Var Paulus en falsk profet?

Varför tog det så lång tid innan de kristna fängslades och dödades av romarna? Ignatius dog år 107 (ca) då han slängdes in till lejonen i Colloseum. Och hur skall vi tolka Paulus om inget sådant egentligen hände under hans livstid? Vi tar det från början.

I Romarriket hade judarna en speciell legal status, något som är av vikt att känna till om man intresserar sig för brytningen mellan judendomen och kristendomen. Den romerska religiösa strategin var ju att när riket intog ett nytt område, så fick det nya områdets gudar också bli romerska gudar. Pantheon i Rom var ju en helgedom åt alla gudar. Sedan anbefalldes det nya områdets folk att tillbe de romerska gudarna. Religion har ju alltid varit viktigt i ett imperium.

Men, en religion var inte kompatibel med denna strategi. Judendomen är ju monoteistisk och kunde inte hanteras som de andra religionerna. För att ändå kunna inlemma judarna i det stora Romarriket, så skapades det ett kollegium för judarna, en egen juridisk entitet, som inte behövde tillbe de andra gudarna och kunde leva sitt traditionella judiska liv trots att det annars var förenat med dödsfara att trotsa de romerska gudarna.

Om ni tänker efter, så är det ju rätt märkligt att templet i Jerusalem kunde fortsätta fungera som judiskt, mitt i Romarriket, som hade sin polyteistiska religion, tempeltjänsten fortsatte ända fram till år 70 e.Kr. Men, även judar i diasporan åtnjöt dessa legala rättigheter och det även efter år 70. Så var t.ex. den stora (tiotals tusen) judiska befolkningen i Antiokia skyddade av kollegiet och kunde därmed leva sitt judiska liv i skydd av det legala undantaget.

Judarna hade i sin tur hedniska konvertiter och så kallade ”gudfruktiga” i sin krets, och de kunde också leva sitt religiösa liv i skydd av kollegiet. Tänk på att Paulus kunde predika runt om i Romarriket utan att han själv eller de han predikade för greps av romarna! Det var först när Paulus kom till Jerusalem som judarna hetsade romarna att fängsla honom.

Så var Paulus en falsk apostel? Inte om man ser till hans judiska identitet, för han ger svar på tal till judarnas anklagelser i Jerusalem. Han predikade i synagogorna i diasporan och blev inte utslängd för att ha haft en falsk lära, utan nästan alltid endast på grund av att judarna blev avundsjuka på honom. Han fick med sig fler hedningar än de själva fick.

Det fanns nämligen två typer av omvändelser av hedningar, läror som var i strid med varandra på den tiden. Utan att gå för långt in på det, så handlade det om Shammais hus och Hillels hus som hade trätit före Paulus tid. Troligtvis var Jesus uppfostrad i Hillels hus och Paulus säger själv att han uppfostrats i Shammais hus, men bytt sida. Shammai krävde att alla som kom till tro skulle omskära sig och hålla alla judiska bud, Hillel ansåg att endast några allmänmänskliga regler skulle uppfyllas.

Många av de konflikter vi ser i Nya Testamentet handlar just om dessa två hus och om hur de krigar mot varandra. När Johannesevangeliet talar om ”judarna” så handlar det om judarna i Judéen, där Shammai var rådande. Jesus kom från Galliléen och där rådde en annan kultur. Detsamma gäller t.ex. Galaterbrevet.

Så var Paulus en falsk apostel? Möjligtvis en för ivrig apostel. Han trodde att Messias skulle komma tillbaka medan han själv och de han predikade för ännu levde, men så blev det inte. Därför blev det som Geza Vermes säger: ”judarna väntade på Messias, men istället fick de kyrkan”.

Kyrkan utvecklades från det som Paulus misslyckats med att förutse – i sådan mån kan man kanske kalla Paulus för en dålig profet – och kyrkan utvecklades som en politisk makt istället för en räddning för mänskligheten. Men han höll sig hela tiden inom den judiskt legala entiteten och klarade sig därför ifrån lejonen på Colloseum, vilket alla andra kristna också gjorde fram till Ignatius. Lägg märke till just detta!

Men den här historien tar inte slut där, för efter andra världskriget började judiska forskare att samarbeta med kristna forskare och de har därefter hitta fler saker de har gemensamt än saker som går isär. Det är där allt intressant börjar, men innan vi kommer dit, så behöver vi också följa separationen mellan judar och kristna de första århundrandena. Jag återkommer till båda dessa ämnen framöver.

