I Matteusevangeliet finns det en röd tråd som har sin början redan i den första versen. Där står det att Jesus var son av David, som var son av Abraham. Den röda tråden jag syftar på är uttrycket ”son av David” eller ”Davids son”. Hur används det uttrycket i Matteusevangeliet och vilken speciell betydelse kan man lägga in i det?

Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham (Matt 1:1)

Uttrycket ”Davids son” har fler än en betydelse, men i just Matteusevangeliet används det oftast på ett särskilt vis. Efter den inledande första versen så dyker det upp i kapitel 12 i samband med att en besatt man som var blind och stum kunde tala och se.

Sedan förde man till honom en besatt som var blind och stum. Och han botade honom, så att den stumme kunde tala och se. Och allt folket slogs av häpnad och sade: ”Är han kanske Davids son?”

Varför tror folket att Jesus kan vara ”Davids son” när han botat en besatt man som var blind och stum? Jo, uttrycket ”Davids son” var en av nycklarna i utövande av exorcism vid den tiden. Den visdom som kung Salomo beskrivs ha fått ansågs även omfatta makt över demonerna. Salomo omnämns i besvärjelser och då ofta med epitetet ”Davids son”. Så uttrycket ”Davids son” är alltså förknippat med exorcism. Fariséerna bekräftar detta genom att reagera på folkmassan: När fariseerna hörde det sade de: ”Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna”. Lite senare i detta sammanhang säger Jesus: ”här finns något som är förmer än Salomo”.

Vi kan se att uttrycket ”Davids son” även i fortsättningen av Matteusevangeliet används vid demonutdrivning eller botande av sjuka. När uttrycket dyker upp igen är det den kananeiska kvinnan som önskar Jesu hjälp för sin besatta dotter: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon” och två blinda som satt vid vägkanten och ropade: ”Herre, Davids son, förbarma dig över oss!”.

På den tiden var demoner och sjukdomar intimt sammanknippade med varandra och ingick tillsammans med synd i den orsakskedja som sågs ligga bakom allt fysiskt och mentalt lidande. Synd orsakade demonbesättelse och demonerna orsakade sjukdom. Så såg kausaliteten ut. Det förekommer emellanåt att vissa orsakssamband utelämnas, så att ett förlåtande av synd innebär kroppsligt helande o.s.v.

Vad finns det då för fler koppling mellan uttrycket ”Davids son” och utövande av exorcism och helande? Jo, ”Davids son” var en av nycklarna i olika besvärjelser och trollformer som florerade före, under och strax efter Jesu tid. Vi kan läsa om detta i texter från den intertestamentala perioden, i texter från Dödahavsrullarna och i esoteriska böcker från tiden strax efter Jesus. Många olika källor under den här tiden håller Davids son Salomo för den stora exorcisten. Salomo skulle i sin vishet också ha haft visheten och kunskapen om hur demoniska makter kunde elimineras. Därför förekom Salomos namn i besvärjelser, Salomons påstådda egna trollformler användes, precis som olika örtmediciner som man menade att först Noa, och sedan Salomo ordinerat för demoner och sjukdomar.

The Apocalypse of Adam är ett gnostiskt koptiskt dokument som är daterat någonstans mellan det andra och fjärde århundradena. Det hittades nära Nag Hammadi iEgypten 1946. Där finns tydliga hänvisningar till att Salomo hade kontroll över demonerna. Detta visar hur utbredd denna föreställning var i de judisk-kristna miljöerna under de första århundradena.

När Salomos namn nämndes i samband med exorcism i, med Jesus samtida texter, användes också uttrycket ”Davids son” flitigt. Vi kan tvivla på sanningshalten i alla eller i vissa av dessa texter, men vi kan inte blunda för att detta var den en utbredd uppfattning vid tiden för Jesu liv och därmed något som bör tas med i beräkningen när vi läser i Nya Testamentet och därmed vår tolkning av vad ”Davids son” betydde för dåtidens människor i Palestina.

Att ”Davids son” i Matteusevangeliet skulle betyda Messias (som Stefan Gustavsson skriver sin bok Skeptikerns guide till Jesus del 1) kan vi därför avfärda.