mycket känsligt ämne. Eftersom kristendomen håller skrifterna för heliga, så är den allmänna hållningen att det inte finns några fel i texterna, samtidigt så känner alla lite mer initierade till att det åtminstone finns massvis av något som kallas interpolationer. Det är små upputsningar av texten (interpolo betyder putsa upp) där det kanske saknas ett ord eller där det förekommer ord som är svåröversatta.  Det kan säkert gömma sig en och annan direkt felaktighet bakom dessa interpolationer, men många teologer föredrar nog ändå att klassa en avvikelse som interpolation snarare än som en förfalskning.

Fram till för några hundra år sedan förstod man inte heller koinegrekiska, det språk som Nya Testamtet skrevs på, lika väl som idag. Översättarna ända fram till 1600-talet hade därför svårare än dagens bibelforskare att få till de rätta översättningarna.

Så frågan om Nya Testamentets äkthet, är en svårbesvarad fråga med många bottnar. Avser man då att kyrkans förvaltning av Nya Testamentet på något vis är gudagivet äkta? Eller påstår man att originalskrifterna en gång varit äkta och att de kopierade handskrifterna endast eftersträvar denna äkthet? Eller är det endast de händelser som det berättas om som är äkta och att varje författare har präglat sin historia och adderat nya detaljer och perspektiv? Frågan om Nya Testamentets äkthet är alltså inte så enkel, särskilt inte om man vill lägga till en helighetsprincip i frågan.

Personligen skulle jag påstå att tillräckligt, ja mer än tillräckligt med stöd finns för att Nya Testamentet verkligen innehåller skrifter som existerade och flitigt användes redan under det andra århundradet, dock inte som en sammansatt kanon. Evangeliernas bild av Jesus är också, åtminstone i sina ramverk, så pass övertygande att vi kan utesluta tanken att Jesus inte varit verksam i Galiléen på ungefär det sätt som beskrivs. Om vi utesluter vissa övernaturliga delar i inledningen och avslutning av vissa evangelier, så har vi nog även med oss en majoritet av historieforskarna i detta.

Därmed har vi också tillräckliga historiska belägg för att den i evangelierna beskrivne Jesus också tillämpade och levde genom de judiska skrifterna i Tanakh, det vi kallar Gamla Testamentet. Genom detta faktum kan vi sedan undersöka Nya Testamentets skrifter och se om dessa stämmer överens med Tanakh. De har ju förvaltats av judarnas motståndare  – kyrkan, så det föreligger verkligen ingen risk att de smugit in partier som kräver en underliggande judisk förståelse. Varje upptäckt av sådana partier talar alltså för att texterna i grunden är äkta. Däremot så är inte upptäckten av det motsatta – en text som talar emot Tanakh – något bevis för att evangelierna i sin helhet är oäkta. En sådan upptäckt bevisar endast att just detta stycke kan vara en förfalskning.

Jag hoppas att vi framledes kommer att kunna undersöka ovanstående sak lite närmare. Kom också ihåg att Nya Testamentet självt inte alls utesluter att någon skall komma att ta bort någonting eller lägga till någonting. Om så vore skulle följande text aldrig ha behövts i Bibelns sista kapitel:

Om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok. Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok. (Upp 22:18,19)

Länktips:
http://aletheia.se/2013/10/14/larostrider/