Pirkei Avot: The Misunderstood MasterpieceRabbi Meir Soloveichik - The  Tikvah Fund

Golgata – en plats med en speciell utsikt

Golgata sägs vara världens centrum enligt kristendomen, men ingen verkar veta exakt var den platsen ligger. Som vanligt i ”Det heliga landet”, så har olika kyrkotraditioner olika svar på sådana frågor. Några tror att det låg innanför murarna (Uppenbarelsekyrkan) andra tror att det låg utanför Damaskusporten (Gordons Golgata). Det handlar om att få turister till ”sina” platser och det handlar också om tradition. Har det då någon större betydelse var Golgata låg eller ligger? Nej, inte om man tror att det var innanför murarna och inte heller om det var utanför Damaskusporten. Men den plats jag nu skall föreslå var platsen för Jesu kors, den har en mycket stor betydelse i judendomen, men är idag, en palestinsk bakgård full med sopor.

Why Did the Veil Tear in Two at the Moment of Jesus' Death?

En viktig ledtråd för var den mer exakta platsen för Jesu kors, är att vittnena vid korset såg förhänget inne i templet rämna i två delar. Det hade man inte kunnat göra innanför murarna och ännu mindre utanför Damaskusporten. (Varför brast då förhänget när Jesus dog? Jo, när en far såg sin son dö, så rev denne sönder sina kläder.)

Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: ”Den mannen måste ha varit Guds son.” (Matt 27:51-54)

Korset stod alltså någonstans där man kunde se förhänget brista uppifrån och ned. Det är bara från Olivberget man kan se in i det heliga i templet. Så korset måste alltså ha stått någonstans på Olivberget.

Det finns exakta judiska beskrivningar om var någonstans på Olivberget, man kunde se rätt in i templets heliga och därmed se förhänget. Det handlar om en av de mest märkliga seder som judarna praktiserade under templens tid. Den seden handlade om ett offer, som skulle utföras utanför murarna, men som krävde insyn i templets allra heligaste. Det handlade om den röda kon. Ett offer som först gjordes av Mose, sedan av Esra, därefter sju gånger till. Den tionde gången skulle det offret utföra av Messias, enligt den judiska tron.

Vad som kan berättas om den röda kon, är spännande och någonting som även pågår i nutid. Men det får jag återkomma till imorgon eller möjligtvis senare.

1933 OCH IDAG

Om du och jag satt i Silicon Valley och kom på att vi var de första och kanske enda i historien som kunde förändra hela världen därför att vi satt med rätt knappar och rätt teknik för att kunna styra majoriteten av all information som fanns. Skulle vi då vara så hederliga att vi sa att den möjligheten kommer vi absolut aldrig utnyttja?

Ställ den frågan till dig själv! Men ställ framförallt den frågan till Mark Zuckerberg och Jack Dorsey! Det är de som styr Facebook och Twitter och det är de som har den makten. Lägg till ledande personer i Google, Apple, Amazon och några ställen till, så har du personer som kan göra sitt eget Watergate 365 dagar om året. De kan styra informationen och de kan därför också styra val. Och de styr. De styr något så in i hoppsan mycket just nu.

Twitters och Facebooks konkurrenter är främst GAB och Parler. Dessas appar går inte längre att ladda ned på t.ex. Google Play eller hos Apple. Men Big Tech (de stora teknikföretagen i Silicon Valley brukar kallas så) nöjer sig inte med det. Idag så kommer Amazon att plocka bort Parler från sina servrar och de kommer inte längre att ha någon ”hosting” (alltså någon som lagrar deras information). De kommer att försvinna helt på internet tills de hittar en ny teknikpartner.

Det här är lite som om posten skulle sluta bära ut tidningar och brev som de av politiska skäl inte gillade. För om posten skulle börja göra bedömningar av innehållet i brev och tidningar, så kommer de snart att bli en ”ansvarig utgivare” och då måste de stå för allt innehåll som de levererar.

Som jag har förstått det, så är det ungefär så Donald Trump har resonerat. Om Twitter och Facebook lägger sig i vad som skrivs, så måste de ställas ansvariga för allt som skrivs. Det här har hållit Big Tech på halster. De har varit rädda för att göra för stora ingrepp i innehåll, för då skulle de ställas till svars även för vad t.ex. Irans ledare skriver om Israel på Twitter.

Men nu, när Trump snart är borta och särskilt just nu, när inte den nye presidenten ens har tillträtt, då flyttar Big Tech fram alla sina positioner med full styrka.Vi kan inte göra så mycket åt detta just nu. Det är lite som i Berlin 1933 när nazisterna brände böcker. Jag har ännu inte hört någon av våra politiska ledare kommentera detta, men jag tror de även var tysta 1933.

Pribram, Bohm och tusenårsriket

En av de mest intressanta frågor jag sysslat med är den om ett kollektivt medvetande. Jag är inte och har aldrig varit kollektivist, men ett kollektivt medvetande är inte alls samma sak som kollektivism. Däremot kan det vara motsatsen till individualism i vissa former. Kollektivism är att med våld försöka skapa något som eventuellt skulle kunna likna ett kollektivt medvetande, men med människor som har disparata uppfattningar om det mesta och därmed kräver ett auktoritärt ledarskap för att kunna genomföras. För att lite ironiskt citera en gammal predikant, så har djävulen alltid härmat Guds verk.

Eftersom vi nu ändå är inne på ämnet Gud, så hade jag i min ungdom strukit under stora delar av kapitel 17 i Johannesevangeliet. Det handlade om enhet.

Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.

De här texterna brukade de olika kyrkoledarna anföra när de skrev under ett dokument tillsammans eller började kompromissa med varandra i lärofrågor. Jag såg nog Jesu ord som lite djupare än så, men jag letade efter vad som kunde menas med denna enighet. Det var en stor fråga för mig som tonåring.

Men sedan läste jag någon gång på 1980-talet på SvD:s Idagsida om David Bohm och om Carl Pribram. Det skakade om mig och jag köpte böcker om detta. Pribram menade att hjärnan fungerade som ett hologram, där ett interferensmönster tolkades till det vi varseblev och såg som naturligt. Det mest intressanta med detta var att i ett hologram kunde man belysa en del av en bild med laser (en enfrekvent stråle) och då kunde man se hela bilden. Alltså om man holografiskt fotograferade en häst, så kunde man belysa hästens svans och man såg då hela hästen, dock inte i 3D, men i 2D.

Pribram och Bohm träffades och diskuterade detta och det resulterade i en världsbild som helt och hållet är som ett hologram. Interfernsmönster som tolkas av våra hjärnor, men framförallt att en del av verkligheten innehåller helheten, dock endast i 2D-bild.

Jag läste av och om David Bohm och insåg att han genom Pars pro toto (delen kan gälla för helheten) börjat resonera med den indiske gurun Krishnamurti om ett gemensamt eller kollektivt medvetande. De menade att om endast en människa kunde isolera sitt medvetande från de föroreningar som hat, avundsjuka, girighet o.s.v. så skulle alla andra kunna bygga vidare på detta genom att ansluta sig till det renade medvetandet på något vis. De menade till och med att någon troligen genomfört denna isolering och att inte mer hade hänt berodde på att det gemensamma medvetandet var så förorenat att det var som om att tända en eld i för fuktig mark. Då tänkte jag på ett nytt bibelord, den här gången ett ord från Jesus i Lukasevangeliet: Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!

Då, någon gång på andra hälften av 1980-talet så menade jag att Jesu ord i Johannes 17 naturligtvis syftade på att han redan hade isolerat sig (varit helig = varit avskild) och att det nu var upp till oss andra att ansluta oss till hans renade medvetande. Men hur skulle det gå till? Det var den stora frågan. (En del av mitt svar på frågan finner ni i min förra bloggpost).

Men nu släpper jag frågan om hur det skall hända och istället riktar in mig på vad som händer. Så här tror jag idag efter att ha bearbetat denna fråga till och ifrån i snart 35 år:

Det vi människor strävar efter är någon form av sann gemenskap. Jag hatar falsk gemenskap mer än något annat, men önskar nå sann gemenskap på olika vis. Vi väljer idag vilka vi vill ha gemenskap med delvis utifrån våra erfarenheter vilka vi inte vill ha gemenskap med. Men vad händer om några uppnår ett gemensamt medvetande? Jag tror inte det handlar om att alla vill springa till ICA samtidigt eller koka kaffe vid samma tidpunkt eller ens några som helst integritetskvävande effekter.

Istället tror jag att vi kan nå positiva nivåer som överträffar de mest intima vi människor har idag. Att vi kan känna en äkta gemenskap även med dem vi skulle utesluta idag. Att vi helt enkelt når en vad som idag kallas ”flockimmunitet” mot föroreningar av våra medvetanden. Där någonstans har vi det som kallas ”Tusenårsriket”.

När Freud förklarar hur man kan höra Gud tala

En sak jag var med om för snart 30 år sedan påverkar mig än idag, särskilt i orostider och när jag har nära till depression. Jag tänker berätta saken helt subjektivt utan att åberopa vare sig vetenskaplighet eller att garantera att jag uppfattat mina samtalspartners så som de önskade bli uppfattade.

Det började med en depression. Olycklig kärlek, avhållsamhet vad gäller nöjen och kanske även spirituosa och sedan det där med serotonin. Jag var helt enkelt deprimerad.

Eftersom jag var uppfödd i ett frireligiöst hem – mina föräldrar och vi syskon var pingstvänner – så hade jag läst bibeln tidigare. Och låt er nu inte skrämmas av några raders bakgrund innan vi kommer in på det riktiga intressanta!

Jag skall erkänna att jag som barn var rätt duktig på bibeln. Jag kunde hela berättelse från Adam till Jesus på mina fem fingrar. Nu tänkte jag att jag skulle läsa bibeln igen. Hade inte gjort det på flera år. I alla fall inte systematiskt. Jag bestämde mig nu – för snart 30 år sedan – för at läsa hela Nya Testamentet igen och se om det kunde hjälpa mig. Men det var helt träaktigt och sa mig inte något. Inte ett dugg. Inte förrän jag kom till ett brev av Paulus till Filipperna. Det ligger ganska långt bak i bibeln. Då fullkomligt studsade två verser ut från bibeln.

”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Messias Jesus.” (Fil 2:6-7)

Eftersom jag var deprimerad, så testade jag naturligtvis formeln. Jag bad till Gud och lät honom få veta alla mina önskningar. Alla mina önskningar. Då skulle han – Gud alltså – med sin frid, som är mera värd än allt – allt – vi tänker, ge våra hjärtan och våra tankar beskydd i Messias Jesus. Jag var nu något på spåren rent teoretiskt. Så jag ville veta vad det där med att ge vårt hjärta och våra tankar ”skydd” betydde i den ursprungliga grundtexten. Så här förklarade Strongs det hela (min översättning till svenska): ”att vakta genom skydd av en militär vakt, antingen för att förhindra fientlig invasion, eller för att hålla invånarna i en belägrad stad från flykt”

Alltså, formeln är så här: Om jag låter Gud veta alla mina önskningar – alla – Så skall hans ”shalom” (frid) ge mitt – MITT – hjärta och mina – MINA – tankar ett militärt skydd, antingen för att förhindra en fientlig invasion av mina tankar eller för att tankarna skulle fly när de blev angripna.

Min studie ledde mig självklart vidare till att experimentera med denna teori. Jag provade att likt en jonglör bolla med många bollar i luften när jag bad till Gud. Alla mina önskningar var dessa bollar och så länge jag höll på med detta bollande – alltså att jag dagligen lät Gud veta alla – ALLA – mina önskningar, så mådde jag så bra. Jag flöt ovanpå hela livet kändes det som. Men om det gick ett par, tre dagar utan att jag jonglerade mina önskningar i luften, så kom depressionen tillbaka. Men då började jag ta upp bollarna som låg på marken och snart hade jag alla bollar i luften igen.

På den här tiden bodde jag i Midsommarkransen. En av mina ungdomsvänner höll på att läsa till psykolog och bodde högt upp i höghuset med studentbostäder i Marieberg. Han var, som jag minns det nästan klar, och jag ville väldigt gärna diskutera min erfarenhet som jag berättat om här, för honom. Men så snart jag börjat berätta, så började jag ana att han skulle förklara allt med Freud eller något sådant. Och när jag hade kommit lika långt i berättelse för honom, som jag kommit för dig, min läsare, så säger han just det: ”Det här låter som Freud”.

Jag blir naturligtvis upprörd och tänker att nu kommer hela raddan av förklaringar på hur mitt psyke fungerar och jag tänker inte ta någon skit alls. Men det han säger gör mig förundrad. Han menade att Freud inte kom någonvart om han inte lyssnade på sina patienter och att de måste förstå att han lyssnade och var intresserad. Annars fungerade inte metoden. Och det betydde att när jag bad till Gud, så trodde jag verkligen – TRODDE VERKLIGEN – på att Gud lyssnade  – ATT GUD LYSSNADE. När andra går till sina psykologer på en bestämd tid en gång i veckan och betalar 500 kr (det kostade inte mer då) så har du tillgång till samma terapi dygnet runt utan kostnad. (Lägg märke till att även psykologen tänker merkantilt före kurering!) Men det är sedan det riktigt intressanta kommer.

”Trauman”, säger han. ”Trauman kan man inte leva med. Trauman måste hindras från att komma upp i medvetandet. Annars tänker man bara på trauman. Därför lägger vi människor lock på våra trauman. Och bra är väl det. Annars skulle vi inte kunna fungera. Så en människa med många trauman har många lock. Och där finns ett problem. Ett stort problem. För när en människa med många lock över trauman skall få sina innersta tankar upp till ytan så måste de passera många lock. Och för många lock innebär till slut perversion av tankar och känslor. Tankarna och känslorna kan inte bara passera obemärkt förbi dessa lock. Men här påstår du att ditt hjärta och dina tankar skall vaktas av Messias Jesus! Det borde innebära, som jag förstår saken, att du kan få dina trauman – alla dina trauman om du låter Gud veta dem – få ett militäriskt beskydd i Messias Jesus. Då borde du enligt vad jag förstår – om du tillämpar detta – få ett rent medvetande utan perversion. Och om det nu finns en Gud, så borde en människa med ett sådant rent medvetande kunna höra honom tala.

Hur kunde Paulus få predika i synagogorna sabbat efter sabbat?

Nästa bloggpost kommer delvis att behandla frågan om hur Paulus kunde få predika i synagogorna sabbat efter sabbat. Om det var en helt ny religion han vill presentera så hade inte fått predika mer än en gång på varje ställe. Om han nu inte anpassade sitt budskap så att han skulle få vara kvar. Det här kommer jag att gå igenom i nästa bloggpost.

Jag kan lova redan nu att Paulus garanterar att han delgav de i Efesos ”allt som hör till Guds plan”. Så hur kunda han då få vara kvar i synagogan och predika öppet i tre månader?

Skall bara sammanställa allt material för en ny bloggpost.

Paulus och Or la’Goyim

Jag har snöat in på en liten bagatell som kanske inte är en bagatell, utan kanske rent av en peripeti som vänder upp och ned på mycket av det vi tagit förgivet när det gäller kristendomens första år. Denna lilla bagatell handlar om att Paulus faktiskt gjorde en resa innan de stora missionsresorna, dessa stora missionsresor, som ofta finns illustrerade med kartor i slutet på många biblar.

Då frågade jag inte någon av kött och blod till råds, inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. I stället begav jag mig till Arabien, och därifrån vände jag tillbaka till Damaskus. (Gal 1:16-17)

Har ni hört om Paulus missionsresa till Arabien? Nej, inte jag heller. Inte förrän nu. Men i denna resa ligger några oerhört intressanta detaljer som kan ge oss ledtrådarna som vänder upp och ned på mycket.

Paulus beger sig alltså mer eller mindre omedelbart iväg till Arabien. Det har alla som läst sin bibel noggrant alltid kunnat se  (men jag har inte tidigare noterat detta). Men förklaringarna på vad han gjorde i Arabien är nog ofta minst sagt lite krystade och väldigt få har väl ens menat att det var någon missionsresa. Han var vid Sinai berg och fick uppenbarelser, säger någon; andra har förklaringar med att Paulus var selot och likt Elia sökte sig till berget Horeb, som skulle vara Sinai, som i sin tur enligt Paulus låg i Arabien (Gal 4:25).

De här krystade förklaringarna behövs om det skall bli trovärdigt att Paulus efter sin uppenbarelse på vägen till Damaskus bytte religion och blev en kristen missionär istället för en judisk rabbin.

Men … och det är nu det blir intressant. Finns det någon bättre förklaring på varför Paulus reser till Arabien? Och det gör det. Och det handlar om den lidande tjänaren och att judarna skall var ett ljus för nationerna Or la’Goyim. Pauli resa till Arabien kastar oss in i det kanske värsta teologiska getingboet – det om Ebed Yahweh songs. Inte hört talas om detta? Då är du inte ensam. Deuterojesaja eller om man så vill, Jesaja 40-55, innehåller fyra sånger som kyrkan vill ha till att de handlar om Jesus Kristus och judendomen att de handlar om deras Messias eller kanske om nationen Israel.

Den lidande tjänaren är också den som skall bli ett ljus till nationerna Or la’Goyim.

Men nu sätter kanske Paulus det här på ända. Paulus ger sig nämligen själv in i just geografibeskrivningarna i Deuterojesaja av den lidande tjänaren genom att åka till Arabien. Och det handlar om att Paulus börjar sin mission hos Ismael söner – de som idag är muslimer. Där börjar Paulus sin mission, inte i Romarriket eller i Mindre Asien. För de geografiska platser som nämns först i Jesaja är alla arabiska platser. Först därefter nämns platser som beskrivs i Paulus missionsresor.

Om vi skall följa den plan Paulus har, så räcker det långt att läsa Jesaja 40-55. Paulus uppdrag ser ut att vara den lidande tjänarens uppdrag.

Hör vad han och Barnabas säger om sig själva i Pisidien: Ty så har Herren befallt oss: Jag har gjort dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns. (Apg 13:46)

I Jesaja 42:6 som kanske är den viktigaste versen  i Ebed Yahweh songs, så ser man att det finns en dualitet när ljuset till nationerna skall spridas. Dualiteten är mellan förbundet med folket (Israel) och med den som skall genomföra detta: Jag, Herren, har i min trohet kallat dig, jag tar dig vid handen och skyddar dig. Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk till ett ljus för de andra folken.

Min teori är att Paulus verkligen ville att hans uppenbarelse om Jesus som Messias skulle resultera i ett Or la’Goyim. På många vis fick han också rätt. Den judiska monoteismen och dess sensmoral kom att spridas över hela världen. Polyteismen utrotades så småningom i alla vitala delar i hela Romarriket. Men ungefär samtidigt kom kejsar Konstantin och gjorde politik av Jesajas den lidande tjänaren.

Fortsättning följer …

Länkar:

http://whiterosereview.blogspot.com/2013/04/the-apostle-paul-as-isaianic-servant.html
https://www.jstor.org/stable/3152973?seq=11#metadata_info_tab_contents
https://www.questia.com/library/journal/1P3-52419515/paul-between-damascus-and-antioch-the-unknown-years

Klicka för att komma åt BBR_2002a_04_Hengel_PaulInArabia.pdf

https://www.amazon.com/Gentile-Mission-Testament-Citations-Acts/dp/0567033805
https://books.google.se/books/about/The_Jewish_World_Around_the_New_Testamen.html?id=zKUwQzUITCwC&redir_esc=y

 

Hakhel – samla människor istället för att skörda

Det har varit stor uppståndelse om shemittah på senare tid. Vart sjunde år är ett sabbatsår (shemittah) och de två senaste gångerna (2001 och 2008) har den sista dagen i det judiska året – den 29:e Elul – inneburit de historiskt största rasen på börsen i USA. Ett slags straff verkar ha utverkats för att lagarna om shemittah inte har hållits av judarna. Det är ju i huvudsak judiska företag som drabbats på dessa dagar. Lehman Brothers konkurs 2008 och flera våningsplan den 11 september med de viktigaste affärsmännen på Goldman Sachs 2001. I år skulle det kanske bli den tredje gången detta skulle hända, men det hände inte. Varför då?

Ja, just nu sitter en och annan som Jona under sin kurbits och surar över att inte domen slog in. Jag skall erkänna att jag varit i sådana tankar själv.

Ni vet kanske att båda de judiska templen förstörts på samma dag. Den 9:e Av efter ett shemittah-år. Två gånger har ett finger satts på det sättet att shemittah inte efterlevs. Två gånger har judarnas moderna tempel (börsen) rasat, på samma sätt. Och på samma sätt sätts ett finger på att de inte sköter sina åtaganden gentemot shemittah.

Men shemittah har ingenting med börsen att göra. Inte med templet heller. Faktiskt absolut ingenting. Shemittah – lagarna om det sjunde sabbatsåret – är först och främst lagar som handlar om agrikultur – om jordbruk. Man kanske skulle kunna se det som att det som fått fokus istället för det som lagarna handlar om, blir det som drabbas.

Ingen utmäter straff om lagar följs. Har då shemittah iakttagits den här gången? Säkert inte av många i sådana fall. Men kom ihåg vad Abraham och Gud förhandlade om när det gällde Sodom! Om det fanns tio rättfärdiga, så skulle han inte förgöra staden.

Därför leker vi med tanken att lagarna med shemittah har iakttagits den här gången. Det intressanta är ju verkligen inte vad som händer när lagar inte alls iakttas, utan när de verkligen iakttas.

Under sex år sår man och skördar som vanligt. Den stora festival för skörden är högtiden Sukkot eller Chag Ha-Asif (skördefestivalen), som den ibland också kallas. I sex år åker man till Jerusalem, firar och är lycklig över att skörda det man sått på våren. Men på sabbatsåret (shemittah) har man ju inte sått något alls. Hur skall man kunna bli lycklig över någon skörd ett sabbatsår? Ska man åka till Jerusalem helt olycklig?

Under sabbatsåret (shemittah) fick jordbrukaren tid över. Precis som under veckosabbaten, skulle den tiden ägnas åt andlig förkovran genom att läsa Torahn (Moseböckerna). I ett perfekt fungerande sabbatsår skulle alltså kunskapen och visheten relaterad till Torahn ha ökat markant i hela befolkningen. Inga börskrascher ett sådant år, jag lovar. Inga förstörda tempel heller.

Så här sa Mose till Israels folk:

Och Mose gav dem dessa anvisningar: ”Vart sjunde år, vid den bestämda tiden, under avskrivningsåret, vid lövhyddefesten, då hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut, skall du läsa denna lag, så att hela Israel får höra den. Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt som står i denna lag. Även barnen, som ännu inte känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att frukta Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni tar i besittning när ni går över Jordan.” (5 Mos 31:10-13)

Till att börja med så kan ni se att ”avskrivningsåret” (shemittah) av någon anledning anses sträcka sig över det judiska nyåret (Rosh Hashanna) förbi Yom Kippur ända till Sukkot. (Ni som inte är bekanta med den judiska kalendern kan läsa lite här här eller googla). Hur kan shemittah sträcka sig ända till Sukkot (Lövhyddohögtiden)? Jo, jag sa ju tidigare att shemittah framförallt är lagar om agrikultur. Lagar om agrikultur följer naturligtvis det agrikulturella året och det är inte slut för än man skördat.

Nu trodde nog en del av er att jag försöker vinna tid för att kunna förklara varför det inte blev en börskrasch den 13 september (när börsen var stängd) och jag kan endast ge svaret att inget tempel heller förstördes (för det fanns inget tempel heller). Men det är större än så. Fortsätt att läs så får ni se.

Om du vill kan du läsa om texten från 5 Mosebok ovan. Stanna vid meningen som börjar med ”Samla då hela folket …”. Läs sedan: Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt som står i denna lag. Det var inte tanken att folket skulle resa till Jerusalem olyckliga detta år, De skulle vara extra lyckliga. Istället för att som under arbetsveckorna vara upptagna av det egna, skulle man nu bli uppfylld av det gemensamma.

Året efter sabbatsåret hade ju inget såtts så ingen skörd fanns att samla. Istället för skörd skulle man samla människor. Samla då hela folket …

hekhel – det betyder insamlande – skulle översteprästen räcka en torahrulle till kungen. Kungen läste sedan torahn för hela folkets som hade insamlats (hekhel). När det inte fanns någon skörd att samla in, så samlades folk. Vart sjunde år, vid den bestämda tiden …

Ett år då inte lagarna om shemittah iakttagits så är alla upptagna av sin skörd. Därför firas av naturliga orsaker inte hekhel ett sådant år. Men ett år då hekhel firas, så kan man utgå ifrån att förberedelser gjorts för detta och då är det också troligt att åtminstone de som förberett sig har iakttagit lagarna om sabbatsåret på något sätt. Tänk på de tio rättfärdiga …

Den här avslutningen av året med shemittah verkar det planeras för hekhel på ett sätt som är större än det någonsin varit. Det planeras för ett globalt firande på platser som Buenos Aires, Johannesburg, London, Leeds, Moskva, Paris, S:t Paulo, New York, Chicago, Houston, Toronto, Pittsburg, Los Angeles och i Israel. Allt knyts ihop med ett timslångt gemensamt interaktivt möte över Internet.

Rimligtvis så borde ett firande av hekhel visa att man inte misslyckats helt med iakttagelserna av shemittah. Och om det händer ett Jubelår (som är var sjunde cykel på sju år – som nu) så vet vi inte hur långt detta tar oss i år. Kanske får vi också se frukten av ett riktigt Jubelår.

Ny bloggpost snart …

Kommer snart en ny bloggpost om ytterligare en ….(trumvirvel)…. speciell judisk dag. Den dyker upp nu snart. Jag skojar inte. Hade själv ingen aning bara häromdagen, men jag lovar att det är intressant. Räknar med att skriva ikväll.

I söndags kollapsade EU-zonen

Nu handlar helt plötsligt världen om gränser igen. Vi i Sverige har levt i ett gränslöst samhälle sedan den nordiska passunionen infördes 1952 och vi har i princip inte behövt visa pass på hela den europeiska kontinenten sedan rörlighetsdirektivet 2006 gjorde hela Schengenområdet till en enda passunion. EU har som projekt drivits av, och rört sig mot, ett Europa utan gränser. Men i söndags kollapsade EU-zonen. Gräns efter gräns stängs i Schengenområdet. Tyskland satte upp gränskontroller mot Österrike. Österrike har skickat ett par tusen soldater att bevaka gränsen mot Ungern.

Tänk er bilden av Europa! Först ett Europa som det såg ut i lördags. De yttre gränserna är de som gäller för hela EU-zonen. Sedan i en handvändning under en enda dag: soldater i tusental som bevakar de inre gränserna. När de yttre gränserna inte varit under kontroll, så aktualiseras de inre gränserna igen. Om detta inte är början på slutet för EU, så är det i alla fall en kollaps av idén med en gränslös värld. Nu är det helt plötsligt viktigt med försvarbara inre gränser.

Den gamla Kol- och stålunionen från 1952 efter andra världskriget ledde så småningom vidare till det Europeiska projektet. När de olika nationerna väl hade börjat samarbeta inom ett område, så skulle samarbetet spilla över på nästa område. Myndighetsstrukturer som byggt på enskilda territorium skulle ersättas av myndigheter som baserades på funktioner och behov, ett superterritorium i Europa där funktionalitet gradvis skulle utesluta statsmakternas inflytande och på sikt även hela det politiska inflytandet

Enligt den funktionalismteori som det Europeiska experimentet bygger på, skall samspelet mellan tidigare nationalstater genom en gemensam förvaltning bli så effektiv att den uppfyller samhällets behov, skapar lojalitet hos den egna befolkningen, samt stimulerar till utvidgad integration inom Unionen. Så har också varit fallet. EU har utvidgat sig själv genom åren.

Funktionalismen inriktar sig på åtgärder av praktiska och tekniska problem i motsats till militära och politiska problem. Genom att lösa sådana problem så sysselsätter man sig med ickekontroversiella frågor och en framgång i det arbetet leder i sin tur till automatiskt till en expansion och fördjupning i samarbetet. Att över nationsgränserna lösa andra problem än de politiska och militära, leder alltså till en minskning av de politiska och militära inflytandet. Globaliseringsprocesser görs sig bäst när de är politiskt och militärt neutrala. En till synes bagatellartad bilateral fråga kan lösas för det gemensammas bästa. I slutändan syftar funktionalisterna att denna integration skall leda till en internationell regering¹ – en världsregering.

Lägg märke till att hittills har EU-projektet inte varit militärt. NATO är ju ett helt annat projekt och står vid sidan om EU-projektet. Det kan tyckas märkligt att det ligger till på det viset, men förklaringen finns i funktionalismen. EU-projektets utvidgande skall i förlängningen göra NATO onödigt.

Nu sprack den bubblan i söndags.

När EU i kristider inte kan uppvisa en gemensam förvaltning värt namnet så kliver de gamla nationalstaterna fram som lik ur garderoben. Ungern och Österrike kan ju måhända vara en sak, men när Angela Merkel stänger Tysklands gränser, så visar hon att liket i garderoben lever. Detta agerande är ett större hot mot EU än alla samlade brittiska hot om att kliva av samarbetet.

Idag öppnar FN sin Jubileumssession. Ledare från hela världen samlas i FN-skrapan i New York. Putin skall tala. Påven kommer dit om några dagar. Funktionalistiska projekt kommer att sättas i gång. Okontroversiella, opolitiska och ickemilitära projekt – med syfte att påskynda en överstatlig världsregering. FN är till sin natur byggd på funktionalistiska teorier. Tänk bara på klimatfrågan.

Samtidig: Gränsvakt står mot gränsvakt i det ”Nya Europa”. En lansering av ett projekt för en världsregering kunde inte haft en sämre timing. Igår började jubelåret och det handlar om territorium.

¹Mitrany, “A Working Peace System”
Wolf, ”International Organization and Attitude Change: A Re-examination of the Functionalist Approach”